Anders, får man fråga vad du har för källor till dina uppställningar? De verkar mer vara konstruerade för att basha kristna än att korrekt återge krishna- och mithrastraditioner.
I Bibel 2000 har det ersatts med ung kvinna, men i Folkbibeln som också är en sen översättning är det översatt med jungfru och om du kollar upp engelska översättningar så har de flesta översättningen virgin.
Kanske inte direkt avgörande för diskussionen, men Fokbibeln har faktiskt inte översatt GT, bara reviderat 1917 års översättning. NT har de däremot översatt från grunden.
Hur kan det vara ett tecken att en ung kvinna ska bli havande och föda en son, det måste väl vara ganska vanligt förekommande? Men om jungfrun blir havande och föder en son blir det lite annorlunda för det lär ju inte hända så ofta.
Fast profetian stannar inte där. Den fortsätter, men man brukar inte läsa fortsättningen eftersom den inte passar på Jesus, som man bestämt att profetian ska handla om. Profetian är ju riktiad till kung Achas, så förmodligen är den unga kvinnan någon han känner väl till:
Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’.
Grädde och honung skall han leva av när han har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda.
Ty innan pojken har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda skall det land vars båda kungar du fasar för lämnas öde.
Herren skall låta dig och ditt folk och din faders ätt drabbas av sådana tider som det inte har varit sedan Efraim lösgjorde sig från Juda — kungen av Assyrien.
Det här känns ju inte alls messianskt! Och pojken ska under en tid inte ha lärt sig att förkasta det onda - det låter väl inte så mycket som Jesus, som om jag förstått saken rätt aldrig gjorde en synd. Och käkade Jesus grädde och honung? Och vilka kungar, som Achas fruktade, lämnade ett land öde när Jesus förstod att sklija på gott och ont? Och hur kommer kungen av Assyrien in i bilden?
.Jag menar att om du kan påstå att min tolkning är godtycklig, så bör det ju innebära att du har kunskapen att avgöra vad som är godtyckligt och följdaktligen vet hur den den rätta tolkningen bör vara.Jag tycker inte inte att de argument du framfört visar på detta. Snarare är det nog så att jag tolkar Bibeln utifrån förutsättningen att Gud finns och du tolkar den utifrån att Gud inte finns.
Det verkar rimligt att varken utgå från att allt som står i Bibeln är sant eller allt som står i Bibeln är falskt. Vad sägs om att istället tillämpa samma källkritiska principer som till vilka andra skrifter som helst?