Joeb - 16 Oktober 2010 09:26 -

AndersH25 - 16 Oktober 2010 06:23 -

Eftersom snuttefiltar är populära så kanske det är fel av mig att påpeka att ateismen är en utmärkt snuttefilt i dagens samhälle, det skulle ju kunna leda till att någon övergick från att vara agnostiker till att bli ateist.

Ateism är ingenting. Det är knappt ens ett ord som behövs. Det är ingen skillnad på att vara ateist och att inte tro på astrologi eller alkemi. Att vara ateist är bara att avfärda spektaluära påståenden om hur världen fungerar som förs fram helt utan någon form av belägg.

Man hör alla dessa berättelser om Oden som offrar sitt öga i vishetens brunn, Muhammed som reser upp till himlen på sin begingade häst, Åskguden Tor och hans hammare, Jesus vars mamma var en jungfru, föreställningar om Karma och återfödelse och moksha—och inser att det inte någonstans finns några evidens som backar upp dem. Och därför avfärdar man dem.

Precis som man gör med påståenden om att våra liv och personligheter på något vis skulle vara kopplade till stjärnornas position.

Det är det enda ateism innebär. Det är inte en livsåskådning, inte en ideologi, eller en filosofi. Att vara ateist är bara att avfärda dåliga idéer som saknar alla former av belägg.

Jag är medveten om att agnostiker ibland kallats ateister och att det därför kan hända att vi talar förbi varandra. Så länge Hume var i Storbritannien hade han inget emot att han blev kallad ateist, men när han i Paris stötte på fanatiska ateister tog han avstånd från dem, men det tycks inte du göra.  Darwin kallades också ateist och han protesterade och menade att hans lära visst var förenlig med bibeln även om han själv inte längre var troende, vilket inte hindrar att man ibland hör fanatiska ateister påstå att Darwin skulle ha bevisat att Gud inte existerar. Däremot kan jag gå med på att ateism är värdelösare än en snuttefilt, om det nu är det du menar.

AndersH25 - 17 Oktober 2010 02:47 -

Joeb - 16 Oktober 2010 09:26 -

AndersH25 - 16 Oktober 2010 06:23 -

Eftersom snuttefiltar är populära så kanske det är fel av mig att påpeka att ateismen är en utmärkt snuttefilt i dagens samhälle, det skulle ju kunna leda till att någon övergick från att vara agnostiker till att bli ateist.

Ateism är ingenting. Det är knappt ens ett ord som behövs. Det är ingen skillnad på att vara ateist och att inte tro på astrologi eller alkemi. Att vara ateist är bara att avfärda spektaluära påståenden om hur världen fungerar som förs fram helt utan någon form av belägg.

Man hör alla dessa berättelser om Oden som offrar sitt öga i vishetens brunn, Muhammed som reser upp till himlen på sin begingade häst, Åskguden Tor och hans hammare, Jesus vars mamma var en jungfru, föreställningar om Karma och återfödelse och moksha—och inser att det inte någonstans finns några evidens som backar upp dem. Och därför avfärdar man dem.

Precis som man gör med påståenden om att våra liv och personligheter på något vis skulle vara kopplade till stjärnornas position.

Det är det enda ateism innebär. Det är inte en livsåskådning, inte en ideologi, eller en filosofi. Att vara ateist är bara att avfärda dåliga idéer som saknar alla former av belägg.

Jag är medveten om att agnostiker ibland kallats ateister och att det därför kan hända att vi talar förbi varandra. Så länge Hume var i Storbritannien hade han inget emot att han blev kallad ateist, men när han i Paris stötte på fanatiska ateister tog han avstånd från dem, men det tycks inte du göra.  Darwin kallades också ateist och han protesterade och menade att hans lära visst var förenlig med bibeln även om han själv inte längre var troende, vilket inte hindrar att man ibland hör fanatiska ateister påstå att Darwin skulle ha bevisat att Gud inte existerar. Däremot kan jag gå med på att ateism är värdelösare än en snuttefilt, om det nu är det du menar.

AndersH.
Du dribblar med orden så jag blir alldeles matt.
Hume tar avstånd från fanatiska ateister.
Vad är en fanatisk ateist, säger han med emfas att han inte har någon gud.
För han propaganda och debatterar (missionerar) ateism.
Inget ovan, tyder med mitt språkbruk att det är fanatism, möjligen ett stort intresse att sprida sin ide.
Nörd är ett modernt uttryck för det jag avser.

Fanatiska religiösa, typ Westbourough Baptit church, med biskops Phelps i spetsen, de är fanatiker, eller snarare militanta kristna som vill sprida sin tro genom att förstöra för andra.
Våran egen kändispräst Åke Green som har dunderpredikningar om homosexuella som är cancersvulster på samhällskroppen, där har du fanatiker.

Darwin trodde inte att hans forskning stödde av bibeln, tvärtemot så var den oförenlig, därför dröjde han med publiceringen av sina studier i många år. Han var rädd för religionens repressalier.

Åter till vanföreställning.
Gud är transparent, osynlig, omöjlig att bevisa, alltigenom god trots alla mord i gamla testamentet, verkar även utanför universum, har alltid funnits, är övernaturlig, beskrivs i många olika versioner (många inkompatibla), räddar folk från missbruk när han först dragit ner folk i missbruket.
Att inte dyrka denna luddiga gudom skulle vara ett tecken på vanföretällning och ett oöppnat sinne, är det verkligen att använda vanföreställnning på rätt sätt.

Pollenper

Hur skulle det vara om du läste vad Darwin själv skrivit i sin självbiografiska skifter?  Om det som jag läste i en biografi om Hume är riktigt eller om du är en av världens största Hume kännare är däremot lite svårt för mig att veta säkert.

Pollenper

Enligt alla de böcker som jag läst om Hume (om du skrivit någon så har jag inte läst den) så var han en Skeptiker och skeptisk mot alla påståenden om att världen, Gud, man själv existerar eller inte existerar.

Det finns kristna som menar att var och en som på allvar bett om att få Guds kärlek boende i sitt hjärta också har fått det – det låter troligt, men jag kan inte kontrollera det.

Det finns en grupp i Amerika som anser att de kan bevisa att jorden är platt tyvärr har jag inte sett deras bevis. Och det finns ateister som menar att de vetenskapligt kan bevisa att det inte finns någon Gud vare sig i vårt universum, eller något annat universum. Men, de kommer aldrig med några egna bevis utan nöjer sig med att kritisera motståndarens. Jag kan bara konstatera att å ena sidan det strider mot min och många andras erfarenhet att jorden skulle vara platt och att det inte skulle finnas någon Gud - men att å andra sidan majoriteten av jordens befolkning ibland har fel.

AndersH25 - 17 Oktober 2010 02:47 -

Så länge Hume var i Storbritannien hade han inget emot att han blev kallad ateist, men när han i Paris stötte på fanatiska ateister tog han avstånd från dem, men det tycks inte du göra.

Vad är en fanatisk ateist? Jag har aldrig sett någon.

Darwin kallades också ateist och han protesterade och menade att hans lära visst var förenlig med bibeln även om han själv inte längre var troende, vilket inte hindrar att man ibland hör fanatiska ateister påstå att Darwin skulle ha bevisat att Gud inte existerar.

Jag har aldrig hört en ateist säga att Darwin har bevisat att gud inte existerar. Väsens icke-existens är naturligtvis svår att bevisa. Vi stöter på samma problem när vi försöker bevisa spagettimonstrets icke-existes.

Däremot har jag hört många troende formulera rena lögner om att Darwin skulle ha tagit avstånd från sin evolutionslära på dödsbädden. Vad som är därmed borde vara uppenbart är att Darwins evolutionslära får väldigt många kristna att känna sig hotade.

Däremot kan jag gå med på att ateism är värdelösare än en snuttefilt, om det nu är det du menar.

Som sagt: ateism är ingenting. Det är bara att avfärda dåliga idéer när de förs fram utan belägg.

Och det finns ateister som menar att de vetenskapligt kan bevisa att det inte finns någon Gud vare sig i vårt universum, eller något annat universum.

Vilka är dessa ateister? Vart hittar man dem? Du får gärna länka.

AndersH25 - 17 Oktober 2010 06:11 -

Pollenper

Hur skulle det vara om du läste vad Darwin själv skrivit i sin självbiografiska skifter?  Om det som jag läste i en biografi om Hume är riktigt eller om du är en av världens största Hume kännare är däremot lite svårt för mig att veta säkert.

Jag har inte läst Darwins nedteckningar, men en del om honom och hans resor och utformingen av evolutionsläran och hans våndor över evolutionens krock med religionen.
Han var religiös från början men tvivlade alltmer, för att till slut sluta tro på gud, dvs blev en ateist.

Sverige radio hade en fin programserie under Darwinåret, som var förra året, där de tog upp hela hans liv.
Jag tror det fortfarande finns kvar i Radioarkivet.

Jovisst, går att lyssna på i efterskott.
http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=darwin&x=0&y=0

AndersH25 - 17 Oktober 2010 06:45 -

Pollenper

Enligt alla de böcker som jag läst om Hume (om du skrivit någon så har jag inte läst den) så var han en Skeptiker och skeptisk mot alla påståenden om att världen, Gud, man själv existerar eller inte existerar.

Jag vet bara att Hume var en berömd filosof.
Är det han som sagt att man ingenting kan veta eftersom du aldrig kan vara säker på att du har hittat sannningen.
Jag undrar fortfarande vad en fanatisk ateist är.

Det finns kristna som menar att var och en som på allvar bett om att få Guds kärlek boende i sitt hjärta också har fått det – det låter troligt, men jag kan inte kontrollera det.

Det finns ateister som menar att det inte fungerar och att det låter otroligt men det går ju inte att kontrollera:-)

Det finns en grupp i Amerika som anser att de kan bevisa att jorden är platt tyvärr har jag inte sett deras bevis. Och det finns ateister som menar att de vetenskapligt kan bevisa att det inte finns någon Gud vare sig i vårt universum, eller något annat universum. Men, de kommer aldrig med några egna bevis utan nöjer sig med att kritisera motståndarens. Jag kan bara konstatera att å ena sidan det strider mot min och många andras erfarenhet att jorden skulle vara platt och att det inte skulle finnas någon Gud - men att å andra sidan majoriteten av jordens befolkning ibland har fel.

I religionens namn kan man komma ifrån mycket.
Jag tror det är vanligare att troende förnekar evolutionsteorin och ungjodskreationister finns ju också.

Den där vanföreställningen undrar jag fortfarande över.

Pollenper

OK Du har inte träffat några fanatiska ateister och jag har inte träffat några fanatiska kristna men det betyder ju inte att de inte finns.

Bibeln lär (som du säkert vet – men inte gillar) att Gud skapade världen, men den tolkningen att den sjunde skapelsedagen är över, att Gud slutat skapa och att den vite (inte den färgade) mannen (inte kvinnan) var skapelsens krona, verkar inte särskilt biblisk, även om det fortfarande finns de som håller fast vid den tolkningen (de kreationister jag träffat håller INTE fast vid den tolkningen). Exempelvis talade Paulus (mer än en gång) om kristenheten som en ny skapelse (fast han menade säkert inte att det uppstår några anatomiska förändringar för att man blir kristen). Ändå var det just detta som gjorde somliga vetenskapsmän och andra kyrkans män så upprörda att de kallade honom ateist. Detta att Darwin menade att utvecklingen/skapelsen inte upphört och att européerna inte var mer gudalika än afrikaner var det man ursprungligen vände sig mot. Så även om Darwin förlorat sin intellektuella tro kan han, i själ och hjärta, ha varit mer kristen än många av kyrkans rasister, sexister och teologer.

Darwin räknade sig varken som ateist eller som troende på slutet av sin levnad, men varför det finns de som sprider vidare det obekräftade ryktet att han på sin dödsbädd skull avsagt sig utvecklingsläran det vet jag inte.

Så var det datorn som undrade om människan utvecklat datorerna eller om de skapats av en slump, ja det är väl ingen som riktigt vet, men det är väl ingen här som förnekar att människan haft ett finger med i det hela. Däremot i frågan om Gud haft ett finger med när däggdjuren utvecklades har vi delade meningar.

AndersH25 - 17 Oktober 2010 02:59 -

Pollenper

OK Du har inte träffat några fanatiska ateister och jag har inte träffat några fanatiska kristna men det betyder ju inte att de inte finns.

Jag undrar fortfarande hur du märker att en ateist är fanatisk, man kan liksom inte mer än inte tro på någon gud.

Bibeln lär (som du säkert vet – men inte gillar) att Gud skapade världen, men den tolkningen att den sjunde skapelsedagen är över, att Gud slutat skapa och att den vite (inte den färgade) mannen (inte kvinnan) var skapelsens krona, verkar inte särskilt biblisk, även om det fortfarande finns de som håller fast vid den tolkningen (de kreationister jag träffat håller INTE fast vid den tolkningen). Exempelvis talade Paulus (mer än en gång) om kristenheten som en ny skapelse (fast han menade säkert inte att det uppstår några anatomiska förändringar för att man blir kristen). Ändå var det just detta som gjorde somliga vetenskapsmän och andra kyrkans män så upprörda att de kallade honom ateist. Detta att Darwin menade att utvecklingen/skapelsen inte upphört och att européerna inte var mer gudalika än afrikaner var det man ursprungligen vände sig mot. Så även om Darwin förlorat sin intellektuella tro kan han, i själ och hjärta, ha varit mer kristen än många av kyrkans rasister, sexister och teologer.

Innan jag tänker vidare, menar du syftningen på Paulus.
Kan man vara intellektuellt religiös också, du förvånar mig med din användnning av ord på ett sätt som vänder upp och ned på mina begrepp.
Menar du att han uppförde sig som en god kristen.
En väluppfostrad kristen eller en väluppfostrad ateist, båda är välkomna i samhället. Darwin blev enligt allt jag läst en ateist.

Darwin räknade sig varken som ateist eller som troende på slutet av sin levnad, men varför det finns de som sprider vidare det obekräftade ryktet att han på sin dödsbädd skull avsagt sig utvecklingsläran det vet jag inte.

Var får du det där ifrån.

Så var det datorn som undrade om människan utvecklat datorerna eller om de skapats av en slump, ja det är väl ingen som riktigt vet, men det är väl ingen här som förnekar att människan haft ett finger med i det hela. Däremot i frågan om Gud haft ett finger med när däggdjuren utvecklades har vi delade meningar.

Om gud är trancendent och osynlig misstänker jag att han inte behöver några fingrar.

AndersH25 - 15 Oktober 2010 09:53 -

Ateisten befriar sig i tanken från ansvar, eftersom ingen finns som är mäktig nog att döma honom för hur han levt sitt liv och från ångesten inför livet efter döden genom att se döden som att man upphör att existera.

Detta stämmer inte alls; många ateister som Sam Harris och Richard Carrier accepterar moral realism och kristendomen står egentligen för en subjektiv moral där moralen har sitt upphov i ett subjekt, nämligen den kristna guden. Ur detta kan man aldrig få objektiv moral.

Dessutom så är argumentet för döden som upphörandet att existera baserad på neurobiologi, inte skraltiga psykologiska trosföreställningar.

Om något så är det gudstron som är en snuttefilt där man inte vill ta personligt ansvar för sitt liv utan tror att allt blir bra bara man tror på en två tusen plus år gammal text skriven av bl.a. ökenlevande fåraherdar som inte förstod ens en bråkdel av den vetenskap vi har idag och ber. En enda par arbetande händer gör mer än tusen händer knäppta i bön.

I dagens värld där etiska normer och vetenskapliga “sanningar” är färskvaror är som gäller idag och förkastas i morgon är ateismen en utmärkt snuttefilt att ta till.

Men stora vetenskapliga förklaringsmodeller är inte färskvaror, utan baserade på empiriska belägg. En förklaringsmodell som syftar att ersätta en gammal måste enligt korrespondensprincipen gör samma förutsägelser i ett område där båda anses vara tillämpbara.

Trots att Newtonsk mekanik endast är ett specialfall vid låga hastigheter räckte det för att ta oss till månen och du kan utan ångest sätta ditt liv på att mekanikens lagar fungerar, som MIT professorn Walter Lewin gör här.

Moridin,
Med tanke på att du dissade tidens A-teori rätt hårt så är det inte tydligt hur du tänker dig att existensen skulle kunna upphöra.

De flesta människor vill självklart känna att det finns ett liv efter döden, där man får träffa sina nära och kära igen i en himelsk omgivning där inget ont kan beröra en. Självklart är det så - men det har ju ingenting med sanningen att göra. Att läsa tekniska ämnen i skolan omöjliggör all form av religion eftersom den rigorösa skepticismen, i samband med en vilja att vara sann mot sig själv, i alla logiska sinnen måste ge upphov till förståelsen att Gud är en mänsklig konstruktion. Det finns en anledning till att de allra flesta forskare inte tror på en personlig Gud.

Jag är uppfödd i en kristen tradition och när jag var liten älskade jag Jesus (jag älskar fortfarande tanken på honom) - han var min Gandalf och min Aslan. Jag fann tröst i honom och hela min släkt hade någon form av anknytning till kyrkan; Min farmor städade, utan någon betalning, i kyrkan varje morgon innan hon gick till jobbet, min morfar var körledare och inte heller han fick något betalt.

  Mina släktingar levde aldrig gott på dessa kyrkliga åtaganden, men gemenskapen och tron gav dem ett skydd mot tanken på den eviga döden. De flesta idag kanske skulle tycka att de blev utnyttjade, men de var ju lyckliga i sin tro. Jag önskar ibland att jag kunde vara likadan - att det fanns möjlighet för mig att välja en ologisk tro om den gav mig tröst - men det går bara inte.

Blir man lyckligare av tro? Kanske - och i de fall kan jag förstå att man väljer den (om man nu kan välja en tro) - det är ju trots allt så att den tid vi har här på jorden bör tillbringas i lycka. Ju mer lycka du kan ge till dina barn och dina vänner - desto bättre - även om det är en illusion. Livet för de flesta av oss i Sverige är inte annorlunda än livet för skyttegravssoldaten under andra världskriget som visste att han troligtvis skulle vara död imorgon - det gäller bara att komma ihåg att “imorgon” istället kan vara om 50 år.

Som sagt, snuttefilten omöjliggörs av sökandet efter sanning.