Ateisten befriar sig i tanken från ansvar, eftersom ingen finns som är mäktig nog att döma honom för hur han levt sitt liv och från ångesten inför livet efter döden genom att se döden som att man upphör att existera. I dagens värld där etiska normer och vetenskapliga “sanningar” är färskvaror är som gäller idag och förkastas i morgon är ateismen en utmärkt snuttefilt att ta till.
Jag håller delvis med. 99% av alla ateister tror på vanföreställningar om vad verkligheten är för något, deras världsbild är ett naivt försök att blunda för existensen. Men jag tycker det är lite taskigt att dra alla ateister över en kam.
Jag håller delvis med. 99% av alla ateister tror på vanföreställningar om vad verkligheten är för något, deras världsbild är ett naivt försök att blunda för existensen. Men jag tycker det är lite taskigt att dra alla ateister över en kam.
Ja ber om ursäkt, jag borde skrivit “många ateister” istället för “ateisten”
Ateisten befriar sig i tanken från ansvar, eftersom ingen finns som är mäktig nog att döma honom för hur han levt sitt liv och från ångesten inför livet efter döden genom att se döden som att man upphör att existera. I dagens värld där etiska normer och vetenskapliga “sanningar” är färskvaror är som gäller idag och förkastas i morgon är ateismen en utmärkt snuttefilt att ta till.
Jag måste säga att det förhåller sig precis tvärtom. Som ateist inser man ju att vi verkligen måste börja ta ansvar får oss själv och för jorden och en hållbar utveckling. Det finns ingen annan som kommer att ta det åt oss.
Och det var väl Freud som talade om religiösa behov som ett sätt att behålla barndomens inrutade trygghet där en fadersgestalt avgör vad som är rätt och fel?
Religiös fundamentalism tycks ju enbart vara rotad i en ganska barnslig form av ambiguitetstolerans. En fadersgestalt i himlen har bestämt vad som är rätt och fel och bara tanken på föränderliga etiska normer tycks skrämande för fundamentalisten som föredrar en bekväm och inrutad liten värld där allting är svart eller vitt, rätt eller fel.
Precis som när man var liten.
För ateisten handlar inte det inte om emotionella frågor. Det handlar om det simpla faktum att det saknas goda skäl att tro att någon gud existerar. Hypotesen rimmar fruktansvärt illa med hur verkligheten ser ut.
Och även om man skulle tycka sig se spår av ett intelligens i universums och livets skapelse—vilken religion är då den rätta läran? Sikhism? Hinduism? Asatro? Jainism? Islam? Någon form av bortglömd polyteism? Det finns ju tusentals och åter tusentals olika gudar som vi har föreställt oss genom historien.
Det faktum att majoriteten av de religiösa här i Sverige har förgripit Kristendomen är ju bara en ren geografisk tillfällighet—precis som det faktum att majoriteten av befolkningen i Nepal har förgripit Hinduism—och precis som det faktum att majoriteten av befolkningen i Afaganistan har förgripit Islam.
Även om man anser att en gud har krävts för att skapa universum: hur går man därifrån till att föreställa sig att man vet vem han är: vad han heter, och vad han anser om hur vi ska leva våra liv?
pollenper,
Det var jag som skrev vanföreställning men jag skrev 99% av alla ateister. Du kanske inte tillhör dem.
Jag tycker dock att du resonerar konstigt när du skriver att ingen gud har gett dig någon hint. Hur vet du det? Vet du hur man skaffar kunskap? 99% av alla ateister säger att de har ett “öppet sinne”. Det är de 99% som bär på vanföreställningar.
pollenper,
Det var jag som skrev vanföreställning men jag skrev 99% av alla ateister. Du kanske inte tillhör dem.
Jag tycker dock att du resonerar konstigt när du skriver att ingen gud har gett dig någon hint. Hur vet du det? Vet du hur man skaffar kunskap? 99% av alla ateister säger att de har ett “öppet sinne”. Det är de 99% som bär på vanföreställningar.
Du får gärna förtydliga här då. Vad är det alla ateister missar? Varför bär de på vanföreställningar? Varför är den kristne gudens existens en självklarhet?
Är det det faktum att han väntade 196.000 år innan han gjorde sin närvaro känd? Eller att han fyllt vår tillvaro med exempel på uppenbart klumpig design? Eller att han författat en bibel som går i direkt strid med hela vår naturvetenskap? Eller att han tycks vara fullständigt likgiltig inför alla former av mänskligt lidande? Eller det faktum att så många människor genom på historien har trott på helt andra gudar än just honom?
Joeb,
Jag tror inte att du eller jag bör vara övertygade om Guds existens. Men jag tror du borde sträva efter ett så öppet sinne som möjligt, för du håller väl med om att ett öppet sinne är ett måste för att man ska kunna skaffa sig kunskap? I min mening finns det ett bra sätt att skaffa sig kunskap och det är att man glömmer all kunskap. Glöm helst bort den helt eller stoppa den i bakhuvudet.
Lägg sedan resten av ditt liv på att fundera på hur man skaffar kunskap. Men ta inte till dig någon ny kunskap förrän du absolut måste. Gör man så kan det tänkas att man har ett ganska öppet sinne. Men vad vet jag.
Joeb,
Jag tror inte att du eller jag bör vara övertygade om Guds existens. Men jag tror du borde sträva efter ett så öppet sinne som möjligt, för du håller väl med om att ett öppet sinne är ett måste för att man ska kunna skaffa sig kunskap? I min mening finns det ett bra sätt att skaffa sig kunskap och det är att man glömmer all kunskap. Glöm helst bort den helt eller stoppa den i bakhuvudet.
Lägg sedan resten av ditt liv på att fundera på hur man skaffar kunskap. Men ta inte till dig någon ny kunskap förrän du absolut måste. Gör man så kan det tänkas att man har ett ganska öppet sinne. Men vad vet jag.
Naturligtvis delar jag din uppfattning om att ett öppet sinne är någonting eftersträvansvärt. Men inledningsvis talade du om att “99% av alla ateister tror på vanföreställningar om vad verkligheten är för något” samt att: “deras världsbild är ett naivt försök att blunda för existensen.”
Så vad menar du att det är man blundar för som ateist? Den kristna gudens existens: på vilket sätt handlar det om kunskap och inte en tro?
Jag vet inte vem som sade det först, men jag har alltid uppskattat uttrycket: Man bör ha ett öppet sinne, men inte så pass öppet att hjärnan ramlar ut.
Ateisten befriar sig i tanken från ansvar, eftersom ingen finns som är mäktig nog att döma honom för hur han levt sitt liv och från ångesten inför livet efter döden genom att se döden som att man upphör att existera. I dagens värld där etiska normer och vetenskapliga “sanningar” är färskvaror är som gäller idag och förkastas i morgon är ateismen en utmärkt snuttefilt att ta till.
Om man dödar en god människa, då hamnar han/hon i himlen. Dödar man en ond människa hamnar han/hon i helvete. I en värld där man drivs av fruktan för Guds straff ser det ut såhär.
Dödar en ateist en människa, då har han/hon förvägrat offret det enda som existerar, livet. Då känns det nog attraktivare att följa den gyllene regeln än att riskera att någon annan förvägrar ens egen rätt till just livet. För utan liv, finns ingenting. Att arbeta för att trygga ens eget liv, att förlänga och förbättra det, är ganska logiskt, när det inte finns något annat. Det enda som överlever ens egen död är det man lämnat efter sig, ett föredömligt liv, eller ett förkastligt liv som andra får döma, komma ihåg, eller glömma bort. Mer än en sån existens erbjuds inte, så man bör ta vara på sin tid.
En kristen behöver bara följa sin tolkning av en gammal bok för en gammal tid. Mer behöver inte han bry sig än att tro han följer Jesus väg. Livet är inte mycket jämfört med det som kommer efter enligt honom. Och det är AndersH25 som syftar på att det är ateisten som riskerar befria sig från ansvar…..
Joeb,
Det var ett bra uttryck. Min hjärna har nog ramlat ur tror jag. Vet inte ens om jag har ett huvud. Men något som alltid har stört mig är att många ateister säger att de har ett öppet sinne. Jag håller inte med, jag anser att 99% av alla ateister är indoktrinerade i extremt naiva världsbilder och de har ingen känslomässig förmåga att ens orka analysera det. De är fast i en existensiell snuttefilt, ett sätt att inbilla sig att inget är på allvar.
Jag är också ateist förresten så sluta med dina missriktade frågor.
Ateisten befriar sig i tanken från ansvar, eftersom ingen finns som är mäktig nog att döma honom för hur han levt sitt liv och från ångesten inför livet efter döden genom att se döden som att man upphör att existera. I dagens värld där etiska normer och vetenskapliga “sanningar” är färskvaror är som gäller idag och förkastas i morgon är ateismen en utmärkt snuttefilt att ta till.
Om man dödar en god människa, då hamnar han/hon i himlen. Dödar man en ond människa hamnar han/hon i helvete. I en värld där man drivs av fruktan för Guds straff ser det ut såhär.
Ja enligt Zoroastrismen som är en av de religioner ateisten tar avstånd från så är det just så med tilläget att när någon som inte valt sida (varken ond eller god) hamnar i en tredje grå händelselös värld
Dödar en ateist en människa, då har han/hon förvägrat offret det enda som existerar, livet. Då känns det nog attraktivare att följa den gyllene regeln än att riskera att någon annan förvägrar ens egen rätt till just livet. För utan liv, finns ingenting. Att arbeta för att trygga ens eget liv, att förlänga och förbättra det, är ganska logiskt, när det inte finns något annat. Det enda som överlever ens egen död är det man lämnat efter sig, ett föredömligt liv, eller ett förkastligt liv som andra får döma, komma ihåg, eller glömma bort. Mer än en sån existens erbjuds inte, så man bör ta vara på sin tid.
.
Och vad gör atisten när han inte finner livet värt att leva (alla har det inte lika bra som här)?
En kristen behöver bara följa sin tolkning av en gammal bok för en gammal tid. Mer behöver inte han bry sig än att tro han följer Jesus väg. Livet är inte mycket jämfört med det som kommer efter enligt honom. Och det är AndersH25 som syftar på att det är ateisten som riskerar befria sig från ansvar…..
Idag finns det inga kristna martyrer i västvärlden men att bli kristen kan ändå innebära att ta risken att gripas av en kärlek där man är beredd att offra allt även sitt liv för en medmänniska. Jag förstår att detta inte tilltalar de flesta ateister. Att följa Jesus väg är allt annat än enkelt! Som Paulus skriver:
19Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.1kor 15:19
Även Jesus uppmanade människor att tänka sig för innan blev hans lärjungar varefter han tillägger:
33 Så är det alltså: ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger. Luk 14:33
OBS Bibelcitaten är inte från inlägget av Wilfer88 utan från Bibel 2000
Och vad gör atisten när han inte finner livet värt att leva (alla har det inte lika bra som här)?
Jag gissar att han tar sitt liv eller hamnar i psykvården om han har tur. Vad gör en kristen.
[qoute]Idag finns det inga kristna martyrer i västvärlden men att bli kristen kan ändå innebära att ta risken att gripas av en kärlek där man är beredd att offra allt även sitt liv för en medmänniska. Jag förstår att detta inte tilltalar de flesta ateister. Att följa Jesus väg är allt annat än enkelt! Som Paulus skriver:
19Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.1kor 15:19
Även Jesus uppmanade människor att tänka sig för innan blev hans lärjungar varefter han tillägger:
33 Så är det alltså: ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger. Luk 14:33
OBS Bibelcitaten är inte från inlägget av Wilfer88 utan från Bibel 2000
Här verkar du mena att kristna har monopol på starka känslor, jag vill påstå att det är helt fel.
Jag tyckte inte att jag fick någon förklaring vad min vanföreställning bestod av, kan jag be om ett förtydligande.
Prat om ett öppet sinne, det har jag bara kommit i kontakt med i närheten av troende och astrologer, möjligen healare också.
I den mån man tillämpar ett öppet sinne så bör man komma ihåg att jämföra sina intryck med verkligheten.
Ingen gud har gett mig någon hint om sin existens, så jag fortsätter att inte tro på någon gud.
Är det en vanföretällning.
Detta vore väl en lämplig motivering till att vara agnostiker. Fast å andra sidan att hävda att man inte fått en hint när man (som du uppenbarligen gjort) hört talas om Jesu död och uppståndelse (Jesu uppståndelse är inte vetenskapligt bevisad - men det finns ju gott om vittnen) verkar lite underligt.
Naturligtvis är inte kristna ensamma om starka känslor, och liksom barn till ateister ofta blir ateister så blir ofta barn till kristna själva kristna men så småningom måste alla själva ta ställning.
Eftersom snuttefiltar är populära så kanske det är fel av mig att påpeka att ateismen är en utmärkt snuttefilt i dagens samhälle, det skulle ju kunna leda till att någon övergick från att vara agnostiker till att bli ateist.
Vad en kristen gör när han finner livet inte värt att leva för hans/hennes egen del är nog ganska olika! En del tänker att om de inte kan leva för sig själva så kan de ändå leva för Gud (jag känner en som blev kristen på det sättet), att i tanken bära psykisk smärta till korset och låta Jesus ta över, vet jag av erfarenhet fungerar, fast när smärtan är stor så är tron svag så tanken att göra så dyker inte upp för alla och kommer man till korset så kommer tankar att Jesus lidit tillräckligt, så att det är fel att lägga över sin börda på honom.
Eftersom snuttefiltar är populära så kanske det är fel av mig att påpeka att ateismen är en utmärkt snuttefilt i dagens samhälle, det skulle ju kunna leda till att någon övergick från att vara agnostiker till att bli ateist.
Ateism är ingenting. Det är knappt ens ett ord som behövs. Det är ingen skillnad på att vara ateist och att inte tro på astrologi eller alkemi. Att vara ateist är bara att avfärda spektaluära påståenden om hur världen fungerar som förs fram helt utan någon form av belägg.
Man hör alla dessa berättelser om Oden som offrar sitt öga i vishetens brunn, Muhammed som reser upp till himlen på sin begingade häst, Åskguden Tor och hans hammare, Jesus vars mamma var en jungfru, föreställningar om Karma och återfödelse och moksha—och inser att det inte någonstans finns några evidens som backar upp dem. Och därför avfärdar man dem.
Precis som man gör med påståenden om att våra liv och personligheter på något vis skulle vara kopplade till stjärnornas position.
Det är det enda ateism innebär. Det är inte en livsåskådning, inte en ideologi, eller en filosofi. Att vara ateist är bara att avfärda dåliga idéer som saknar alla former av belägg.
