...varför tror ni att man ibland ser att människor ändå hävdar att det är en tro?
Ateism betyder att en människa saknar tro på Gud (eller på flera påstått förekommande gudar). Jag läste någonstans att någon skrev att ateism är en tro precis som kristendomen. Varför tror ni att man tänker så?
Ateister saknar helt tro på Gud. De har ingen annan tro som ersättning för en gudstro. De accepterar att de inte vet hur universums tillkomst gått till men de anser att sannolikheten för att Gud står bakom är så nära noll man kan komma.
Den som tror på jultomten har en tro men den som inte tror på jultomten, har den också en tro då och vad går i så fall den tron ut på? Just att tomten inte finns? Då måste ju varje tanke om att någonting inte existerar också vara en tro. Vad många olika trosinriktningar vi får då..?
Någon sade att om ateism är en tro så är skallighet (avsaknad av hår) också en hårfärg.
Att inte samla på frimärken är en hobby och att avstängd är en TV kanal.
Det är även märkligt att många bibeltroende kristna hävdar att avsaknad av tro på gudar är en religion och använder då religionsbegreppet som en nedsättande term, när de själva står för en religion. Det är lite som att skjuta sig själv i foten.
Ännu mer besynnerligt blir det när man inser att en del bibeltroende kristna försöker sig på detta retoriska knep för att få det att se ut som att avsaknaden av tro på gudar (egentligen nollhypotesen) är endast en subjektiv tolkning, på samma sätt som kristendomen är en subjektiv tolkning. Ateister och bibeltroende kristna, sägs det, utgår från samma verklighet, men kommer till helt olika slutsatser beroende på vilka glasögon de tittar på världen genom. Trots att få bibeltroende kristna är postmodernister, så använder de tydligen metoder från deras svurna opponenter, postmodernisterna, trots att biblisk kristendom (och filosofisk naturalism) är inkompatibel med postmodernism.
Självklart är ateism en tro, att säga någonting annat är rent nonsens! Ni säger att ateism inte är en tro, utan AVSAKNAD av tro. Det är ju en sanning med modifikation. Det är avsaknad av tro på Gud , men det är fortfarande en tro på “icke-gud”, eller tro på guds icke-existens för att uttrycka det annorlunda.
Med samma resonemang kan man lika gärna säga att teism inte heller är någon tro, utan AVSAKNAD av tro på guds icke-existens (tro på icke-gud). Det är ju samma resonemang fast omvänt, det säger sig själv.
Era exempel på skallighet, TV-kanaler etc . blir ju därför väldigt missvisande & felaktiga i sammanhanget.
Alltså bygger både teism & ateism på tro, den ena TROR att gud existerar den andra TROR att gud inte existerar.
Hmm, jag tror inte att det flygande spaghettimonstret existerar. Har jag då en tro på det flygande spaghettimonstrets icke-existens? Ja, i alla fall gör jag antagandet att det är högst osannolikt att monstret existerar. Jag kan inte bevisa att monstret inte existerar och det kan ingen annan heller då icke-existens inte kan bevisas.
Det gör också att jag själv kan skapa ett nytt påstående som aldrig kan motbevisas och i det ögonblick jag skapar påståendet stiger sannolikheten för det påståddas existens från 0 till ett positivt värde skiljt från 0.
Häng med nu, här kommer mitt påstående, det finns inte bara ett flygande spaghettimonster, det finns ett sauce bolognesemonster också! Du kan nu inte motbevisa mig då du inte kan bevisa bolognesemonstrets icke-existens. Sannolikheten för dess existens är nu högre än 0 för påståendet om dess existens har framlagts.
Har du nu en tro på sauce bolognesemonstret? En tro i form av en icke-tro?
Är denna din “tro” inte helt enkelt ett antagande om vår verklighet? Helt skiljd från begreppet tro som det används i religiös mening?
Jag hävdar att ateism inte är en tro i religiös mening och det menade jag i mitt första inlägg. Håller du med mig om att det är så?
Självklart är ateism en tro, att säga någonting annat är rent nonsens! Ni säger att ateism inte är en tro, utan AVSAKNAD av tro. Det är ju en sanning med modifikation. Det är avsaknad av tro på Gud , men det är fortfarande en tro på “icke-gud”, eller tro på guds icke-existens för att uttrycka det annorlunda.
En avsaknad av tro på existensen av en gud är inte samma sak som en tro på denna gudens icke-existens. Att inte acceptera P är inte samma som att acceptera ~P.
För att ta en liknelse: att inte acceptera att alla aliens är fullständigt transparenta är inte samma sak som att säga att alla aliens är ogenomskinlig.
Med samma resonemang kan man lika gärna säga att teism inte heller är någon tro, utan AVSAKNAD av tro på guds icke-existens (tro på icke-gud). Det är ju samma resonemang fast omvänt, det säger sig själv.
Teism är tyvärr positivt definierat redan från början. Att du lägger till ett dubbelnegativ gör inte saken bättre.
Hmm, jag tror inte att det flygande spaghettimonstret existerar. Har jag då en tro på det flygande spaghettimonstrets icke-existens? Ja, i alla fall gör jag antagandet att det är högst osannolikt att monstret existerar. Jag kan inte bevisa att monstret inte existerar och det kan ingen annan heller då icke-existens inte kan bevisas.
Det gör också att jag själv kan skapa ett nytt påstående som aldrig kan motbevisas och i det ögonblick jag skapar påståendet stiger sannolikheten för det påståddas existens från 0 till ett positivt värde skiljt från 0.
Häng med nu, här kommer mitt påstående, det finns inte bara ett flygande spaghettimonster, det finns ett sauce bolognesemonster också! Du kan nu inte motbevisa mig då du inte kan bevisa bolognesemonstrets icke-existens. Sannolikheten för dess existens är nu högre än 0 för påståendet om dess existens har framlagts.
Har du nu en tro på sauce bolognesemonstret? En tro i form av en icke-tro?
Är denna din “tro” inte helt enkelt ett antagande om vår verklighet? Helt skiljd från begreppet tro som det används i religiös mening?
Jag hävdar att ateism inte är en tro i religiös mening och det menade jag i mitt första inlägg. Håller du med mig om att det är så?
Den ateistiska & den teistiska tron ser mycket riktigt olika ut. Teismen innehar mer av det vi traditionellt ser som religiöst, dvs en tilltro till något större än vårt eget medvetande. Men faktum kvarstår, guds existens kan varken bevisas eller motbevisas, så långt är vi överens antar jag. Då måste något ytterligare till för att ta ställning i livets största fråga. Då återstår tro, tro på gud eller tro på icke-gud. Båda ställningstagandena bygger alltså på tro.
Den ytterst populära jämförelsen med flygande spagettimonstret bevisar bara oförmågan att ta till sig vad ett gudsbegrepp innebär (iaf det traditionella gudsbegreppet). Ett spagettimoster är ett ting som alla andra i denna fysiska dimension & kan således bevisas genom mätbara metoder. Gud kan inte det. Du säger ett en icke-existens inte kan bevisas, vilket givetvis är sant. Men lika lite kan en andlig existens (Gud) INTE bevisas med metoder som bara opererar i vår fysiska dimension (vetenskap). Alltså kan kan varken existensen eller icke-existensen bevisas i detta sammanhang! Det som återstår då är tro…
Skulle du nu tro på ett spagettomoster & jag inte delar den tron, så har vi likt förbaskat en tro båda två! Eftersom du förmodligen skulle vara den enda som tror på ett flygande spagettimonster så blir substanden i din tro inte helt övertygande. Är det däremot ca 95% (förmodligen ännu mer historiskt sett) som delar ens inställning så, tycker iaf jag, att tyngden på denna tro ökar.
En avsaknad av tro på existensen av en gud är inte samma sak som en tro på denna gudens icke-existens.
Vem har sagt att det är samma sak?? Det är klart att tro på guds existens & tro på guds icke-existens inte är samma sak, men det är fortfarande tro båda två. Återigen, eftersom inställning till Guds existens respektive till Guds icke-existens, inte kan bevisas/motbevisas, så bygger alla människors inställning i denna fråga på tro. Det är det enda vi kan grunda detta ställningstagande på, så enkelt är det.
En avsaknad av tro på existensen av en gud är inte samma sak som en tro på denna gudens icke-existens. Att inte acceptera P är inte samma som att acceptera ~P.
För att ta en liknelse: att inte acceptera att alla aliens är fullständigt transparenta är inte samma sak som att säga att alla aliens är ogenomskinlig.
Så det du försöker säga är att om man saknar en tro på något, t.ex. enhörningar, så kan man fortfarande tro att enhörningar existerar? Om saknar en tro på något så ligger man oerhört mycket närmare tron på dess icke-existens, än tron på dess existens. Om jag saknar tro på t.ex. hinduismens gudar så blir följden också att jag tror att ingen av hinduismens gudar existerar.
Angående din liknelse med aliens, att inte acceptera att alla aliens är fullständigt transparenta är förvisso inte samma sak som att säga att alla aliens är ogenomskinliga, men det är fortfarande en tro att alla aliens inte är fullständigt transparenta.
Hmm, jag tror inte att det flygande spaghettimonstret existerar. Har jag då en tro på det flygande spaghettimonstrets icke-existens? Ja, i alla fall gör jag antagandet att det är högst osannolikt att monstret existerar. Jag kan inte bevisa att monstret inte existerar och det kan ingen annan heller då icke-existens inte kan bevisas.
Det gör också att jag själv kan skapa ett nytt påstående som aldrig kan motbevisas och i det ögonblick jag skapar påståendet stiger sannolikheten för det påståddas existens från 0 till ett positivt värde skiljt från 0.
Häng med nu, här kommer mitt påstående, det finns inte bara ett flygande spaghettimonster, det finns ett sauce bolognesemonster också! Du kan nu inte motbevisa mig då du inte kan bevisa bolognesemonstrets icke-existens. Sannolikheten för dess existens är nu högre än 0 för påståendet om dess existens har framlagts.
Har du nu en tro på sauce bolognesemonstret? En tro i form av en icke-tro?
Är denna din “tro” inte helt enkelt ett antagande om vår verklighet? Helt skiljd från begreppet tro som det används i religiös mening?
Jag hävdar att ateism inte är en tro i religiös mening och det menade jag i mitt första inlägg. Håller du med mig om att det är så?
Den ateistiska & den teistiska tron ser mycket riktigt olika ut. Teismen innehar mer av det vi traditionellt ser som religiöst, dvs en tilltro till något större än vårt eget medvetande. Men faktum kvarstår, guds existens kan varken bevisas eller motbevisas, så långt är vi överens antar jag. Då måste något ytterligare till för att ta ställning i livets största fråga. Då återstår tro, tro på gud eller tro på icke-gud. Båda ställningstagandena bygger alltså på tro.
Den ytterst populära jämförelsen med flygande spagettimonstret bevisar bara oförmågan att ta till sig vad ett gudsbegrepp innebär (iaf det traditionella gudsbegreppet). Ett spagettimoster är ett ting som alla andra i denna fysiska dimension & kan således bevisas genom mätbara metoder. Gud kan inte det. Du säger ett en icke-existens inte kan bevisas, vilket givetvis är sant. Men lika lite kan en andlig existens (Gud) INTE bevisas med metoder som bara opererar i vår fysiska dimension (vetenskap). Alltså kan kan varken existensen eller icke-existensen bevisas i detta sammanhang! Det som återstår då är tro…
Skulle du nu tro på ett spagettomoster & jag inte delar den tron, så har vi likt förbaskat en tro båda två! Eftersom du förmodligen skulle vara den enda som tror på ett flygande spagettimonster så blir substanden i din tro inte helt övertygande. Är det däremot ca 95% (förmodligen ännu mer historiskt sett) som delar ens inställning så, tycker iaf jag, att tyngden på denna tro ökar.
Hur kan du utgå från att det flygande spagettimonstret som jag talar om är ett fysiskt ting i vår värld? Det är det inte alls. Det flygande spagettimonstret är bortom tid och rum och är en högre makt som är allsmäktig och allvetande. Motbevisa mig om du kan.
Jag kanske är den ende som tror på detta spagettimonster men du ska veta att jag verkligen känt närvaron av det i bön så jag vet att det finns på riktigt. Jag har sett det uppenbara sig för mig. Monstret sade att jag tillhör det utvalda folket (tillsammans med alla italienare som också är utvalda att med mig nu leda er andra). Ni ska nu tillbe mig som er profet. Ingen av er får häda mig, spagettimonstrets profet.
Ju fler vi blir desto sannare är vi (det skrev du själv). Och när vi är 95 % så är det bevisat att vi har den sanna tron. Vi är då så många att vi inte kan ha fel.
P.S. Det är förbjudet att avbilda mig så alla Barillapaket ska omedelbart bort från butikshyllorna. D.S.
Jag skämtar inte, den som inte tror på detta ska för evigt brinna i pizzugnen.
Hur kan du utgå från att det flygande spagettimonstret som jag talar om är ett fysiskt ting i vår värld? Det är det inte alls. Det flygande spagettimonstret är bortom tid och rum och är en högre makt som är allsmäktig och allvetande. Motbevisa mig om du kan.
Jag kanske är den ende som tror på detta spagettimonster men du ska veta att jag verkligen känt närvaron av det i bön så jag vet att det finns på riktigt. Jag har sett det uppenbara sig för mig. Monstret sade att jag tillhör det utvalda folket (tillsammans med alla italienare som också är utvalda att med mig nu leda er andra). Ni ska nu tillbe mig som er profet. Ingen av er får häda mig, spagettimonstrets profet.
Ju fler vi blir desto sannare är vi (det skrev du själv). Och när vi är 95 % så är det bevisat att vi har den sanna tron. Vi är då så många att vi inte kan ha fel.
P.S. Det är förbjudet att avbilda mig så alla Barillapaket ska omedelbart bort från butikshyllorna. D.S.
Jag skämtar inte, den som inte tror på detta ska för evigt brinna i pizzugnen.
Du må anse att Kristendomens Gud är hur ologisk som helst, men vi tror i alla fall inte att spagetti kan existera bortom tid och rum. (Definitionen på spagetti kräver att det existerar inom tid och rum, annars är själva definitionen på ordet spagetti meningslöst. I så fall kan jag kalla vad som helst till spagetti.)
Och jag är mycket medveten om att det onödigt att skriva något svar till något så urbota korkat som det som nocredo skrev ovan, men jag kan helt enkelt inte hålla mig. Om man måste koppla bort hjärnan så totalt som nocredo gör här så håller jag mig nog hellre till Kristendomen.
Det som ateister lätt glömmer bort är att avsaknad av tro också behöver rättfärdigas ibland.
Om jag skulle påstå att det finns en stad som heter New York och du säger att du saknar tro på att den staden finns. Sen visar jag bilder av New York från internet, men du hävdar att man inte kan lita på allt som skrivs där. Sedan påpekar jag att jag personligen har besökt staden, men du står på dig och säger att du inte tror på det jag säger.
Då har du en avsaknad av tro som inte tar hänsyn till de indikationer som finns.
Och där har vi en extrem skillnad mellan sådant som flygande spagettimonster och Gud. Det flygande spaghettimonstret är gudomen i en satirisk religion som skapades av Bobby Henderson år 2005. Och eftersom detta är ett rent litterär påhitt känns det ganska idiotiskt (ursäkta språket) att tro att det flygande spagettimonstret existerar. Det är väl lika begåvat som att tro på Bamse’s existens.
Men existensen av Gud har en helt annan mängd indikationer som behövs ta ställning till. Det finns ett antal rent filosofiska argument. En del vetenskapliga. Och miljarder med personliga vittnesmål. Och alla dessa indikationer måste den som inte tror på Gud kunna förklara varför de inte är tecken på att Gud faktiskt existerar om personen vill ha en rationell avsaknad av tro.
“Och eftersom detta är ett rent litterär påhitt känns det ganska idiotiskt (ursäkta språket) att tro att det flygande spagettimonstret existerar. Det är väl lika begåvat som att tro på Bamse’s existens”.
He he :-) Byt ut “det flygande spagettimonstret” mot “Gud” här ovan så ska du få se nåt kul :-)
Nåväl, jag böjer mig nu för argumentet om alla filosofiska bevis och miljarder vittnesmål om Guds existens. Gud måste därmed finnas.
...eh, hur ska vi förresten nu göra med alla filosofiska bevis och alla personliga vittnesmål om de många andra gudar som sägs ska finnas..?
De ateister som är övertygade om att gud inte finns utan att ha bevis för det är troende.
De ateister som visar argument för varför argumenten för guds existens inte är rationella, och därmed bara inte lever sitt liv som om han skulle finnas, är inte troende.
Jag kan utveckla svaret mer, men tror inte det behövs för att ni ska förstå.
De ateister som är övertygade om att gud inte finns utan att ha bevis för det är troende.
De ateister som visar argument för varför argumenten för guds existens inte är rationella, och därmed bara inte lever sitt liv som om han skulle finnas, är inte troende.
Jag kan utveckla svaret mer, men tror inte det behövs för att ni ska förstå.
Kan du definiera ordet troende i den mening du använder det här ovan? Har det med religiös tro att göra eller menar du att man gjort ett antagande utan att ha bevis för sitt antagande? Det vill säga man tror något utan att ha några bevis? Är en kristen tro då samma sak så att alla kristna som tror per definition saknar bevis avseende Guds existens..?
De ateister som är övertygade om att gud inte finns utan att ha bevis för det är troende.
De ateister som visar argument för varför argumenten för guds existens inte är rationella, och därmed bara inte lever sitt liv som om han skulle finnas, är inte troende.
Jag kan utveckla svaret mer, men tror inte det behövs för att ni ska förstå.
Kan du definiera ordet troende i den mening du använder det här ovan? Har det med religiös tro att göra eller menar du att man gjort ett antagande utan att ha bevis för sitt antagande? Det vill säga man tror något utan att ha några bevis? Är en kristen tro då samma sak så att alla kristna som tror per definition saknar bevis avseende Guds existens..?
Jag skulle definiera tro som oberättigad övertygelse. Med det menar jag att man inte har skäl att vara övertygad till den nivån att man är säker på att man har rätt. Kristna skulle antagligen inte säga att deras övertygelse är oberättigad, men som jag ser det, har det inte framlagts tillräckligt starka argument till varför deras tro inte är oberättigad.
Om man däremot har bevis som stärker sin övertygelse bortom alla felkällor, så skulle väl det inte heller vara en tro längre, eller hur?
Jag vet inte hur en kristen person skulle definiera ordet “tro”, men jag skulle jättegärna vilja att någon gör det som svar på detta inlägg. Så ska jag tänka på saken ytterligare och kanske utveckla svaret mer.
Anser du att tro på Gud är en berättigad övertygelse? I så fall tro på vilken Gud? Finns det fler än en Gud som det är berättigat att tro på? Vilka gudar i så fall?
