För mig som kristen finns det bara ett Gudsbevis och det heter Kristus. Jesu liv, död, uppståndelse och verk i våra liv är det enda bevis jag känner till för att den kristna gudens existens.

Filosoferna har försökt med sina gudsbevis att bevis existensen av en annan Gud ofta placerad utan för tid och rum eller i en värld oändligt mycket större än vår och inte mitt ibland oss som den Gud Jesus talade om.

Förutsätter att bibeln är sann, så det där är cirkulärt. Om det här är “det enda sanna gudsbeviset”, så har ateisterna sitt på det torra.

Kalam, fine-tuning, EAAN, där har vi några som är intressanta att diskutera.

AndersH25 - 02 Oktober 2010 08:59 -

För mig som kristen finns det bara ett Gudsbevis och det heter Kristus. Jesu liv, död, uppståndelse och verk i våra liv är det enda bevis jag känner till för att den kristna gudens existens.

Det är ett fruktansvärt darrigt gudsbevis. Varför bör vi anse att bibeln är en trovärdig historisk skildring i det här avseendet?

Men skönt att du är ärlig nog att tillstå att argument om ett finjusterat universum och komplexa biologiska system inte nödvändigsvis skulle peka mot Kristendomen—även om de skulle kräva ett förnimmande medvetande.

Det finns ju en användare här forumet som på fullt allvar menar att han har bevisat den abrahamitiske gudens existens genom att helt enkelt titta på DNA och personliga anse att det “implicerar ett förnimmande medvetande.”

AndersH25 - 02 Oktober 2010 08:59 -

För mig som kristen finns det bara ett Gudsbevis och det heter Kristus. Jesu liv, död, uppståndelse och verk i våra liv är det enda bevis jag känner till för att den kristna gudens existens.

Filosoferna har försökt med sina gudsbevis att bevis existensen av en annan Gud ofta placerad utan för tid och rum eller i en värld oändligt mycket större än vår och inte mitt ibland oss som den Gud Jesus talade om.

Jag sympatiserar med din tro och tror själv på Jesus liv och död också. Han var mer än vi människor kan förstå. Gud finns för oss där vi är, så det kanke inte behöver förklaras på bättre sätt. Stor del av vetenskapen har inte medel eller vilja att bevisa Guds existens eftersom vetenskapen använder bevisning endast skapad av deras egen syntax, så det spricker av sig själv på något sätt? Hur kan man säga att något är sant eller inte sant, som man inte vet något om eller vet hur man skall bevisa/motbevisa? När skall vetenskapliga företrädare respektera att vi människor är mer än biologiska varelser och anta ett sätt att införliva det i sin gärning?
Det finns ett ganska stort antal vetenskapsmän nu i världen som vet att vi är annat än bara biologiska varelser, men inte tillräckligt många än som jag färstår.
Hoppas det blir en bra utveckling i alla fall

nilson - 02 Oktober 2010 07:48 -

Stor del av vetenskapen har inte medel eller vilja att bevisa Guds existens eftersom vetenskapen använder bevisning endast skapad av deras egen syntax, så det spricker av sig själv på något sätt?

Vetenskapen kan inte bevisa varkens guds existens eller icke-existens. Det är mycket riktigt. Men det behöver inte betyda att han faktiskt exisisterar. Och vad du menar med din avslutade formulering undrar jag om du ens själv är helt klar över?

nilson - 02 Oktober 2010 07:48 -

När skall vetenskapliga företrädare respektera att vi människor är mer än biologiska varelser och anta ett sätt att införliva det i sin gärning?

Den dagen vi får någon form av evidens för att det faktiskt förhåller sig på det viset? Det är väl på det viset vetenskapen fungerar?

nilson - 02 Oktober 2010 07:48 -

Det finns ett ganska stort antal vetenskapsmän nu i världen som vet att vi är annat än bara biologiska varelser, men inte tillräckligt många än som jag färstår.

Nej—men däremot finns det säkert ett stort antal vetenskapsmän som tror att det förhåller sig på det viset. Men som du förmodligen känner till är skillnaden mellan tro och vetande tämligen omfattande.

Det kan vara bra att veta att det är just tro man sysslar med när man sitter och tror på den kristne guden. På samma sätt som man ägnade sig åt tro när man trodde på Tor, Oden, Poseidon och Anubis förr i världen.

Hej!
Att det spricker av sig själv…
Man påstår från vetenskapens håll ibland att vetenskapen är sanningen. Men man glömmer ibland bort vilka ramar man uttalar sig inom.
Sanningen finns inom vissa uttalade ramar, men man kan använda vetenskap som ett “mantra” att man har rätt och då blir det på ett dogmatiskt sätt.
Då blir man likadan som religionen ibland “syndat” med att pådyvla sin omgivning med sin tro att jag har rätt för att jag tror på Gud eller som det kan vara nu, jag har rätt för jag tror på vetenskapen. Inget av de beteendena borde finnas.
För övrigt håller jag med dej att stort antal vetenskapsmän “tror” ( inte vet ) att det förhåller sig på det viset. Helt rätt, men det förtar inte det jag menade.
När folk får klart för sig att det är helt legitimt tro på Gud, så betyder det inte att alla måste göra det utan bara att alla accepterar att man gör det utan att undra om det är fel.
Vänliga hälsningar!

Moridin - 02 Oktober 2010 02:28 -

Förutsätter att bibeln är sann, så det där är cirkulärt. Om det här är “det enda sanna gudsbeviset”, så har ateisterna sitt på det torra.

För den kristne är det ett starkt gudsbevis, men för ateisten ett otillräckligt då han inte tror att bibeln är sann och saknar egna erfarenheter av Jesus verk i sitt liv.

Hej!

Finns det ingen kristen (eller annan valfri religion) här som förstår att han eller hon tror på Gud för att hans eller hennes mamma och pappa gör det och att tron förts vidare genom inlärning och inte genom uppenbaralse? Så fungerar det i alla fall i övervägande fall när barn “väljer” politiskt parti, favoritfotbollslag och favoritmat.

Har ni inte i alla fall funderat på varför ni så ofta fått en uppenbarelse av just mamma och pappas Gud och inte av en annan Gud (det finns ju flera tusen att välja på)?

Sen förstår jag också att det kan vara jobbigt att både inse det här och att sedan göra sig fri ifrån det tryck som mamma och pappa utövat men det går och det är värt det.

nocredo - 03 Oktober 2010 04:43 -

Hej!

Finns det ingen kristen (eller annan valfri religion) här som förstår att han eller hon tror på Gud för att hans eller hennes mamma och pappa gör det och att tron förts vidare genom inlärning och inte genom uppenbaralse? Så fungerar det i alla fall i övervägande fall när barn “väljer” politiskt parti, favoritfotbollslag och favoritmat.

Har ni inte i alla fall funderat på varför ni så ofta fått en uppenbarelse av just mamma och pappas Gud och inte av en annan Gud (det finns ju flera tusen att välja på)?

Sen förstår jag också att det kan vara jobbigt att både inse det här och att sedan göra sig fri ifrån det tryck som mamma och pappa utövat men det går och det är värt det.

Visst kommer vissa värderingar & religiösa inkörsportar från vår omgivning, men hur kommer det sig då att mängder av personer utan tillstymmelse till troende eller religiösa föräldrar kommer till tro? Eller omvänt, att personer med religiösa föräldrar tappar sin tro.

Marrewskij - 03 Oktober 2010 05:27 -

nocredo - 03 Oktober 2010 04:43 -

Hej!

Finns det ingen kristen (eller annan valfri religion) här som förstår att han eller hon tror på Gud för att hans eller hennes mamma och pappa gör det och att tron förts vidare genom inlärning och inte genom uppenbaralse? Så fungerar det i alla fall i övervägande fall när barn “väljer” politiskt parti, favoritfotbollslag och favoritmat.

Har ni inte i alla fall funderat på varför ni så ofta fått en uppenbarelse av just mamma och pappas Gud och inte av en annan Gud (det finns ju flera tusen att välja på)?

Sen förstår jag också att det kan vara jobbigt att både inse det här och att sedan göra sig fri ifrån det tryck som mamma och pappa utövat men det går och det är värt det.

Visst kommer vissa värderingar & religiösa inkörsportar från vår omgivning, men hur kommer det sig då att mängder av personer utan tillstymmelse till troende eller religiösa föräldrar kommer till tro? Eller omvänt, att personer med religiösa föräldrar tappar sin tro.

Det beror naturligtvis på påverkan från omgivningen i övrigt. Min undring skulle nog snarare vara, hur kommer det sig att så få barn till personer som är aktiva inom pingströrelsen får en uppenbarelse från Allah och blir muslimer? Och varför får så få barn till talibaner uppenbarelser från den kristna Guden?

Det är ju helt uppenbart att religiös tro baseras på inlärning från det samhälle man är en del av.

nocredo - 03 Oktober 2010 04:43 -

Hej!

Finns det ingen kristen (eller annan valfri religion) här som förstår att han eller hon tror på Gud för att hans eller hennes mamma och pappa gör det och att tron förts vidare genom inlärning och inte genom uppenbaralse? Så fungerar det i alla fall i övervägande fall när barn “väljer” politiskt parti, favoritfotbollslag och favoritmat.

Har ni inte i alla fall funderat på varför ni så ofta fått en uppenbarelse av just mamma och pappas Gud och inte av en annan Gud (det finns ju flera tusen att välja på)?

Sen förstår jag också att det kan vara jobbigt att både inse det här och att sedan göra sig fri ifrån det tryck som mamma och pappa utövat men det går och det är värt det.

Det finns nog gott om ateister som den beskrivningen passar in på, men som monoteist (tron på den kärleksfulle skapande Guden har vi kristna gemensam med judar, Mazdaister och muslimer) kan man knappast i längden leva på en annans tro.

Kristen tro har ett enastående föredöme i Kristus som övriga monoteister inte har. Bara Kristus (och ibland Jesu efterföljare) är beredda att dö för sina fiender. De polyteistiska druiderna offrade sig också, men bara för sina egna.

nocredo - 03 Oktober 2010 06:34 -

Det beror naturligtvis på påverkan från omgivningen i övrigt. Min undring skulle nog snarare vara, hur kommer det sig att så få barn till personer som är aktiva inom pingströrelsen får en uppenbarelse från Allah och blir muslimer? Och varför får så få barn till talibaner uppenbarelser från den kristna Guden?

Det är ju helt uppenbart att religiös tro baseras på inlärning från det samhälle man är en del av.

Det här är fullständigt korrekt. Religiös tillhörighet tycks helt och fullt vara en geografisk fråga. Att man som intellektuell troende inte besväras av detta i större utsträckning förbryllar mig.

Och hur många religioner och gudar har vi inte förkastat genom historien? Men just denna religion och denna gud JHVA som vi tror på  just här och nu i vår del av världen är absolut sann?

Joeb - 03 Oktober 2010 07:54 -

nocredo - 03 Oktober 2010 06:34 -

Det beror naturligtvis på påverkan från omgivningen i övrigt. Min undring skulle nog snarare vara, hur kommer det sig att så få barn till personer som är aktiva inom pingströrelsen får en uppenbarelse från Allah och blir muslimer? Och varför får så få barn till talibaner uppenbarelser från den kristna Guden?

Det är ju helt uppenbart att religiös tro baseras på inlärning från det samhälle man är en del av.

Det här är fullständigt korrekt. Religiös tillhörighet tycks helt och fullt vara en geografisk fråga. Att man som intellektuell troende inte besväras av detta i större utsträckning förbryllar mig.

Och hur många religioner och gudar har vi inte förkastat genom historien? Men just denna religion och denna gud JHVA som vi tror på  just här och nu i vår del av världen är absolut sann?

Om det nu ändå vore så väl att de flesta här och nu hade satt sin tillit till JHV, men så är det inte i den del av landet där jag bor, här saknar de flesta en kristen tro. I världen i stort så är det kristen och muslimsk tro som breder ut sig allt mer. Enligt muslimer är bibelns och koranens Gud samma gud även om de kallar honom Allah i stället för JHV och deras förbund endast innebär att de blir tjänare åt Gud inte att de får bli Guds barn som vi kristna får bli.

AndersH25 - 02 Oktober 2010 09:29 -

Moridin - 02 Oktober 2010 02:28 -

Förutsätter att bibeln är sann, så det där är cirkulärt. Om det här är “det enda sanna gudsbeviset”, så har ateisterna sitt på det torra.

För den kristne är det ett starkt gudsbevis, men för ateisten ett otillräckligt då han inte tror att bibeln är sann och saknar egna erfarenheter av Jesus verk i sitt liv.

Så funkar det inte riktigt. Är det ett starkt gudsbevis för kristna, så är det ett starkt gudsbevis för alla.

AndersH25 - 02 Oktober 2010 08:59 -

För mig som kristen finns det bara ett Gudsbevis och det heter Kristus. Jesu liv, död, uppståndelse och verk i våra liv är det enda bevis jag känner till för att den kristna gudens existens.

Filosoferna har försökt med sina gudsbevis att bevis existensen av en annan Gud ofta placerad utan för tid och rum eller i en värld oändligt mycket större än vår och inte mitt ibland oss som den Gud Jesus talade om.

Jag håller med dig om det första du skriver, att Jesus är det största beviset för Kristendomen.

Men att det skulle finnas några större skillnader mellan den Gud som filosoferna beskriver och den Gud som Bibeln berättar om håller jag inte med om.

Den stora skillnaded är att filosoferna (om de är kristna filosofer) beskriver Guds egenskaper utifrån Bibelns beskrivningar av Honom, medan Bibeln i sig själv berättar vem Gud är och vad hans vilja är.

Den andra stora skillnaden är att man inte kommer ett steg närmare frälsningen eller en relation med Gud med hjälp av filosofi, till det behövs Bibeln.

Chrawnus - 03 Oktober 2010 05:50 -

Den andra stora skillnaden är att man inte kommer ett steg närmare frälsningen eller en relation med Gud med hjälp av filosofi, till det behövs Bibeln.

Varför bör vi vända oss till bibeln och inte Koranen? Koranen deklarerar ju vid upprepade tillfällen att den de facto är guds ofelbara ord—formulerad av gud själv och nedsänd till människan i sin helhet. Bibeln är ju blott författad av helt vanliga människor under långa tidsperioder.

Varför skulle bibeln vara guds ord?

Och när de kommer till Koranen deklarerar den ju klart och tydligt att Jesus inte var Guds son eller gud själv—utan blott en mänsklig profet. Inte heller uppstod han från de döda.