Homologi är ett evolutionärt begrepp för att beskriva att specifika morfologa och genetiska karaktärer hos olika organismer har samma ursprung. All systematik och alla fylogenier (hypoteser om släktskap) bygger på att man beskriver homologier hos olika organismer.
Ett exempel på en homologi är människans arm och vingarna hos fåglar. Två delar hos olika organismer som har samma evolutionära ursprung. Till skillnad mot en analogi, där två delar kan se likartade ut och ha samma funktion, men de har inte samma evolutionära ursprung, till exempel vingarna hos fåglar och fjärilar. Motsvarande förändringar finns också i våra gener.
Frågan är nu hur man skiljer homologi från analogi, utan att hänvisa till evolutionsträdet. Och om man hänvisar till evolutionsträdet för att göra denna åtskillnad, kan man då hänvisa till homologi som argument för gemensamt ursprung, utan att argumentera i en cirkel? Hur, i så fall? Man resonerar ju:
1. skälet till att vi tror att människans arm och fågelns vinge är homologa är att vi kan se i evolutionsträdet att de har ett gemensamt ursprung (medan vi kan se i samma träd att fågelvingar och fjärilsvingar har olika ursprung och därför är analoga),
2. evolutionsträdet stöds av att det finns likheter som beror på gemensamt ursprung, homologier.
Homologi är ett evolutionärt begrepp för att beskriva att specifika morfologa och genetiska karaktärer hos olika organismer har samma ursprung. All systematik och alla fylogenier (hypoteser om släktskap) bygger på att man beskriver homologier hos olika organismer.
Ett exempel på en homologi är människans arm och vingarna hos fåglar. Två delar hos olika organismer som har samma evolutionära ursprung. Till skillnad mot en analogi, där två delar kan se likartade ut och ha samma funktion, men de har inte samma evolutionära ursprung, till exempel vingarna hos fåglar och fjärilar. Motsvarande förändringar finns också i våra gener.
Frågan är nu hur man skiljer homologi från analogi, utan att hänvisa till evolutionsträdet. Och om man hänvisar till evolutionsträdet för att göra denna åtskillnad, kan man då hänvisa till homologi som argument för gemensamt ursprung, utan att argumentera i en cirkel? Hur, i så fall? Man resonerar ju:
1. skälet till att vi tror att människans arm och fågelns vinge är homologa är att vi kan se i evolutionsträdet att de har ett gemensamt ursprung (medan vi kan se i samma träd att fågelvingar och fjärilsvingar har olika ursprung och därför är analoga),
2. evolutionsträdet stöds av att det finns likheter som beror på gemensamt ursprung, homologier.
I evolutionsträdet så betyder ju det att fjärilar och människor har haft skilda utvecklingslinjer sen väldigt länge
Är man riktigt petig så startade allting från roten och därmed homologiskt(hoppas det blev rätt)
Jag förstår inte problemet.
Vad har du för alternativ förklaring.
Homologi är ett evolutionärt begrepp för att beskriva att specifika morfologa och genetiska karaktärer hos olika organismer har samma ursprung. All systematik och alla fylogenier (hypoteser om släktskap) bygger på att man beskriver homologier hos olika organismer.
Ett exempel på en homologi är människans arm och vingarna hos fåglar. Två delar hos olika organismer som har samma evolutionära ursprung. Till skillnad mot en analogi, där två delar kan se likartade ut och ha samma funktion, men de har inte samma evolutionära ursprung, till exempel vingarna hos fåglar och fjärilar. Motsvarande förändringar finns också i våra gener.
Frågan är nu hur man skiljer homologi från analogi, utan att hänvisa till evolutionsträdet. Och om man hänvisar till evolutionsträdet för att göra denna åtskillnad, kan man då hänvisa till homologi som argument för gemensamt ursprung, utan att argumentera i en cirkel? Hur, i så fall? Man resonerar ju:
1. skälet till att vi tror att människans arm och fågelns vinge är homologa är att vi kan se i evolutionsträdet att de har ett gemensamt ursprung (medan vi kan se i samma träd att fågelvingar och fjärilsvingar har olika ursprung och därför är analoga),
2. evolutionsträdet stöds av att det finns likheter som beror på gemensamt ursprung, homologier.
I evolutionsträdet så betyder ju det att fjärilar och människor har haft skilda utvecklingslinjer sen väldigt länge
Är man riktigt petig så startade allting från roten och därmed homologiskt(hoppas det blev rätt)
Jag förstår inte problemet.
Vad har du för alternativ förklaring.
Om det anses oförskämt av mig att lägga in en länk så får jag be mod att ta bort den.
Anders!
Att det verkar som ett cirkelresonemang beror på att du formulerar resonemanget felaktigt. Så här bör det vara.
1. Vi hittar något som kan vara homologt eller analogt.
2. Vi undersöker detta närmare för att se om det finns mer detaljer som tyder på homologi och om det finns andra karaktäristika som tyder på släktskap.
Ditt cirkulära resonemang uppkommer bara om man bara använder väldigt ytlig kunskap.
Ta exemplet med vingarna. Om du studerar en fågelvinge och fjärilsvinge lite mer i detalj så ser du en mängd egenskaper som inte överensstämmer, många fler än om du jämför en fågelvinge och människoarm.
pollenper!
Utmärkt referens. För att undvika moderatorernas missnöje borde du lägga in ett litet referat på några rader.
Att det verkar som ett cirkelresonemang beror på att du formulerar resonemanget felaktigt. Så här bör det vara.
1. Vi hittar något som kan vara homologt eller analogt.
2. Vi undersöker detta närmare för att se om det finns mer detaljer som tyder på homologi och om det finns andra karaktäristika som tyder på släktskap.
Ditt cirkulära resonemang uppkommer bara om man bara använder väldigt ytlig kunskap.
Ta exemplet med vingarna. Om du studerar en fågelvinge och fjärilsvinge lite mer i detalj så ser du en mängd egenskaper som inte överensstämmer, många fler än om du jämför en fågelvinge och människoarm.
Fast nu är det kanske inte riktigt så enkelt att avgöra om saker är homologa eller analoga. Det kan vara så att delar av en struktur anses vara homologa medan andra delar anses vara analogt utvecklade. Ögat är ju ett bra exempel på organ där man spekulerat väldigt mycket i om vad som är analogt och vad som är homologt.
Så jag tycker faktiskt Anders har helt rätt. För vad utgår man från när man gör dessa undersökande om det finns andra karaktäristika som tyder på släktskap. Vad är det i dessa undersökningar som avgör om släktskapet tyder på homolog snarare än analog utveckling. Av vem och hur bestäms det? Och kanske framförallt utifrån vilket grundläggande metafysiskt ramverk görs den bedömningen. Eller vilket paradigm utgår man från om man ska prata mer med vetenskapsteoretiska termer.
Att det verkar som ett cirkelresonemang beror på att du formulerar resonemanget felaktigt. Så här bör det vara.
1. Vi hittar något som kan vara homologt eller analogt.
2. Vi undersöker detta närmare för att se om det finns mer detaljer som tyder på homologi och om det finns andra karaktäristika som tyder på släktskap.
Ditt cirkulära resonemang uppkommer bara om man bara använder väldigt ytlig kunskap.
Ta exemplet med vingarna. Om du studerar en fågelvinge och fjärilsvinge lite mer i detalj så ser du en mängd egenskaper som inte överensstämmer, många fler än om du jämför en fågelvinge och människoarm.
Fast nu är det kanske inte riktigt så enkelt att avgöra om saker är homologa eller analoga. Det kan vara så att delar av en struktur anses vara homologa medan andra delar anses vara analogt utvecklade. Ögat är ju ett bra exempel på organ där man spekulerat väldigt mycket i om vad som är analogt och vad som är homologt.
Så jag tycker faktiskt Anders har helt rätt. För vad utgår man från när man gör dessa undersökande om det finns andra karaktäristika som tyder på släktskap. Vad är det i dessa undersökningar som avgör om släktskapet tyder på homolog snarare än analog utveckling. Av vem och hur bestäms det? Och kanske framförallt utifrån vilket grundläggande metafysiskt ramverk görs den bedömningen. Eller vilket paradigm utgår man från om man ska prata mer med vetenskapsteoretiska termer.
Vilket paradigm och metafysiskt ramverk anser du vara bra att diskutera evolutionshistoria i?
Fast nu är det kanske inte riktigt så enkelt att avgöra om saker är homologa eller analoga. Det kan vara så att delar av en struktur anses vara homologa medan andra delar anses vara analogt utvecklade. Ögat är ju ett bra exempel på organ där man spekulerat väldigt mycket i om vad som är analogt och vad som är homologt.
Så jag tycker faktiskt Anders har helt rätt. För vad utgår man från när man gör dessa undersökande om det finns andra karaktäristika som tyder på släktskap. Vad är det i dessa undersökningar som avgör om släktskapet tyder på homolog snarare än analog utveckling. Av vem och hur bestäms det? Och kanske framförallt utifrån vilket grundläggande metafysiskt ramverk görs den bedömningen. Eller vilket paradigm utgår man från om man ska prata mer med vetenskapsteoretiska termer.
Jovisst är saker mycket mer komplicerade än jag framställde det. Ibland utgår man säkert ifrån det ena och sluter sig till det andra och ibland tvärtom och ilband blandat. Vad jag vände mig emot var Anders uttalande att man använder sig av ett cirkulärt resonemang. Jag gjorde ingen djupdykning i olika metoder.
Så frågar jag med pollenper vilket metafysiskt ramverk du tycker är lämpligt när man studerar evolutionen (alltå inte när man anstränger sig att ifrågasätta den).
Vilket paradigm och metafysiskt ramverk anser du vara bra att diskutera evolutionshistoria i?
Det vore ju ett intressant försök att använda sig av metodisk teism snarare än metodisk naturalism när vi diskuterade evolutionshistoria. Undra hur den debatten skulle arta sig
Fast nu är det kanske inte riktigt så enkelt att avgöra om saker är homologa eller analoga. Det kan vara så att delar av en struktur anses vara homologa medan andra delar anses vara analogt utvecklade. Ögat är ju ett bra exempel på organ där man spekulerat väldigt mycket i om vad som är analogt och vad som är homologt.
Så jag tycker faktiskt Anders har helt rätt. För vad utgår man från när man gör dessa undersökande om det finns andra karaktäristika som tyder på släktskap. Vad är det i dessa undersökningar som avgör om släktskapet tyder på homolog snarare än analog utveckling. Av vem och hur bestäms det? Och kanske framförallt utifrån vilket grundläggande metafysiskt ramverk görs den bedömningen. Eller vilket paradigm utgår man från om man ska prata mer med vetenskapsteoretiska termer.
Jovisst är saker mycket mer komplicerade än jag framställde det. Ibland utgår man säkert ifrån det ena och sluter sig till det andra och ibland tvärtom och ilband blandat. Vad jag vände mig emot var Anders uttalande att man använder sig av ett cirkulärt resonemang. Jag gjorde ingen djupdykning i olika metoder.
Men visst är resonemang i viss mån cirkulärt eftersom resonemanget anpassar antagandet om saker är analoga eller homologa beroende på hur de passar in i rådande teori. Precis som det evolutionära trädet (om man nu alls kan prata om ett sådant) är både diffust och flytande blir ju dessa begrepp också flytande och diffusa.
Eller tycker du man kan bevisa vad som är analogt kontra homologt eller är det bara något vi kan spekulera eller resonera om. Ungefär som att man bara kan resonera eller spekulera om hur pyramiderna byggdes.
Nils G - 16 Augusti 2010 06:52 -
Så frågar jag med pollenper vilket metafysiskt ramverk du tycker är lämpligt när man studerar evolutionen (alltå inte när man anstränger sig att ifrågasätta den).
Visst vore det roligt att testa att utgå från metodisk teism och se var det leder. Men jag tror inte det är rätt väg. Utan jag förordar snarare någon slags pragmatisk naturalism där man är öppen för att alla saker inte nödvändigtvis har naturliga orsaker. Man stänger så att säga inte dörren för icke naturliga förklaringar vilket man i princip gör om man nyttjar metodisk naturalism. Vissa naturliga förklaringar tycker jag att man kan anse vara sämre än vissa icke naturliga förklaringar. Eller har man redan på förhand gjort ett filosofiskt val att naturliga förklaringar (hur långsökta och osannolika de än må vara) alltid är bästa förklaringen, då borde man väl fundera på varför man gjort det valet.
Visst vore det roligt att testa att utgå från metodisk teism och se var det leder. Men jag tror inte det är rätt väg. Utan jag förordar snarare någon slags pragmatisk naturalism där man är öppen för att alla saker inte nödvändigtvis har naturliga orsaker. Man stänger så att säga inte dörren för icke naturliga förklaringar vilket man i princip gör om man nyttjar metodisk naturalism. Vissa naturliga förklaringar tycker jag att man kan anse vara sämre än vissa icke naturliga förklaringar. Eller har man redan på förhand gjort ett filosofiskt val att naturliga förklaringar (hur långsökta och osannolika de än må vara) alltid är bästa förklaringen, då borde man väl fundera på varför man gjort det valet.
Forskningen är väl redan i högsta grad pragmatisk.
Poppar det upp nya kunskaper så ska de efter lite käbbel om dess riktighet placeras i lämpligt kunskapsträd. Finns ingen plats får vi lov att uppfinna nytt.
Skulle det dyka upp bevis om övernaturligheter så skulle röran bli stor, men så småningom kan vi nog kategorisera även dessa kunskaper.
Men det verkar väldigt konstigt att lägga in övernaturliga kunskaper innan vi har någon aning om dom.
KG Hammar verkar vilja driva frågan om metodisk teism.
Har jag fattat uttrycket rätt så är det kunskapen om att gud ingriper lite dåd och då, även nuförtiden.
Är det rätt uppfattat?
Visst vore det roligt att testa att utgå från metodisk teism och se var det leder. Men jag tror inte det är rätt väg. Utan jag förordar snarare någon slags pragmatisk naturalism där man är öppen för att alla saker inte nödvändigtvis har naturliga orsaker. Man stänger så att säga inte dörren för icke naturliga förklaringar vilket man i princip gör om man nyttjar metodisk naturalism. Vissa naturliga förklaringar tycker jag att man kan anse vara sämre än vissa icke naturliga förklaringar. Eller har man redan på förhand gjort ett filosofiskt val att naturliga förklaringar (hur långsökta och osannolika de än må vara) alltid är bästa förklaringen, då borde man väl fundera på varför man gjort det valet.
Forskningen är väl redan i högsta grad pragmatisk. Poppar det upp nya kunskaper så ska de efter lite käbbel om dess riktighet placeras i lämpligt kunskapsträd. Finns ingen plats får vi lov att uppfinna nytt.
Det är väl kanske inte så vetenskap i praktiken fungerar, inte enligt vissa forskare i alla fall. Så här uttryckte sig Max Planck redan på sluet av 40 talet:
“En ny vetenskaplig sanning triumferar inte genom att övertyga sina motståndare och få dem att se ljuset, utan snarare genom att motståndarna så småningom dör, och en ny generation växer upp som har blivit familjär med de nya idéerna.”
pollenper - 17 Augusti 2010 06:38 -
Skulle det dyka upp bevis om övernaturligheter så skulle röran bli stor, men så småningom kan vi nog kategorisera även dessa kunskaper. Men det verkar väldigt konstigt att lägga in övernaturliga kunskaper innan vi har någon aning om dom.
Fast kunskap om att det övernaturliga existerar verkar ju vara utgångspunkten eller den allmänna synpunkten även i ett land som Sverige. Enligt Eurobarometer Poll 2005 så var det för 5 år sedan 53% i Sverige som trodde på någon slags ande eller livskraft. Medan tron på Gud och icke tron på Gud hade 23% vardera.
Så vad menar du att det är för typ av ‘bevis’ om övernaturligheter som behöver dyka upp. Om man tror eller inte tror på det övernaturliga handlar ju om personlig övertygelse och är förmodligen inget som vetenskapligt kan bevisas. Så hur tänkte du här egentligen?
Är det så enkelt att du anser att man inte får lägga fram sådana förklaringar på grund av att du personligen saknar tron på det övernaturliga?
Fast nu är det kanske inte riktigt så enkelt att avgöra om saker är homologa eller analoga. Det kan vara så att delar av en struktur anses vara homologa medan andra delar anses vara analogt utvecklade. Ögat är ju ett bra exempel på organ där man spekulerat väldigt mycket i om vad som är analogt och vad som är homologt.
Så jag tycker faktiskt Anders har helt rätt. För vad utgår man från när man gör dessa undersökande om det finns andra karaktäristika som tyder på släktskap. Vad är det i dessa undersökningar som avgör om släktskapet tyder på homolog snarare än analog utveckling. Av vem och hur bestäms det? Och kanske framförallt utifrån vilket grundläggande metafysiskt ramverk görs den bedömningen. Eller vilket paradigm utgår man från om man ska prata mer med vetenskapsteoretiska termer.
Jovisst är saker mycket mer komplicerade än jag framställde det. Ibland utgår man säkert ifrån det ena och sluter sig till det andra och ibland tvärtom och ilband blandat. Vad jag vände mig emot var Anders uttalande att man använder sig av ett cirkulärt resonemang. Jag gjorde ingen djupdykning i olika metoder.
Men visst är resonemang i viss mån cirkulärt eftersom resonemanget anpassar antagandet om saker är analoga eller homologa beroende på hur de passar in i rådande teori. Precis som det evolutionära trädet (om man nu alls kan prata om ett sådant) är både diffust och flytande blir ju dessa begrepp också flytande och diffusa.
Eller tycker du man kan bevisa vad som är analogt kontra homologt eller är det bara något vi kan spekulera eller resonera om. Ungefär som att man bara kan resonera eller spekulera om hur pyramiderna byggdes.
Resonemanget är definivt inte alltid cirkulärt. Finns det någon som anser att t.ex. insekters vingar är mer lika fåglars än däggdjurs extremiteter är lika fåglars - anatomiskt sett,
Nils G - 16 Augusti 2010 06:52 -
Så frågar jag med pollenper vilket metafysiskt ramverk du tycker är lämpligt när man studerar evolutionen (alltå inte när man anstränger sig att ifrågasätta den).
Visst vore det roligt att testa att utgå från metodisk teism och se var det leder. Men jag tror inte det är rätt väg. Utan jag förordar snarare någon slags pragmatisk naturalism där man är öppen för att alla saker inte nödvändigtvis har naturliga orsaker. Man stänger så att säga inte dörren för icke naturliga förklaringar vilket man i princip gör om man nyttjar metodisk naturalism. Vissa naturliga förklaringar tycker jag att man kan anse vara sämre än vissa icke naturliga förklaringar. .
Om du tycker det vore roligt att test metodisk teism, vad det nu kan vara, så varför inte starta en rörelse, samla ihop pengar och sätt igång. Ingen kommer hindra dig även om en del skulle ta sig för pannan. Likaså om du vill ägna dig åt vad du kallar ‘pragmatisk naturalism’ så går det ju också bra - är det inte ungefär det som Discovery Institute ägnar sig åt - och de verkar ju ha pengar.
Eller har man redan på förhand gjort ett filosofiskt val att naturliga förklaringar (hur långsökta och osannolika de än må vara) alltid är bästa förklaringen, då borde man väl fundera på varför man gjort det valet
Låt oss lämna sannolikhetsargumentet därhän, vi har helt olika uppfattningar om det. Förklaringen varför jag och de flesta andra föredrar metodisk naturalim är att den leverar kunskap och detaljerade förklaringa av mycket i världen, nyttiga uppfinningar, välstånd och en västerländsk välfärdsstat. Jag har inte hört talas om att inblandning av ‘onaturliga’ förklaringar leverat någonting överhuvud taget, komplett ingenting.
... men som sagt, vill du ägna dig åt improduktiva sysselsättningar, så sätt igång. Det blir väl lika produktivt som debatten här
Visst vore det roligt att testa att utgå från metodisk teism och se var det leder. Men jag tror inte det är rätt väg. Utan jag förordar snarare någon slags pragmatisk naturalism där man är öppen för att alla saker inte nödvändigtvis har naturliga orsaker. Man stänger så att säga inte dörren för icke naturliga förklaringar vilket man i princip gör om man nyttjar metodisk naturalism. Vissa naturliga förklaringar tycker jag att man kan anse vara sämre än vissa icke naturliga förklaringar. Eller har man redan på förhand gjort ett filosofiskt val att naturliga förklaringar (hur långsökta och osannolika de än må vara) alltid är bästa förklaringen, då borde man väl fundera på varför man gjort det valet.
Forskningen är väl redan i högsta grad pragmatisk. Poppar det upp nya kunskaper så ska de efter lite käbbel om dess riktighet placeras i lämpligt kunskapsträd. Finns ingen plats får vi lov att uppfinna nytt.
Det är väl kanske inte så vetenskap i praktiken fungerar, inte enligt vissa forskare i alla fall. Så här uttryckte sig Max Planck redan på sluet av 40 talet:
“En ny vetenskaplig sanning triumferar inte genom att övertyga sina motståndare och få dem att se ljuset, utan snarare genom att motståndarna så småningom dör, och en ny generation växer upp som har blivit familjär med de nya idéerna.”
pollenper - 17 Augusti 2010 06:38 -
Skulle det dyka upp bevis om övernaturligheter så skulle röran bli stor, men så småningom kan vi nog kategorisera även dessa kunskaper. Men det verkar väldigt konstigt att lägga in övernaturliga kunskaper innan vi har någon aning om dom.
Fast kunskap om att det övernaturliga existerar verkar ju vara utgångspunkten eller den allmänna synpunkten även i ett land som Sverige. Enligt Eurobarometer Poll 2005 så var det för 5 år sedan 53% i Sverige som trodde på någon slags ande eller livskraft. Medan tron på Gud och icke tron på Gud hade 23% vardera.
Så vad menar du att det är för typ av ‘bevis’ om övernaturligheter som behöver dyka upp. Om man tror eller inte tror på det övernaturliga handlar ju om personlig övertygelse och är förmodligen inget som vetenskapligt kan bevisas. Så hur tänkte du här egentligen?
Är det så enkelt att du anser att man inte får lägga fram sådana förklaringar på grund av att du personligen saknar tron på det övernaturliga?
Att enskilda vetenskapare behåller sin uppfattning verkar mycket mänskligt, men som Planck säger så byts gammalt mot nya kunskaper.
Är det majoritetsröstning som ska gälla när det gäller övernaturligheter?
Jag förstår inte.
Antingen finns övernaturligheter och då är det bara att forska.
Går de inte att visa, ja då ska man tro på övernaturligheter som inte går att kontrollera och samtidigt ta hänsyn till det i forskningen??
Hur tar man hänsyn till övernaturligheter?
Är det majoritetsröstning som ska gälla när det gäller övernaturligheter? Jag förstår inte. Antingen finns övernaturligheter och då är det bara att forska.
Det är inte säkert att övernaturliga fenom kan observeras direkt. Men säkerligen kan personlig övertygelse om det övernaturliga påverka hur forskare formulerar sina teorier. Är det något fel med det? Varför ska personer som har en övertygelse om att det övernaturliga existerar inte få ta med det i sin teoribildning. Vem har bestämt det?
pollenper - 17 Augusti 2010 10:14 -
Går de inte att visa, ja då ska man tro på övernaturligheter som inte går att kontrollera och samtidigt ta hänsyn till det i forskningen??
Hur tar man hänsyn till övernaturligheter?
Tror du att man kan visa om en sten har tillkommit via naturliga processer eller inte?
Kan personer ha olika teorier angående samma sten, där en del påstår att den tillkommit via naturlig processer och andra påstår att den inte gjort det? Finns det något principiellt inom vetenskapen som säger att den ena av dessa förklaringar automatiskt skulle vara bättre än den andra?
Eller tycker du man kan bevisa vad som är analogt kontra homologt eller är det bara något vi kan spekulera eller resonera om. Ungefär som att man bara kan resonera eller spekulera om hur pyramiderna byggdes.
Resonemanget är definivt inte alltid cirkulärt. Finns det någon som anser att t.ex. insekters vingar är mer lika fåglars än däggdjurs extremiteter är lika fåglars - anatomiskt sett,
Men hur vet du att anatomiskt mer lika extremiteter tyder på homologi snarare än analogi? Vad bygger du det på?
Nils G - 17 Augusti 2010 10:09 -
Eller har man redan på förhand gjort ett filosofiskt val att naturliga förklaringar (hur långsökta och osannolika de än må vara) alltid är bästa förklaringen, då borde man väl fundera på varför man gjort det valet
Låt oss lämna sannolikhetsargumentet därhän, vi har helt olika uppfattningar om det. Förklaringen varför jag och de flesta andra föredrar metodisk naturalim är att den leverar kunskap och detaljerade förklaringa av mycket i världen, nyttiga uppfinningar, välstånd och en västerländsk välfärdsstat. Jag har inte hört talas om att inblandning av ‘onaturliga’ förklaringar leverat någonting överhuvud taget, komplett ingenting.
Men här har du väl historiskt fel. Den störste vetenskapsman som funnits (i alla fall enligt de flesta och det är inte Einstein vi pratar om) hade väl sannerligen en del övernaturliga förklaringar. Trots det levererade väl den mannen mer förklaringar än vad någon annan enskild forskare någonsin gjort. Så där han inte tyckte att naturliga förklaringar räckte till, använda han sin tro på Gud som rationell förklaring. I viss mån är det väl hans forskning som jag skulle vilja ta som exempel på pragmatisk snarare än metodisk naturalistisk forskning.
Sen har vi ju Plantingas artikel om just metodisk naturalism. Där beskriver han hur vetenskapen genom metodisk naturalism försöker påskina att den skulle vara religiöst neutral, men att vetenskap i praktiken inte alltid är det. Och ett konkret exempel på hur vetenskapen inte är religiöst neutral som tas upp i artikeln är just ‘the Grand Evolutionary Myth’.
Eller tycker du man kan bevisa vad som är analogt kontra homologt eller är det bara något vi kan spekulera eller resonera om. Ungefär som att man bara kan resonera eller spekulera om hur pyramiderna byggdes.
Resonemanget är definivt inte alltid cirkulärt. Finns det någon som anser att t.ex. insekters vingar är mer lika fåglars än däggdjurs extremiteter är lika fåglars - anatomiskt sett,
Men hur vet du att anatomiskt mer lika extremiteter tyder på homologi snarare än analogi? Vad bygger du det på?
Homologi kräver anatomisk likhet, analogi gör det inte. Därför är funktionell och anatomisk likhet ett starkt indicium för homologi, statistiskt sett, även om det inte är ett bevis.
Nils G - 17 Augusti 2010 10:09 -
Eller har man redan på förhand gjort ett filosofiskt val att naturliga förklaringar (hur långsökta och osannolika de än må vara) alltid är bästa förklaringen, då borde man väl fundera på varför man gjort det valet
Låt oss lämna sannolikhetsargumentet därhän, vi har helt olika uppfattningar om det. Förklaringen varför jag och de flesta andra föredrar metodisk naturalim är att den leverar kunskap och detaljerade förklaringa av mycket i världen, nyttiga uppfinningar, välstånd och en västerländsk välfärdsstat. Jag har inte hört talas om att inblandning av ‘onaturliga’ förklaringar leverat någonting överhuvud taget, komplett ingenting.
Men här har du väl historiskt fel. Den störste vetenskapsman som funnits (i alla fall enligt de flesta och det är inte Einstein vi pratar om) hade väl sannerligen en del övernaturliga förklaringar. Trots det levererade väl den mannen mer förklaringar än vad någon annan enskild forskare någonsin gjort. Så där han inte tyckte att naturliga förklaringar räckte till, använda han sin tro på Gud som rationell förklaring. I viss mån är det väl hans forskning som jag skulle vilja ta som exempel på pragmatisk snarare än metodisk naturalistisk forskning.
Du talar i gåtor, vilken naturvetenskapsman talar du om?
Sen har vi ju Plantingas artikel om just metodisk naturalism. Där beskriver han hur vetenskapen genom metodisk naturalism försöker påskina att den skulle vara religiöst neutral, men att vetenskap i praktiken inte alltid är det. Och ett konkret exempel på hur vetenskapen inte är religiöst neutral som tas upp i artikeln är just ‘the Grand Evolutionary Myth’.
Den här eller någon liknande artikel av Plantinga har vi haft uppe till debatt tidigare. Min kommentar nu som då är att Plantinga med Grand Eovlutionary Myth avser hur livet kom till, inte evolution. För övrigt förstår jag inte vad det har med metodisk naturalism att göra. Vissa forskare är säkert ateister och föredrar icke-teistiska förklaringar men om de sysslar med naturvetenskap så ansluter de sig till metodisk naturalism.
