Hur ser kyrkan idag på  Gud och det här med “sonoffret”? Hur förklarar kyrkans representanter idag varför Jesus korsfästes? I Svenska kyrkan idag talas det numera mycket sällan eller så att säga aldrig om “Guds vrede”, guden som brutal och hämnande. Vilken “uppdateringsgud” gäller idag för Svenska kyrkans prästerskap? För när gudsbilden blir mer och mer god - hur ska kyrkan då förklara syftet med Jesu korsfästelse för att det ska gå ihop? Som jag fattat var den tidigare kyrkogudsbilden grym,sadistisk och tyrannisk. Kyrkoguden var arg på människorna för att de “syndat”- trots han skapat dem så till att vara predistenerad till att “synda”. Är inte dagens kyrkogud arg längre på människorna för deras feltramp? Den gamle kyrkoguden ville straffa människorna för detta. Vill inte dagens kyrkogud detta? Den gamla kyrkoguden kunde blidkas och slå av på sina krav och bli lite snällare genom att låta sin ilska och hämndbegär gå över en total oskyldig människa -Jesus Kristus. Så kunde de syndiga människorna gå fria,frälsas och bli räddade. Det väsentligaste hos den gamle kyrkoguden var att få ut sitt hämndbegär. Sedan om det riktades mot oskyldiga eller skyldiga var mindre viktigt. Återigen - vad var syftet med Jesus korsfästelse enligt dagens prästerskap? Hur förklarar man det? För om guden ska överleva måste den väl vara mer fullkomlig i moral än en vanlig primitiv jordmänniska? Hur ser kyrkans Gud ut idag?
Undrar Sunitram

Sunitram - 24 Juli 2010 01:14 -

Hur ser kyrkan idag på  Gud och det här med “sonoffret”? Hur förklarar kyrkans representanter idag varför Jesus korsfästes? I Svenska kyrkan idag talas det numera mycket sällan eller så att säga aldrig om “Guds vrede”, guden som brutal och hämnande. Vilken “uppdateringsgud” gäller idag för Svenska kyrkans prästerskap? För när gudsbilden blir mer och mer god - hur ska kyrkan då förklara syftet med Jesu korsfästelse för att det ska gå ihop? Som jag fattat var den tidigare kyrkogudsbilden grym,sadistisk och tyrannisk. Kyrkoguden var arg på människorna för att de “syndat”- trots han skapat dem så till att vara predistenerad till att “synda”. Är inte dagens kyrkogud arg längre på människorna för deras feltramp? Den gamle kyrkoguden ville straffa människorna för detta. Vill inte dagens kyrkogud detta? Den gamla kyrkoguden kunde blidkas och slå av på sina krav och bli lite snällare genom att låta sin ilska och hämndbegär gå över en total oskyldig människa -Jesus Kristus. Så kunde de syndiga människorna gå fria,frälsas och bli räddade. Det väsentligaste hos den gamle kyrkoguden var att få ut sitt hämndbegär. Sedan om det riktades mot oskyldiga eller skyldiga var mindre viktigt. Återigen - vad var syftet med Jesus korsfästelse enligt dagens prästerskap? Hur förklarar man det? För om guden ska överleva måste den väl vara mer fullkomlig i moral än en vanlig primitiv jordmänniska? Hur ser kyrkans Gud ut idag?
Undrar Sunitram

Kyrkans gud idag - och det gäller både Svenska kyrkan och i princip alla frikyrkor - är en gullig och gosig och varm nallebjörnsgud som älskar alla.

I dagens kulturella klimat verkar det finnas en knivskarp balansgång mellan att vara trogen sin tro och att inte alienera potentiala själar från Jesus (eller att ekonomiskt bidra till kyrkan).

Svenska kyrkans förhållning till gud och bibeln är verkligen intressant. Hur mycket kan man egentligen förvränga en relgion och en text innan det till slut blir till en annan religion? Om man tar den kristendom som Ragnar förespråkar och jämför med Svenska Kyrkan så framstår det snarast som två olika religioner.

Om man inte tror på skapelseberättelsen, syndafallet eller arvssynden—hur ser man då egentligen på Jesus och hans korsfästelse? Blir inte det mesta som står i bibeln ganska ointressant och irrelevant för liberalteologer?

Joeb - 24 Juli 2010 08:24 -

Svenska kyrkans förhållning till gud och bibeln är verkligen intressant. Hur mycket kan man egentligen förvränga en relgion och en text innan det till slut blir till en annan religion? Om man tar den kristendom som Ragnar förespråkar och jämför med Svenska Kyrkan så framstår det snarast som två olika religioner.

Om man inte tror på skapelseberättelsen, syndafallet eller arvssynden—hur ser man då egentligen på Jesus och hans korsfästelse? Blir inte det mesta som står i bibeln ganska ointressant och irrelevant för liberalteologer?

Du gör en riktigt iakttagelse Joeb. Jag önskar fler hade den förmågan, för det skulle underlätta diskussioner om det som rör Den Kristna Tron och Bibeln.

Det skulle nu ta för lång tid för mig att redogöra för den historiska bakgrund som har lett fram till de nästan två “olika religioner” (dvs dels minoriteten som jag tillhör och dels majoriteten inom dagens kyrkor) som finns, men kort kan jag säga följande:

Bibelsynen är det helt avgörande. Nedbrytandet och ifrågasättandet av, och tvivlet på Bibeln och dess olika budskap startade omkring 1800-talet. Man brukar allmänt ge det namn som liberalteologi, bibelkritik, historisk-kritisk bibelsyn. Utifrån detta skapades oundvikligt ett förhållningssätt till De Heliga Skrifterna som ställde Skriften ungefär på samma plan som vilken religiös text som helst. Det i sin tur gjorde i praktiken att man kunde välja vilken lära som helst ur Bibeln och behålla det, samt använda saxen och klippa bort det övriga från Bibeln, alternativt förvränga de övriga lärorna genom perversa tolkningsmetoder. Och fram ur denna giftiga trollerigryta har sedan dukats upp t.ex. den där nallebjörnsguden som älskar alla. Och det är helt naturligt, för det är ju en sådan gud som människans fallna natur helst av allt vill ha och önskar sig.

Men fram till 1800-talet så var alltså en sådan “religion” och detta mixtrande med Bibeln helt otänkbart, och många av de olika läror som sprang fram ur detta var tidigare ansett som irrläror av Kyrkan och fördömdes. Så det är alltså i mångt och mycket en sen och främmande “religion” som vi idag kan betrakta när vi ser ut över det kyrkliga marknadstorget.

Sen finns det förstås fortfarande några enstaka udda figurer här och var som fortfarande håller fast vid att hela Bibeln är Guds Ord.

Dagens gud heter staten. Vox populi, vox dei.