Hej igen!
Imatea - 03 September 2008 02:25 -
Jomenvisst, Martin!
Ibland tar det lite tid, så även för mig. Inte minst behöver jag lite extra betänketid, när det du skriver gör mig så beklämd som detta. Du skrev:
Det faktum att jag anser att den mosaiska lagen var ett gott rättssystem vid tiden för dess stiftande och att jag samtidigt inte alls vill tillämpa de lagarna i dagens samhället gör mig inte till en kulturrelativist.
Jag har inte beskyllt dig för kulturrelativism. Det var nog du som förde in det begreppet. Vad jag vill belysa är hur religion har en tendens att likrikta människors moraliska ställningstaganden beroende av vad som är skrivet i “heliga” texter.
Då missuppfattade jag dig, helt enkelt. Gott, då är något helt utrett! 
Det finns kristna som tar lätt på “den heliga skrift” och förkastar det som inte överensstämmer med deras eget moraliska omdöme. Sorgligt nog representerar dessa kristna ändå, med sin bekännelse till kristendomen, i någon mening de bibelavsnitt som de säger sig ta avstånd ifrån.
Så finns det de som, liksom du, tar ställning för skrifterna sådana som de är skrivna. Riktigt tragiskt blir det, enligt min mening, när vanliga hyggliga nutidsmänniskor tar ställning för religiöst dikterade lagparagrafer oavsett inlevelseförmåga och medkänsla med de människor som genom tiderna drabbats av religiös rättfärdighet.
Det som berör mig mest illa är inte din, Ray Bakers, Olof Edsingers och Mats Selanders verklighetsuppfattning, er tro på gudsgemenskap för rättrogna och evig förkastelse för övriga. Nej, än mer är det er oförmåga att fördöma den religiöst betingade omänsklighet som en bibelläsare möter.
Jag möter inga nya argument här, men visst är det tråkigt att du känner dig beklämd å mina vägnar.
Diskussionen verkar stanna i att jag å min sida hävdar att den mosaiska lagstiftningen är en för sin tid sofistikerad och tillämpbar lag, som också skiljer mellan syndens rättmätiga straff (en hel del dödsstraff) och det som i praktiken tillämpas (dödstraff endast vid mord, och vid minst två vittnen). Jag hävdar dock att lagen inte bör ha någon juridisk bäring i dagens samhälle, även om de överordnade moraliska principerna fortfarande gäller.
Om jag får försöka mig på att sammanfatta din respons, så går den ut på att lagen är inhuman, både i vad som anses brottsligt och vilka straff som kopplas till olika brott. Du anser det tragiskt att i övrigt relativt vettiga människor försvarar detta på religiös grund.
Om vi är överens om denna skildring kanske vi sätter punkt här?
