Ett intressant inlägg. Jag ska försöka svara utifrån mitt ID-perspektiv, så får någon med naturalistiskt perspektiv tala för sin sida.
Fruktlösa diskussioner om frågan formuleras fel
Ett intressant inlägg. Jag ska försöka svara utifrån mitt ID-perspektiv, så låter jag någon med naturalistiskt perspektiv tala för sin sida. Jag tror att en anledning till att så få diskussioner leder någonstans är att problemställningen är för simplistisk. Varken designpropagonister eller antagonister har tänkt igenom situationen ordentligt. Man formulerar det som att antingen kan organismer utvecklas genom enbart slump och naturlagar. Då har de gjort det, och då behövs ingen designer. Eller kan de inte göra det, och då behövs en designer. Denna dikotomi är dock uppenbart missriktad, eftersom den brännande frågan inte är vad som är teoretiskt möjligt, utan vad som faktiskt har skett. För att ta reda på det kan vi inte ställa frågor om vad som är möjligt eller inte, utan behöver ett bredare spektrum av angreppspunkter.
1. Är det möjligt att systemet har utvecklats naturalistiskt eller genom design?
2. Är det rimligt att systemet har utvecklats naturalistiskt eller genom design?
3. Är det troligt att systemet har utvecklats naturalistiskt eller genom design?
4. Är det säkert att systemet har utvecklats naturalistiskt eller genom design?
Ett annat problem med för många diskussioner är att man frågar ”är det möjligt att systemet har utvecklats naturalistiskt?”. Svarar man ja så är det automatiskt ja på fråga 2-4 och så, d.v.s. är det möjligt att systemet har utvecklats naturalistiskt så är det säkert att så har skett. Men det är väldigt svårt att visa att något omöjligt kan ha utvecklats naturalistiskt, och därför har naturalismen ett försprång. När det gäller design är det det omvända som gäller – det räcker inte att visa att det är möjligt att något är intelligent designat – det måste vara säkert. Men detta är förstås oerhört svårt att bevisa. Resultatet blir att naturalismen har ett försprång och att diskussionen blir skev. Detta är delvis designförespråkares fel – eftersom man ofta har formulerat designteorin som att naturalistisk evolution måste vara absolut omöjlig innan vi kan börja tala om design. Detta är förstås olyckligt – tolkningarna kan mötas halvvägs, och man kan identifiera gap i naturliga kausala händelsekedjor som till en viss sannolikhet är designade.
En tredje anledning till att så få diskussioner leder någonstans beror på en missuppfattning, inte av frågeställningen, utan av vad ID-teorin egentligen är. Många tror att ID-teorin ifrågasätter makroevolution eller ”common descent”, vilket inte stämmer. Det är bäddat för meningslös pajkastning utan framgång när man jämställer ID-teorin med kreationism, som de facto ifrågasätter makroevolution. Gör man denna jämförelse, kan man inte längre se de intressanta delarna av ID-teorin, de som verkligen utgör en relevant tolkning av vetenskapliga data.
”The central issue, therefore, is not the relatedness of all organisms, or what is typically called common descent. Indeed, intelligent design is perfectly compatible with common descent. Rather, the central issue is how biological complexity emerged and whether intelligence played an indispensable (which is not to say exclusive) role in its emergence.” (Dembski, Design Revolution, s 275)
En fjärde anledning skulle jag tro beror på en missuppfattning av vad vetenskap egentligen är – en deduktiv härledning till säkert verifierbara slutsatser. Men det är ganska lite som vi kan bevisa säkert inom vetenskapen. Snarare befinner sig de flesta teorier inom vetenskapen någonstans i mitten bland ovanstående frågor, nämligen om en teori är rimlig eller om den är trolig. Dagens vetenskapsteoretiker anser att både positvismen och falsifikationismen har fått stryka på foten.
Det är korrekt att frågan om varför liv uppstod inte är en naturvetenskaplig fråga. Den beskrivs varken av evolutionsteorin eller av ID-teorin. Snarare är det en fråga för teologer och filosofer. Det kan vi aldrig veta säkert med hjälp av naturvetenskapliga metoder.
Möjliga frukter om frågan formuleras rätt
Jag tror att frågan om varför det är viktigt är en grundläggande mänsklig fråga: Vi vill förstå vårt ursprung och hur vi har kommit hit. Vetenskapsmän försöker så gott de kan förstå världen med de metoder de har, och om slutsatserna kan bidra till att vi lär oss mer om verkligheten så är det bra i sig, även om frukterna av ett sådant arbete inte är omedelbart uppenbara. Jag tror dock att det kan finnas några frukter. Till att börja med, om vi tillåter design öppnar vi upp för en möjlig förklaring till vår existens som annars är principiellt utesluten. Dessutom får vi som vetenskapsmän ytterligare ett verktyg i vår verktygslåda för att förklara vissa fenomen: intelligens. Det ärklart att om vi ska försöka ge en komplett beskrivning av en LCD-TV men inte nämner att den är designad så missar vi en viktig sanning om den. På så sätt kan det vara intressant i sig att veta att det finns design inom biologin.
Den mest grundläggande frukten av ett designperspektiv kan helt enkelt vara att den fysiska världen är förnuftig, och en förklaring till varför analogier till mänskliga designer så som datorer och maskiner är så hjälpsamma till att förstå biologin. Frågan är på så sätt redan besvarad, eftersom vetenskapen uppstod i ett designperspektiv, och vi redan lever i frukterna av det. Paul Davies har skrivit: ”Science bagan as an outgrowth of theology, and all scientists, whether atheists or theists … accept an essentially theological world view.” (Are we alone?, s 18)
Jag ser intelligent design som en övergripande makroteori, men jag utesluter inte att den kan ha empirisk koppling. T.ex. skulle ett designperspektiv kunna ge indikationer på korrektheten i Köpenhamnstolkningen av kvantmekaniken (jag antar att David håller med mig här?) Det kan alltså hjälpa till att fokusera den vetenskapliga forskningen leda in den på ett spår som den inte hade tagit om man inte hade haft ett designperspektiv. Om jag får citera mig själv från den här (http://www.credoakademin.nu/index.php/forums/viewreply/24819/) tråden:
Istället för att ha en serie av händelser som länkas samman av naturalistiska orsaker,
A→B→C→D→E→F,
har vi en serie händelser där vi erkänner möjligheten för ett gap i den naturalistiska händelsekedjan:
A→B→C gap D→E→F
…
Alla händelser A – F kan studeras vetenskapligt, de kausala länkarna (pilarna) kan studeras vetenskapligt, och till och med gapet kan studeras vetenskapligt i så motto att vi kan jämföra C och D med t.ex. D och E för att avgöra om det är rimligt att använda sig av en neodarwinistisk förklaring eller en designförklaring. D kan dessutom uppvisa tecken på design som vi har fastställt på förhand (t.ex. oreducerbar komplexitet om vi godkänner det, eller en sådan konformitet till ”designliknelser” att det helt enkelt är orimligt att tänka sig att det inte finns design inblandad). Det som inte kan formuleras i en vetenskaplig teori är mekanismen som ledde från C till D.
Men även om en intelligens verkligen har ingripit i ”gapet” och den exakta mekanismen inte kan formuleras vetenskapligt, så kan gapets existens, och egenskaper hos D som uppvisar tecken på design, formuleras vetenskapligt.
Man kan alltså undersöka detta vetenskapligt. Förutom den uppenbara frågan om det a) existerar några gap, kan fråga b) exakt var förekommer dessa gap? Man kan ju inse att det måste finnas design inblandad någonstans, men exakt var? Man kan leta efter regelbundenheter, klassificera och beskriva interventionerna, och se om det är en speciell typ av händelser som tenderar att uppvisa tecken på design. Dessa frågor kan leda in forskningen på spår som den kanske inte hade tagit annars. Ett sätt att försöka bekräfta förekomsten av gap är ju att försöka stänga dem, och på så vis falsifiera dem. Ett annat sätt är att försöka visa att det designade föremålet (”D” i exemplet ovan) kan åstadkommas genom design. I båda dessa forskningstrategier kan en villighet att vara öppen för design vara gynnsam för vetenskapen.
Sedan kan det naturligtvis finnas design utan att det är nödvändigt att det finns gap. Det kan finnas kausal, naturlig historia och förklaring till ett föremål, och det kan likväl vara designat. Men även då tror jag att ett designperspektiv kan ge vetenskapsmän något som vi inte hade haft annars. Förutom de frågor som vetenskapsmän uppenbarligen redan ställer sig, skulle bl.a. följande uppkomma:
-Har detta system något specifikt syfte?
-Vad är detta syfte?
-Hur bidrar ett specifikt subsystem till detta syfte?
-Vilket subsystem utför en specifik funktion som är nödvändig för detta syfte?
-Vilka strukturer uppvisar detta system som är designspecifika?
-Är detta mönster ett exempel på ett mer allmänt mönster, eller kan det reduceras?
Så jag tror inte det är säkert att du har rätt när du skriver: ”Dagens forskning kommer att fortsätta på precis samma sätt, oavsett om man kommer fram till att det är en designer som ligger bakom allt eller inte. Världen och det dagliga livet kommer inte att förändras om man får reda på det.” Jag tror att det kan påverka forskningen i att det utvidgar perspektiven och leder till nya frågeställningar.
Troligtvis kan vi aldrig komma fram med 100% säkert till om världen är designad eller inte, men varför skulle det vara nödvändigt? Många teorier inom vetenskapen hålls inte med 100% säkerhet utan därför att de är troliga, den bästa förklaringen till observationerna.
