Stora delar av nuvarande Israel var dessutom ökenmark & träskmark, med stora malariaproblem med hög dödlighet. Områden i nuvarande Israel hade alltså ingen större befolkning vid återflyttningen som tog fart i slutet av 1800-talet. Det är judarnas förtjänst att detta ogästvänliga område blev beboeligt genom entreprenörilla- & jordbruksmässiga åtgärder. Öken- & träskområden försvann till stora delar, vilket förbättrade försörjningsmöjligheterna & malariaproblematiken. Medelåldern ökade & en ekonomisk uppsving följde. Där jobb & välfärd finns vill också människor finnas, därför följde en markant inflyttning av både judar & muslimer. 1947 godkände FN en tvåstatslösning, med en palestinsk & en israelisk stat, vilket kanske var den enda tänkbara lösningen p.g.a. spänningarna mellan folken. Efter Israels erkännande 1948 blev de, som vi vet, attackerade av de omkringliggande arabiska staterna, eftersom de vägrar acceptera israelisk/judisk närvaro. När kompromisser & lösningsförslag har varit på tapeten därefter har det framför allt varit de arabiska/muslimska/palestinska delen som satt sig på tvären.