Varför tror man på gud? Varför tror man på övernaturliga fenomen och en fadersfigur som ständigt ser, hör och är där?
Och vadå till kristendomens försvar?
Varför kristendom och inte asatro? Asarna var ju först? Whatever, vidare, det hade inte varit bättre om Sveriges statsreligion var asatro.
Och vadå leva i evighet i himlen? Vad gör man i en evighet? Är det som nirvana? Blir man ett med gud?
Blir inte en evighet snart en stor plåga, det tar ju inte slut? Och de som hamnat i helvetet på grund av fel de begått, kommer ni inte plågas i evighet av att veta att de pinas?
Men ni tror kanske inte på helvetet? Tror ni på bibeln? Kan man tro på bibeln? Kan man tro på mänskliga dokument om en gud, dokument som förändrats, redigerats och omorganiserats med direkt politiska mål. Det finns lika många tolkningar av bibeln som det finns kristna.
Är det rättvist av gud att lämna ett sådant dokument och sedan låta oss göra upp om saken?
Är ni kristna för att era föräldrar var det? Hade ni varit muslimer om ni växt upp i Israel, eller kanske judar? Är ni så troende att ni i ett religiöst krig skulle kämpa i de kristna skarorna? Är det bara viktigt att man har EN tro? Gud är ju gud, även om man vänder sig mot mecka?
Har ni en själ? En smutsig, syndig själ som var tvungen att renas i guds egna blod? På grund av Adams synd? Tror ni på Adam och Eva? Annars finns det väl ingen synd att rena er från? Varför var Jesus tvungen att dö om mänskligheten kommer från en evolution som började för 3,5 miljarder år sedan? Åt våra krälande förfäder förbjuden frukt i paradiset?
Finns det guld vid regnbågens slut? Eller är det i själva verket ett visuellt fenomen skapat av vattenmolekyler och solljus, ett fenomen som i realiteten varken har en början eller ett slut?
Hur rättfärdigar ni allt för er själva?
Jag förstår inte!
Det är sånt här som flyter runt i mitt huvud. Jag vet att det är många frågor men jag kunde inte hejda strömmen. Det finns ännu fler.
Varför tror man på gud? Varför tror man på övernaturliga fenomen och en fadersfigur som ständigt ser, hör och är där?
Och vadå till kristendomens försvar?
Varför kristendom och inte asatro? Asarna var ju först? Whatever, vidare, det hade inte varit bättre om Sveriges statsreligion var asatro.
Och vadå leva i evighet i himlen? Vad gör man i en evighet? Är det som nirvana? Blir man ett med gud?
Blir inte en evighet snart en stor plåga, det tar ju inte slut? Och de som hamnat i helvetet på grund av fel de begått, kommer ni inte plågas i evighet av att veta att de pinas?
Men ni tror kanske inte på helvetet? Tror ni på bibeln? Kan man tro på bibeln? Kan man tro på mänskliga dokument om en gud, dokument som förändrats, redigerats och omorganiserats med direkt politiska mål. Det finns lika många tolkningar av bibeln som det finns kristna.
Är det rättvist av gud att lämna ett sådant dokument och sedan låta oss göra upp om saken?
Är ni kristna för att era föräldrar var det? Hade ni varit muslimer om ni växt upp i Israel, eller kanske judar? Är ni så troende att ni i ett religiöst krig skulle kämpa i de kristna skarorna? Är det bara viktigt att man har EN tro? Gud är ju gud, även om man vänder sig mot mecka?
Har ni en själ? En smutsig, syndig själ som var tvungen att renas i guds egna blod? På grund av Adams synd? Tror ni på Adam och Eva? Annars finns det väl ingen synd att rena er från? Varför var Jesus tvungen att dö om mänskligheten kommer från en evolution som började för 3,5 miljarder år sedan? Åt våra krälande förfäder förbjuden frukt i paradiset?
Finns det guld vid regnbågens slut? Eller är det i själva verket ett visuellt fenomen skapat av vattenmolekyler och solljus, ett fenomen som i realiteten varken har en början eller ett slut?
Hur rättfärdigar ni allt för er själva?
Jag förstår inte!
Det är sånt här som flyter runt i mitt huvud. Jag vet att det är många frågor men jag kunde inte hejda strömmen. Det finns ännu fler.
Jag förstår inte heller men berättelsen om Jesus har gjort ett mycket starkt intryck på mig och han och blivit grunden för min tro. Du har många frågor om tro och vetenskap som jag förstår det. Det är bra - om man är nyfiken kan man få reda på saker. Någon särskild fråga som bränner extra mycket?
För att han föddes av en ung mamma under enkla förhållanden i ett ockuperat land. För att familjen fick fly till ett främmande land för att rädda hans liv undan brutala makthavare. För att han levde ett vanligt liv och fick arbeta för sitt dagliga bröd som alla andra människor. För att han gjorde skillnad i fattiga, sjuka och avskydda människors liv. För att han vågade säga emot religiösa och politiska maktmänniskor. För att han predika upprättelse och frihet och bevisade det i både ord och handling. För att han blev falskt anklagad av rädda och avundsjuka människor. För att han fick lida kroppsligen för sin åsikt och sin gärning. För att han var trogen sig själv och sitt kall in i döden. För att han uppstod från döden och visar att livet segrar.
Därför håller jag mig till Jesus och ingen annan men det finns naturligtvis fler skäl än så...
Jag försöker bara få ett grepp om koncepten. Är själv uppvuxen utanför religionen och inte riktigt kommit i kontakt med den (förutom de mest uppenbara saker som jul och påsk m.m.) fören i tonåren. Jag är konfirmerad (min mor tyckte det var ett bra sätt att få en uppfattning om kristendomen och min bästa vän ville inte konfirmeras själv). För att få konfirmeras döptes jag också eftersom jag inte döptes som barn.
Det var en helt ny, främmande och väldigt underlig värld som öppnades och jag står fortfarande, flera år senare, med munnen öppen i både förvåning och förvirring.
Jag träffar inte så många religiösa personer i mitt liv, jag lever utanför den världen på något sätt och då är det lätt att glömma bort att den faktiskt finns. Det finns dock något jag inte kan släppa, det är på nåt sätt en fascination och en vilja att förstå. Jag har försökt utbilda mig lite genom att läsa om den historiska Jesus och att läsa både böcker som “Kristen på goda grunder”, koranen och Richard Dawkins bland urvalet av böcker jag hittat på biblioteket.
Den enda religiösa personen jag egentligen pratat med, en muslim, fick min världsbild helt på ända. Han är en riktigt bra kille som utbildar sig till civilingenjör och som fått klara sig själv en stor del av sitt liv. Han tror att världen är 6000 år, att Adam och Eva är en realitet, människan blir allt yngre och när jag frågade honom om vad han trodde om människans afrikanska ursprung så förstod han inte vad jag menade. Och jag förundras precis som när jag tittar på youtube-klipp med väldigt religiösa människor, sen får jag lite ont i magen. Kan någon som är religiös förstå min rädsla? Människor som drivs av stark tro har känts så långt borta, men nu märker jag att de finns här. Och jag förstår inte! Jag vill förstå!
Jag vet ju redan vad jag själv tror och har för åsikter men de passar inte in i religiösa ramar, därför vill jag veta vad andra tror och tycker. Få lite perspektiv.
Varför tror man på gud? Varför tror man på övernaturliga fenomen och en fadersfigur som ständigt ser, hör och är där?
Och vadå till kristendomens försvar?
Låt oss istället vända på frågan: varför inte? Det finns väldigt många som säger sig ha känt/sett/upplevt Guds närvaro. Om de istället skulle påstå att de sett en mördare springa ifrån brottsplatsen (dåligt exempel, jag vet) så skulle det vara tillräckligt för att fälla mördaren i en domstol. Om de sett en ny djurart, så skulle det vara tillräckligt för att vetenskapligt “bevisa” artens existens. Varför då inte acceptera att de faktiskt har upplevt Gud?
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Varför kristendom och inte asatro? Asarna var ju först? Whatever, vidare, det hade inte varit bättre om Sveriges statsreligion var asatro.
De var före kristendomen, sant. Men vi kan idag att nej, regnbågen är inte en bro, och nej, åskan beror inte på att Tor slår med sin hammare, och nej, vi är inte i ett gigantiskt träd. Vi kan däremot inte motbevisa Jesu uppståndelse. Alltså har kristendomen väldigt större vetenskaplig merit än asatron.
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Och vadå leva i evighet i himlen? Vad gör man i en evighet? Är det som nirvana? Blir man ett med gud?
Blir inte en evighet snart en stor plåga, det tar ju inte slut? Och de som hamnat i helvetet på grund av fel de begått, kommer ni inte plågas i evighet av att veta att de pinas?
De jobbiga frågorna. Åtminstone jag vet väldigt lite om vad som händer efter döden. Den som lever får… Den som dör får se, menar jag naturligtvis.
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Men ni tror kanske inte på helvetet? Tror ni på bibeln? Kan man tro på bibeln? Kan man tro på mänskliga dokument om en gud, dokument som förändrats, redigerats och omorganiserats med direkt politiska mål. Det finns lika många tolkningar av bibeln som det finns kristna.
Att man tolkat och översatt Bibeln på olika sätt gör inte händelserna i den mindre sanna. Större delen av Bibeln är, som jag förstått det (rätta mig gärna om jag har fel), inte menad som en religiös text (även om den säger sig vara skriven eller åtminstone inspirerad av Gud), utan som historiedokument. Om man betraktar Bibeln som det, så har i alla fall Nya Testamentet stor trovärdighet - du har ju fyra evangelier, fyra vittnesmål, som berättar samma historia på ett nästan perfekt överensstämmande sätt. Återigen, det skulle varit tillräckligt i vilken domstol som helst.
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Är det rättvist av gud att lämna ett sådant dokument och sedan låta oss göra upp om saken?
Väldigt få stora konflikter bygger på det som står i Bibeln. Ja, ens tro har alltid använts som en ursäkt för att kriga och bråka. Men det är inte texterna i sig som orsakar det. Jesus sa “vänd andra kinden till” och “älska era fiender”. Det är inte guds fel att vi gör någonting annat av Bibeln.
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Är ni kristna för att era föräldrar var det? Hade ni varit muslimer om ni växt upp i Israel, eller kanske judar? Är ni så troende att ni i ett religiöst krig skulle kämpa i de kristna skarorna? Är det bara viktigt att man har EN tro? Gud är ju gud, även om man vänder sig mot mecka?
Jag tar en fråga i taget här:
1) Nej, jag är inte kristen för att mina föräldrar är det. Jag visste inte ens att de var det förrän jag frågade dem för något år sedan. De är aldrig i kyrkan eller så.
2) Jag kanske hade kunnat sluta som muslim eller jude, ja. Men det är en så hopplös fråga: “Om du hade varit någon annan, hur hade du varit då?” Jag har inget bra svar.
3) Nej, jag skulle inte kriga. Som sagt, Jesus sa “vänd andra kinden till” och “älska era fiender”.
4) Jag tror att den kristna Guden är den rätta. Så nej, jag tror inte att vilken tro som helst är bra. För alla religioner går inte ihop. Försök få ihop satanismen, som säger “du är din egen Gud”, men kristendomen. Jag har inget emot satanister, men deras tro går inte ihop med min.
5) Om det du försöker säga är att kristna Guden och islams Allah är samma gud, så vill jag protestera. Vår gud kom ned på jorden, led och dog för våra synder, och uppstod. Allah gjorde inget av detta. Alltså kan det inte vara samma gud.
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Har ni en själ? En smutsig, syndig själ som var tvungen att renas i guds egna blod? På grund av Adams synd? Tror ni på Adam och Eva? Annars finns det väl ingen synd att rena er från? Varför var Jesus tvungen att dö om mänskligheten kommer från en evolution som började för 3,5 miljarder år sedan? Åt våra krälande förfäder förbjuden frukt i paradiset?
Ja, jag tror på Adam och Eva. Och nej, som jag ser det är det inte deras synd jag ska renas från. Adam och Eva införde behovet av en lag - synd är att bryta den lagen. Min egen synd är att bryta lagen som de tvingade Gud att införa. Och angående evolutionen? Om du vill, så tro att du har utvecklats från ett fettbubbla som flöt runt i havet. Tills motsatsen är bevisad, så vill jag hellre tro att jag skapats till Guds avbild.
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Finns det guld vid regnbågens slut? Eller är det i själva verket ett visuellt fenomen skapat av vattenmolekyler och solljus, ett fenomen som i realiteten varken har en början eller ett slut?
Nej, det finns inte guld där, och jag, det är ett fenomen av vattenmolekyler och solljus. Förklara vad det hade med saken att göra, för jag förstår det inte.
Varför tror man på gud? Varför tror man på övernaturliga fenomen och en fadersfigur som ständigt ser, hör och är där?
Jag kan svara kort hur jag tänker:
1. För att jag har tackat ja till Guds erbjudande om ett evigt liv, och gått in i en relation med honom.
2. För att jag tror att det finns goda skäl till att övernaturliga fenomen existerar. Man kan t.ex. (som du vet om du läst “Kristen på goda grunder”) argumentera för att det finns en hel del data som tyder på att Jesus var en historisk person som uppstod från de döda. Denna uppståndelse fungerar som Guds bekräftelse på vad Jesus sade under sin tjänst. Och hur uppstod själva naturen? Vad hände exempelvis vid big bang? Uppstod universum av sig själv ur ingenting utan orsak eller finns det en skapare?
Det är många frågor du har, och det kanske är större chans att få svar om du väljer ut några som du tycker är speciellt intressanta.
Låt oss istället vända på frågan: varför inte? Det finns väldigt många som säger sig ha känt/sett/upplevt Guds närvaro. Om de istället skulle påstå att de sett en mördare springa ifrån brottsplatsen (dåligt exempel, jag vet) så skulle det vara tillräckligt för att fälla mördaren i en domstol. Om de sett en ny djurart, så skulle det vara tillräckligt för att vetenskapligt “bevisa” artens existens. Varför då inte acceptera att de faktiskt har upplevt Gud?
Måste motstrida dina två första påståenden. Har svårt att se hur man skulle kunna fälla någon bara genom ett ögonvittne. Har du ett exempel? Och när räcker det med bara ögonvittnen för att fastställa en ny djurart? Det kräver mer än så.
Jag har aldrig upplevt gud själv, jag har sett människorna i kyrkan och hört dem prata om gud. Varit med och hört dem be och sjunga lovsånger.
Hur upplever du gud?
De var före kristendomen, sant. Men vi kan idag att nej, regnbågen är inte en bro, och nej, åskan beror inte på att Tor slår med sin hammare, och nej, vi är inte i ett gigantiskt träd. Vi kan däremot inte motbevisa Jesu uppståndelse. Alltså har kristendomen väldigt större vetenskaplig merit än asatron.
Jag förstår inte riktigt det där med väldigt större vetenskaplig merit? Vårt universum skulle kunna vara, rent filosofiskt, en liten atom i en gigantisk Yggdrasil. Det är inte motbevisat, eller hur? Bara en parantes.
De jobbiga frågorna. Åtminstone jag vet väldigt lite om vad som händer efter döden. Den som lever får… Den som dör får se, menar jag naturligtvis.
Dead men tell no tales. Eller, det beror väl på vem man frågar antar jag. Undrar hur man ligger till där? Om man lutar åt himmel eller helvete, det beror nog också på vem man frågar.
Tror du på himlen och helvetet? Om du gör det, kan du inte berätta hur du visualiserar det framför dig?
Att man tolkat och översatt Bibeln på olika sätt gör inte händelserna i den mindre sanna. Större delen av Bibeln är, som jag förstått det (rätta mig gärna om jag har fel), inte menad som en religiös text (även om den säger sig vara skriven eller åtminstone inspirerad av Gud), utan som historiedokument. Om man betraktar Bibeln som det, så har i alla fall Nya Testamentet stor trovärdighet - du har ju fyra evangelier, fyra vittnesmål, som berättar samma historia på ett nästan perfekt överensstämmande sätt. Återigen, det skulle varit tillräckligt i vilken domstol som helst.
Jag lyssnade på en väldigt intressant föreläsningsserie om det nya testamentet och om den historiska jesus som jag varmt kan rekommendera. Det är ingen “ateistisk” propaganda (jag är ju i och för sig partisk). Jag tror föreläsaren är troende, men är inte säker.
Det är en väldigt intressant historisk resa. Brukar lyssna på sånt här när jag städar hemma, diskar, tränar, jobbar extra som städare och åker till och från skolan. Får det tråkiga i livet att bli lite mer intressant. http://oyc.yale.edu/religious-studies/introduction-to-new-testament/
Väldigt få stora konflikter bygger på det som står i Bibeln. Ja, ens tro har alltid använts som en ursäkt för att kriga och bråka. Men det är inte texterna i sig som orsakar det. Jesus sa “vänd andra kinden till” och “älska era fiender”. Det är inte guds fel att vi gör någonting annat av Bibeln.
Människans fria vilja, orsakar allt ont? Tror du på djävulen?
Människor är onekligen småsinta och fula ibland. Makt och pengar. Religion är ett ypperligt svepskäl för att begå orätter. Som mycket annat.
Tror du att man måste vara kristen för att vara en god människa?
Jag tar en fråga i taget här:
1) Nej, jag är inte kristen för att mina föräldrar är det. Jag visste inte ens att de var det förrän jag frågade dem för något år sedan. De är aldrig i kyrkan eller så.
2) Jag kanske hade kunnat sluta som muslim eller jude, ja. Men det är en så hopplös fråga: “Om du hade varit någon annan, hur hade du varit då?” Jag har inget bra svar.
3) Nej, jag skulle inte kriga. Som sagt, Jesus sa “vänd andra kinden till” och “älska era fiender”.
4) Jag tror att den kristna Guden är den rätta. Så nej, jag tror inte att vilken tro som helst är bra. För alla religioner går inte ihop. Försök få ihop satanismen, som säger “du är din egen Gud”, men kristendomen. Jag har inget emot satanister, men deras tro går inte ihop med min.
5) Om det du försöker säga är att kristna Guden och islams Allah är samma gud, så vill jag protestera. Vår gud kom ned på jorden, led och dog för våra synder, och uppstod. Allah gjorde inget av detta. Alltså kan det inte vara samma gud.
1) Pratade ni aldrig om de stora frågorna i din ungdom?
2) Ja, det är en hopplös fråga. :/
3) Skönt! Jag hoppas i all min naivitet att ingen kommer eller vill kriga.
4) Satanismen är onekligen intressant, deras tro går inte heller ihop med min. Har du nånsin träffat en satanist? Jag undrar om det är vanligt med satanism. Hoppas inte det.
5) Vad tror du om islam? Ursprunget är ju gemensamt i alla de tre abrahamitiska religionerna. Var ängeln som kom till Muhammed en synvilla, djävulen eller kanske ett epileptiskt anfall? Vad tänker du?
Ja, jag tror på Adam och Eva. Och nej, som jag ser det är det inte deras synd jag ska renas från. Adam och Eva införde behovet av en lag - synd är att bryta den lagen. Min egen synd är att bryta lagen som de tvingade Gud att införa. Och angående evolutionen? Om du vill, så tro att du har utvecklats från ett fettbubbla som flöt runt i havet. Tills motsatsen är bevisad, så vill jag hellre tro att jag skapats till Guds avbild.
När du säger att vi är skapade till guds avbild så kan jag inte hjälpa att jag ser asarna framför mig. De är ju ganska lika människorna menar jag. De är avundsjuka, småsinta, korta, tjocka, långa och vissa är arga, andra är snälla. Hur ser du människans likhet till gud? Enbart till utseendet? Eller även i sinnet?
Jag tycker det är så oändligt mycket mer fascinerande att tänka mig människans ursprung som en otrolig resa i tiden. Evolutionen är fantastisk på många sätt.
Hade jag fått välja mellan att vara en produkt av den guden jag fått presenterad för mig som den kristne guden (men jag kanske inte fått rätt presentation?)och evolutionen så hade jag valt evolutionen.
Inte för att man får välja sånt här i livet, antingen är det eller så är det inte. Jag älskar livet och världen runt omkring mig och försöker ha så lite hatiska tankar eller otrevliga synsätt som möjligt. Jag vill tro gott om folk. När någon påstår att en gudom (eller helig text) tycker något så kan det skapa så mycket ont. Men när du säger att det inte är guds fel vad människor gör, så undrar jag vad har gud för ansvar gentemot oss, hans påstådda barn?
Nej, det finns inte guld där, och jag, det är ett fenomen av vattenmolekyler och solljus. Förklara vad det hade med saken att göra, för jag förstår det inte.
Äh, bara jag som var trött efter att ha spottat ur mig så många frågor och tänkt på allt hemskt jag associerar med religion. Det var bara en dum parantes som vi kan bortse från.
Jag kan svara kort hur jag tänker:
1. För att jag har tackat ja till Guds erbjudande om ett evigt liv, och gått in i en relation med honom.
2. För att jag tror att det finns goda skäl till att övernaturliga fenomen existerar. Man kan t.ex. (som du vet om du läst “Kristen på goda grunder”) argumentera för att det finns en hel del data som tyder på att Jesus var en historisk person som uppstod från de döda. Denna uppståndelse fungerar som Guds bekräftelse på vad Jesus sade under sin tjänst. Och hur uppstod själva naturen? Vad hände exempelvis vid big bang? Uppstod universum av sig själv ur ingenting utan orsak eller finns det en skapare?
Det är många frågor du har, och det kanske är större chans att få svar om du väljer ut några som du tycker är speciellt intressanta.
Ja, jag ska försöka minska flödet av frågor. Tack för att du försöker förklara, det är det jag är ute efter!
Bara en liten reflektion i frågan varför jag tror på en skapare.
Vi bortser från för tillfället att det skulle vara den så kallade kristna guden så tror jag på en sådan “bara” av den anledningen att vi existerar, och när jag ser komplexiteten i livet och hur det är samansatt på alla möjliga olika plan, då har jag svårare att tro att det inte skulle vara en skapare bakom allt, att allt skulle ha blivit till utan tanke på ett då slumpaktigt sätt. Det måste ju vara så då för det kan ju inte finnas något alternativ där emellan.
Men jag har förstått att många har lättare att tro på detta men för mig blir det en mycket konstig logik.
Så anledningen att tro ter sig helt självklar för mig med tanke på hur stort livet i sig själv är, jag kan inte se det som en tillfällighet.
Så varför den så kallade kristna guden då? Man skulle bara kunna ställa en motfråga då och säga varför inte men jag vet att jag då gör det mycket lätt för mig.
När det gäller mig själv så har jag gjort många många många erfarenheter att tror att det är just han men jag ska ärligt säga att jag inte kan ge en intellektuell förklaring på att det skulle vara just han.
Jag tror att om man ärligt söker sanningen och då menar jag sanningen med stort S så är min övertygelse att man kommer att finna Jesus som är Gud personifierad.
Men jag kan inte visa ett objetivt facit på vad som är sant eller inte men ett ärligt hjärta kommer att finna ett svar.
Nu har jag som synes inte gått in i alla frågeställningar utan ville bara ge anledningen till att jag tror på något utöver mig själv.
Bara en liten reflektion i frågan varför jag tror på en skapare.
Vi bortser från för tillfället att det skulle vara den så kallade kristna guden så tror jag på en sådan “bara” av den anledningen att vi existerar, och när jag ser komplexiteten i livet och hur det är samansatt på alla möjliga olika plan, då har jag svårare att tro att det inte skulle vara en skapare bakom allt, att allt skulle ha blivit till utan tanke på ett då slumpaktigt sätt. Det måste ju vara så då för det kan ju inte finnas något alternativ där emellan.
Men jag har förstått att många har lättare att tro på detta men för mig blir det en mycket konstig logik.
Så anledningen att tro ter sig helt självklar för mig med tanke på hur stort livet i sig själv är, jag kan inte se det som en tillfällighet.
Jag hoppar in och frågar.
Varför inte då? Vad är det för fel att helt enkelt inte veta? Jag kan personligen tycka att det är väldigt arrogant (menar det inte som ett påhopp mot just dig) tänkt att gud skapade hela universum för oss människor. Något som vi är en sån väldigt miniskyl del av, näst intill obefintlig. Men just oss på moder jord fick den extra uppmärksamheten att just vi är speciella. Och även om vi endast skulle se på våran jord så börjar man undra varför just oss. Finns hur många livsformer som helst på jorden men vi är de som är skapade i hans avbild. Det hela verkar väldigt osannolikt, speciellt om man då vi trots allt kan förklara rätt så mycket om vad som händer runt om kring oss med vetenskap.
Hur ser du på evolution?
Tanken av själva universumet får mig nästan till tårar ibland. Världen är så underbart fantastisk episk att ens påstå att vi har svaret i två böcker känns väldigt otillräckligt.
Och jag kan känner igen mig i många av frågorna som grundaren av tråden skriver.
Även när man har tagit en av de mer osannolikare slutastesrna att, okej. Det finns en gud, jag vet det. Så ska man välja en religion av så många redan existerande, och sedan basera sitt liv efter det.
Det är minst sagt optimistiskt tänkt att tänka “Det här känns bra, rätt val”.
Men det är klart. Det hela verkar kunna gå att avfärdas med att, vadå statistik, vetenskap och empiriska bevis med att “jag kände det”. Eller jag hittade honom.
För oss som inte har hittat honom så låter det väldigt absurt. Och jag menar inte att underminera tron, utan mer förklara hur vi verkligen inte förstår vad ni troende menar med det.
Efter det kommer frågorna om själva verken. Som jag uppfattar det så antingen tror man att texterna är som en myt. Något som har gått genom generationer och redigerats. Att någonstans där i allt det där finns guds ord.
Ur de sammanhanget har jag svårt att ta ett enda beslut baserat på underlaget. Om jag tror att datan kan vara kompromissad tappar all data värdet. Jag kan inte ta livsbeslut på rykten, även om jag skulle tro att en gud fanns. Så vitt jag vet kan just den paragrafen vara fel och jag skulle då riskera att göra fel. Och tror jag på helvetet och paradiset blir det ännu värre, då har mina handlingarna helt ofattbara konsekvenser. Jag hamnar en evighet någonstans beroende på hur jag agera? Hur kan man agera då i huvudtaget?
Alternativet är att man tror att texterna är fullt korrekta, att datan är hel.
Jag har sett om och om hur folk citerar från bibeln/gt, och sen skall de exempelvis besluta om de får onanera eller inte. Om man baserar ett beslut från ett citat ur en bok så bör man vara rätt säker på att det stämmer. Varför ifrågasätter man då delar av boken? Varför följer man inte böckerna ordagrant? Då är väll ändå då instruktioner från gud och då är det galet att ifrågasätta dem med tanke på konsekvenserna.
Jag har nog jättefel i allt det här. Ni som är troende sitter trotts allt på svaret
Men jag har verkligen svårt att greppa hur man kan kasta citat på varandra men att sen inte leva ordagrant efter resten av texterna.
“Vänd andra kinden till” När man får det citatet slängt på en, menar ni då att Jesus faktiskt sa det. Eller att moses och grabbarna berättade det för sina barn osv tills någon skrev ner det. Vilket då skulle ge innebörden av citatet som mer ett tips. “Han sa något i den stilen, men tanken är kanske det samma. Hur som helst i din moderna kontext skall du göra såhär. “
Om de istället skulle påstå att de sett en mördare springa ifrån brottsplatsen (dåligt exempel, jag vet) så skulle det vara tillräckligt för att fälla mördaren i en domstol.
Inte om teknisk bevismaterial förekommer som säger emot denna personens utsagor. Har du någonsin funderat på hur det kommer sig egentligen att tekniska bevismaterial som oberoende konvergerar mot samma slutsats triumferar över ett ögonvittnen?
På tal om det, DNA tester som använder samma resonemang som de molekylära metoder som används för att dra slutsatsen gemensamt biologiskt ursprung används vid brottsplatsutredningar och faderskapstester.
1. För att jag har tackat ja till Guds erbjudande om ett evigt liv, och gått in i en relation med honom.
Du anser alltså att den bibliska gud existerar för att du har tackat jag till hans erbjudande om evigt liv och gått i en relation med honom? Då förutsätter ditt argument att en sådan gud existerar, vilket är cirkulärt. Hur vet du förresten att det inte är någon annan religions motsvarighet till satan som har försökt bedra dig?
Man kan t.ex. (som du vet om du läst “Kristen på goda grunder”) argumentera för att det finns en hel del data som tyder på att Jesus var en historisk person som uppstod från de döda.
Bibelbaserade argument för att Jesus skulle ha uppstått från det döda är också generellt cirkulära. Man utgår i från ett antal påstådda fakta, som att graven var tom och så vidare och sedan säger att en uppståndelse från det döda är den mest rimliga slutsatsen. Men dessa utgångspunkter är egentligen kristna doktriner klädda i en tunn skrud av neutralitet. Det är lite som att säga att i och med att vi har en gul väg av tegelstenar, att en plåtman fick ett hjärta, att ett lejon fick mod och att vi har ögonvittnen i form av Dorothy och Trollkarlen från Oz så är den bästa förklaringen att Smaragdstaden existerar. Det kanske rent av stämmer, men kommer inte övertyga någon som inte accepterar dessa premisser.
Och hur uppstod själva naturen? Vad hände exempelvis vid big bang? Uppstod universum av sig själv ur ingenting utan orsak eller finns det en skapare?
Det finns många djupa mysterier med vår värld som vi kanske aldrig kommer att förstå eller ens kan i teorin förstå, men vår okunskap är inte evidens för det övernaturliga, lika lite som det faktum att vi kanske inte vet vem som mördade Olof Palme skulle betyda att ett spöke gjorde det. Det är antagligen i teorin möjligt, men positiva evidens, snarare än ignoransargument behöver presenteras.
Varför tror man på gud? Varför tror man på övernaturliga fenomen och en fadersfigur som ständigt ser, hör och är där?
Och vadå till kristendomens försvar?
Varför skulle man inte tro på Gud? Och vad är det som är så otroligt med övernaturliga fenomen? Universums uppkomst var ju ett övernaturligt fenomen, oavsett om man tror att det var en Gud som skapade universum eller inte.
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Varför kristendom och inte asatro? Asarna var ju först? Whatever, vidare, det hade inte varit bättre om Sveriges statsreligion var asatro.
För att Jesus är Vägen, Sanningen och Livet och ingen kommer till Fadern utan genom Honom.
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Och vadå leva i evighet i himlen? Vad gör man i en evighet? Är det som nirvana? Blir man ett med gud?
Blir inte en evighet snart en stor plåga, det tar ju inte slut? Och de som hamnat i helvetet på grund av fel de begått, kommer ni inte plågas i evighet av att veta att de pinas?
Nej, det är inte som nirvana och man blir inte ett med Gud. Och det kommer inte att bli en plåga, eftersom man kommer att vara helt uppslukad med sin relation till Gud och kommer aldrig att tröttna på att få veta mera om hans oändliga godhet, kärlek och helighet. Angående helvetet så säger Bibeln att alla troende kommer att få nya kroppar vid uppståndelsen, och bli syndfria, vilket betyder att vi kommer att se allt från Guds perspektiv och kommer därför inte att se något problem med att människor döms till helvetet. Så länge vi lever på Jorden så våndas vi förstås över att människor väljer att tacka nej till erbjudandet om frälsning, men det är inget vi kan göra något åt, vi kan bara förmedla budskapet och hoppas på att Guds Ande skall verka i människors hjärtan.
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Men ni tror kanske inte på helvetet? Tror ni på bibeln? Kan man tro på bibeln? Kan man tro på mänskliga dokument om en gud, dokument som förändrats, redigerats och omorganiserats med direkt politiska mål. Det finns lika många tolkningar av bibeln som det finns kristna.
Visst tror jag på Bibeln. Ditt påstående om att Bibeln har förändrats och redigerats och omorganiserats med politiska mål är en sanning med modifikation. För det första finns det inga som helst bevis på att redigeringar har gjorts på grund av politiska skäl, och för det andra så är det skillnader som finns i olika manuskript till största delen stavfel eller grammatiska fel, och ändrar ingenting i budskapet i texten, eller dess innehåll. Och det här gäller majoriteten av alla manuskript, så när skeptiker menar att Bibeln har blivit redigerad har de inga bevis för det.
Det samma gäller vissa skeptikers påstående att evangelierna skulle ha blivit mytologiserade, vilket är högst otroligt, givet att evangelierna skrevs mellan år 50-90 e.Kr, vilket gör det högst otroligt att historien om Jesus kunde ha blivit mytologiserad, för den processen kräver avsevärt mer tid än så,
Nej, det är inte som nirvana och man blir inte ett med Gud. Och det kommer inte att bli en plåga, eftersom man kommer att vara helt uppslukad med sin relation till Gud och kommer aldrig att tröttna på att få veta mera om hans oändliga godhet, kärlek och helighet.
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Är det rättvist av gud att lämna ett sådant dokument och sedan låta oss göra upp om saken?
Ett dokument som det inte finns några bevis på att ha blivit redigerat eller ändrat, och som vi har goda skäl att anta att till alla väsentliga delar är det samma som originalet. SÅ ja, det är rättvist, för det verkliga dilemmat är inte vad människor sinsemellan gör med den här texten, frågan är hur du själv personligen ställer dig till den.
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Är ni kristna för att era föräldrar var det? Hade ni varit muslimer om ni växt upp i Israel, eller kanske judar? Är ni så troende att ni i ett religiöst krig skulle kämpa i de kristna skarorna? Är det bara viktigt att man har EN tro? Gud är ju gud, även om man vänder sig mot mecka?
Jag är kristen för att Gud valde att frälsa mig och har ingenting med var i världen jag bor. Så även om vi antar att jag skulle ha blivit uppväxt i t.ex. ett muslimskt land, så skulle Gud ändå sett till att jag blivit kristen till slut.
Angående religiöst krig så får du först definiera vad du menar. Men nej, jag skulle antagligen inte kämpa i de “kristna” skarorna.
Jo, det är viktigt att ha bara en tro, det är faktiskt omöjligt att ha flera än en tro åtminstone om man skall vara kristen, för kristendomen utesluter alla andra religioner.
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Har ni en själ? En smutsig, syndig själ som var tvungen att renas i guds egna blod? På grund av Adams synd? Tror ni på Adam och Eva? Annars finns det väl ingen synd att rena er från? Varför var Jesus tvungen att dö om mänskligheten kommer från en evolution som började för 3,5 miljarder år sedan? Åt våra krälande förfäder förbjuden frukt i paradiset?
Visst har vi en själ, och visst behöver vi frälsas genom Jesu Kristi blod. Och det är på sätt och vis på grund av Adams synd, för det var genom Adam som synden kom in i världen och började härska över människan. Och Jesus var inte tvungen att dö om mänskligheten kommer från en evolution som började för 3,5 miljarder år sen. Antingen är kristendomen sann, eller så är evolutionsteorin (neodarwinismen) sann, men de är inte båda sanna samtidigt.
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Finns det guld vid regnbågens slut? Eller är det i själva verket ett visuellt fenomen skapat av vattenmolekyler och solljus, ett fenomen som i realiteten varken har en början eller ett slut?
Hur rättfärdigar ni allt för er själva?
Jag förstår inte!
Vi behöver inte rättfärdiga ett dugg, vi kan med gott samvete tro på Bibeln och vad den säger, från början till slut.
hinweis - 01 Maj 2010 07:05 -
Det är sånt här som flyter runt i mitt huvud. Jag vet att det är många frågor men jag kunde inte hejda strömmen. Det finns ännu fler.
