Jag har funderat på betydelsen av “upptäckten” av andra “jordliknaden” planeter. Min tankar går ungefär så här: Om vi hittar många jorliknade planeter i vår galax borde vi bli förvåndade till den grad att vi inte borde lita på den metod som använts för att fastställa dessa planeters existens. Detta skulle rimma med en anti-realistisk hållning till stjärnhimlen.
Anledningen till att vi borde förkasta “realistiska” jord lika planeter är att om de finns i stora antal, så skulle det finnas ett stort antal civilisationer, givet vissa antagande, som minst nått teknologin att kunna färdas i rymden eller skicka signaler till andra planeteter. Eftersom vi inte får några signaler eller ser några utomjordingar så borde vi sluta oss till att instrumenten inte ger oss en korrekt bild av kosmos. Alltså är vi unika och har inte så stor anning om hur universum ser ut.
Inväningar? Frågor?
Antal planeter som “hittats” är runt 500, men man brukar räkna med att man måste ha ett runt 1000 utfall för att kunna säga något med statistik säkerhet.
David, din logik verkar vara:
OM Jordlik planet SÅ intelligent liv
INTE intelligent liv
Slutsats: Inga jordlika planeter.
KLassisk modus tollens
Del kan ju första premissen vara fel, det finns inget givet samband mellan jordlik planet och intelligent liv… Grunden här är dock enbart att man hittat planeter av jordstorlek och på “lagom” långt avstånd från en stjärna och med hård (stenlik) yta, det räcker för “jordlik”. Mars och Venus är t.ex. jordlika… där finns inget liv, premissen fel och slutsatsen följer därmed inte…
Så vitt jag vet är det en (1) sådan planet man är någorlunda säker på att ha hittat utanför solsystemet, det finns alltså just nu ingen anledning att tvivla på observationen.. Men man kan nog vara rätt säker på att någonstans därute så finns det olika former av intelligent liv.
VArifrån har du fått femhundra och va sjutton menar du med statistisk sannolikhet i detta sammanhang?? Kan vi inte vara säkra på att planeter finns förrän vi hittat 1000?? LÅter som en grov missuppfattning om empirisk vetenskap och statistik (vilka går lika bra ihop som olja och vatten..)
David, din logik verkar vara:
OM Jordlik planet SÅ intelligent liv
INTE intelligent liv
Slutsats: Inga jordlika planeter.
KLassisk modus tollens
Del kan ju första premissen vara fel, det finns inget givet samband mellan jordlik planet och intelligent liv… Grunden här är dock enbart att man hittat planeter av jordstorlek och på “lagom” långt avstånd från en stjärna och med hård (stenlik) yta, det räcker för “jordlik”. Mars och Venus är t.ex. jordlika… där finns inget liv, premissen fel och slutsatsen följer därmed inte…
Det är förstås en viktig poäng. Grejen var att bara antaga att naturalismen gäller; vad borde förväntas.
Villkoren kan förstås skärpas ytterligare för vad som krävs för liv, och mer specifikt avancerade civilisationer.
Men om vi antar att naturalismen gäller så har även livet på denna planet uppståt slumpartat på något sätt, och trots diverse katastrofer och kärnvapenhot o.s.v. så har ändå vår civilisation blomstrat.
Är det nu så att en rimlig uppskattning kan göras på antalet sådana “världar” så blir slutsatsen starkare och starkare om man antar att korrekta observationer har gjort.
Gör man andra antaganden så kommer man naturligtvis till en annan slutsats. Personligen tror jag att det finns brister i vårt nuvarande sätt att se på kosmos.
Så vitt jag vet är det en (1) sådan planet man är någorlunda säker på att ha hittat utanför solsystemet, det finns alltså just nu ingen anledning att tvivla på observationen.. Men man kan nog vara rätt säker på att någonstans därute så finns det olika former av intelligent liv.
VArifrån har du fått femhundra och va sjutton menar du med statistisk sannolikhet i detta sammanhang?? Kan vi inte vara säkra på att planeter finns förrän vi hittat 1000?? LÅter som en grov missuppfattning om empirisk vetenskap och statistik (vilka går lika bra ihop som olja och vatten..)
Med utfall menar jag bara ett mått på den övre gräns hur många sådana planeter som kan finnas i vårt galax. Det intressanta blir att veta vad den undre gränsen blir.
Jag har funderat på betydelsen av “upptäckten” av andra “jordliknaden” planeter. Min tankar går ungefär så här: Om vi hittar många jorliknade planeter i vår galax borde vi bli förvåndade till den grad att vi inte borde lita på den metod som använts för att fastställa dessa planeters existens. Detta skulle rimma med en anti-realistisk hållning till stjärnhimlen.
Anledningen till att vi borde förkasta “realistiska” jord lika planeter är att om de finns i stora antal, så skulle det finnas ett stort antal civilisationer, givet vissa antagande, som minst nått teknologin att kunna färdas i rymden eller skicka signaler till andra planeteter. Eftersom vi inte får några signaler eller ser några utomjordingar så borde vi sluta oss till att instrumenten inte ger oss en korrekt bild av kosmos. Alltså är vi unika och har inte så stor anning om hur universum ser ut.
Inväningar? Frågor?
Men den jordlika planeten måste ju inte finnas i den här galaxen (jag tror visserligen att det finns en ganska stor mängd jordlika planeter i den här galaxen. Ett par miljoner skulle jag tro - om man höftar). Sedan vet man förstås inte om de har sådan teknologi att de kan höra av sig på så stora avstånd som finns i galaxen, jag menar - vi har haft teknologi för att skicka radiosignaler en extremt kort tid. Och de första radiosignaler vi skickade har inte ens nått mitten av vår galax än. Om andra civilisationer ska ha hunnit utveckla teknologi vet vi inte, vi vet inte ens om de har utvecklat tillräckligt med intelligens för att kunna utveckla teknologi öht. Själva utvecklade vi den typen av intelligens mycket nyligen i jordens historia.
Och kanske har det inte uppstått liv någon annanstans. Statistiken säger att det borde ha gjort det, men samma statistik säger att vi sannolikt aldrig kommer att få reda på det. Avstånden är alldeles för stora.
Jag har funderat på betydelsen av “upptäckten” av andra “jordliknaden” planeter. Min tankar går ungefär så här: Om vi hittar många jorliknade planeter i vår galax borde vi bli förvåndade till den grad att vi inte borde lita på den metod som använts för att fastställa dessa planeters existens. Detta skulle rimma med en anti-realistisk hållning till stjärnhimlen.
Anledningen till att vi borde förkasta “realistiska” jord lika planeter är att om de finns i stora antal, så skulle det finnas ett stort antal civilisationer, givet vissa antagande, som minst nått teknologin att kunna färdas i rymden eller skicka signaler till andra planeteter. Eftersom vi inte får några signaler eller ser några utomjordingar så borde vi sluta oss till att instrumenten inte ger oss en korrekt bild av kosmos. Alltså är vi unika och har inte så stor anning om hur universum ser ut.
Inväningar? Frågor?
David!
Det har kommit många konstiga inlägg på det här forumet men jag tror att det inlägg du gjort här är det som gjort mig mest förbryllad av alla - av tre skäl.
1. Du resonerar som att existensen av andra jordliknande planeter i vår galax borde medföra att vi hittar tecken på andra civilisationer på vår jord eller genom signaler utifrån rymden och att eftersom vi inte hittar några sådana tecken det inte finns några andra jordliknande planeter. Detta gör du utan någon som helst analys trots att det är enkelt att hitta en mängd alternativa förklaringar. Det känns som att den främsta anledningen till att du anger det skäl du gör är att du vill att det skall vara just det skälet.
2. Dessutom så väljer du en förklaring som medför något, i alla fall för mig, komplett orimligt nämligen att vi skall betrakta stjärnhimlen med en anti-realistisk hållning. Jag förstår inte ens hur det skulle gå till. Skall vi skrota astronomin som vetenskap och återgå till den förkopernikanska världsbilden och tänka oss världsrymden som sju olika skal. Skall vi se alla bemannade och obemannade rymdfärder inklusive månlandstigningarna som skrönor eller vad? Och vad skall vi göra med fysiken som astronomin är en del av och som delar så mycket gemensam kunskap? Förklara, förklara!!
3, När jag läser om apologiakonferensen så ser jag att du är fil mag i fysik och skall tala om en teori om allting i en konferens som bl.a. har till syfte att ” vi hoppas att fler och fler kan upptäcka hur den kristna tron håller för all slags prövning – även intellektuellt!”. Jag får inte ihop det med dina åsikter ovan men om du kan förklara punkt 2 ovan så blir det kanske lite lättare.
Jag har funderat på betydelsen av “upptäckten” av andra “jordliknaden” planeter. Min tankar går ungefär så här: Om vi hittar många jorliknade planeter i vår galax borde vi bli förvåndade till den grad att vi inte borde lita på den metod som använts för att fastställa dessa planeters existens. Detta skulle rimma med en anti-realistisk hållning till stjärnhimlen.
Anledningen till att vi borde förkasta “realistiska” jord lika planeter är att om de finns i stora antal, så skulle det finnas ett stort antal civilisationer, givet vissa antagande, som minst nått teknologin att kunna färdas i rymden eller skicka signaler till andra planeteter. Eftersom vi inte får några signaler eller ser några utomjordingar så borde vi sluta oss till att instrumenten inte ger oss en korrekt bild av kosmos. Alltså är vi unika och har inte så stor anning om hur universum ser ut.
Inväningar? Frågor?
David!
Det har kommit många konstiga inlägg på det här forumet men jag tror att det inlägg du gjort här är det som gjort mig mest förbryllad av alla - av tre skäl.
1. Du resonerar som att existensen av andra jordliknande planeter i vår galax borde medföra att vi hittar tecken på andra civilisationer på vår jord eller genom signaler utifrån rymden och att eftersom vi inte hittar några sådana tecken det inte finns några andra jordliknande planeter. Detta gör du utan någon som helst analys trots att det är enkelt att hitta en mängd alternativa förklaringar. Det känns som att den främsta anledningen till att du anger det skäl du gör är att du vill att det skall vara just det skälet.
Jag gav detta som en möjlig invänding emot resonemnaget. Har dock inte sett någon invänding som håller måttet, på ett sätt så att paradoxen (Varför vi inte har blivit besökta; Fermi) är löst.
Det borde alltså vara förvånande att se att galaxen inehåller ett stort antal jordlikanden planeter. Sedan är det givet så att jag inte förnekar att det finns objekt på stjärnhimmlen. Men om man tänker sig Kants skillnad på fenomen och neumen (ting i sig själva) så är det inte otroligt att tänka sig att våra observationer är bristfälliga.
Därför borde det vara misstänksamt om de indirekta metoder som används för planet jakt gav oss svaret att det finns en ofantlig mängd jordlignande planeter i galaxen.
Ju fler som är nära det “ideala” borde ge oss större osäkerhet om vi drar korrekta slutledningarna, vill jag mena.
En utomjording som står framfören våra ögon är trots allt svårare att tvivla på, eller håller du inte med?
2. Dessutom så väljer du en förklaring som medför något, i alla fall för mig, komplett orimligt nämligen att vi skall betrakta stjärnhimlen med en anti-realistisk hållning. Jag förstår inte ens hur det skulle gå till. Skall vi skrota astronomin som vetenskap och återgå till den förkopernikanska världsbilden och tänka oss världsrymden som sju olika skal. Skall vi se alla bemannade och obemannade rymdfärder inklusive månlandstigningarna som skrönor eller vad? Och vad skall vi göra med fysiken som astronomin är en del av och som delar så mycket gemensam kunskap? Förklara, förklara!!
Jag tvivlar inte på månladdningen, men den kopernianska principen är kanske inte korrekt (det finns det visseligen andra som har hävdat; FAP Barrow,Tippler).
Frågan om kunskap är viktigt. Men vad som menas med vetenskaplig kunskap är faktiskt inte så lätt att avgöra.
Vad är sedan orimligt med att de störrsta och de minsta objekten inte kan kommas åt med våra förståndskategorier. Vad är en elektrons bana?
3, När jag läser om apologiakonferensen så ser jag att du är fil mag i fysik och skall tala om en teori om allting i en konferens som bl.a. har till syfte att ” vi hoppas att fler och fler kan upptäcka hur den kristna tron håller för all slags prövning – även intellektuellt!”. Jag får inte ihop det med dina åsikter ovan men om du kan förklara punkt 2 ovan så blir det kanske lite lättare.
Nils G
Varför får du inte ihop detta. En ledande fysiker som hetter David Deutsch anser att en möjlig teori om allt är solipsismen. Jag kan inte motbevisa denna teori, men anser mig ha goda skäll att tro den är falsk.
Jag har en uppfattning som utgår från vetenskaplig anti-realism som är fullt ut förenllig med kristen tro.
Och antirealism (idealism eller med andra ord solipsism) är inte förenligt med vetenskap, vilket gör att det logiskt följer att en kristen tro, som ät förenlig med antirealism, inte är förenlig med vetenskap.
Bra att få denna tydliga skillnad mellan tro och vetande belyst..
Angående David Deutsch så är han REALIST här är en sammanfattning från Wikipedia runt hans realism:
In his 1997 book The Fabric of Reality, this interpretation, or what he calls the multiverse hypothesis, is one strand of a four-strand theory of everything. The four strands are:
- Hugh Everett’s many-worlds interpretation theory quantum physics, “the first and most important of the four strands”.
- Karl Popper’s epistemology, especially its anti-inductivism and its requiring a realist (non-instrumental) interpretation of scientific theories, and its emphasis on taking seriously those bold conjectures that resist falsification.
- Alan Turing’s theory of computation especially as developed in Deutsch’s “Turing principle”, Turing’s universal Turing machine being replaced by Deutsch’s universal quantum computer. (“The theory of computation is now the quantum theory of computation.”)
- Richard Dawkins’s refinement of Darwinian evolutionary theory and the modern evolutionary synthesis, especially the ideas of replicator and meme as they integrate with Popperian problem-solving (the epistemological strand).
His theory of everything is (weakly) emergentist rather than reductive. It aims not at the reduction of everything to particle physics, but rather mutual support among multiverse, computational, epistemological, and evolutionary principles.
”
Och antirealism (idealism eller med andra ord solipsism) är inte förenligt med vetenskap, vilket gör att det logiskt följer att en kristen tro, som ät förenlig med antirealism, inte är förenlig med vetenskap.
Bra att få denna tydliga skillnad mellan tro och vetande belyst..
Du blandar ihop olika saker här. Kant var t.ex. inte idealis, men hans uppfattning har ofta anklagats för att ha den kopplingen.
Sedan är skillnaden mellan anti-realism och vetenskaplig anti-realism viktig. Det ena behöver inte antyda det andra.
Vetenskaplig anti-realism förnekar inte nödvändigvis realiteten hos objekten, medan en anti-realism explecit säger att det inte finns några objekt i världen. En mer passande distinktion kan vara att skilja mellan epistemologisk och ontologisk anti-realim, där bara den senare hävdar att världen är illusorisk.
Angående David Deutsch så är han REALIST här är en sammanfattning från Wikipedia runt hans realism:
In his 1997 book The Fabric of Reality, this interpretation, or what he calls the multiverse hypothesis, is one strand of a four-strand theory of everything. The four strands are:
- Hugh Everett’s many-worlds interpretation theory quantum physics, “the first and most important of the four strands”.
- Karl Popper’s epistemology, especially its anti-inductivism and its requiring a realist (non-instrumental) interpretation of scientific theories, and its emphasis on taking seriously those bold conjectures that resist falsification.
- Alan Turing’s theory of computation especially as developed in Deutsch’s “Turing principle”, Turing’s universal Turing machine being replaced by Deutsch’s universal quantum computer. (“The theory of computation is now the quantum theory of computation.”)
- Richard Dawkins’s refinement of Darwinian evolutionary theory and the modern evolutionary synthesis, especially the ideas of replicator and meme as they integrate with Popperian problem-solving (the epistemological strand).
His theory of everything is (weakly) emergentist rather than reductive. It aims not at the reduction of everything to particle physics, but rather mutual support among multiverse, computational, epistemological, and evolutionary principles.
“
Jag har aldrig hävdat att han skulle vara anti-realist, men däremot säger han att sollipsismen är en möjlig teori om allt (som han inte tror på).
Personligen kan jag inte motbevisa den teori, även om jag är väldigt övertygad om andra existenser vid sidan av jaget.
2. Dessutom så väljer du en förklaring som medför något, i alla fall för mig, komplett orimligt nämligen att vi skall betrakta stjärnhimlen med en anti-realistisk hållning. Jag förstår inte ens hur det skulle gå till. Skall vi skrota astronomin som vetenskap och återgå till den förkopernikanska världsbilden och tänka oss världsrymden som sju olika skal. Skall vi se alla bemannade och obemannade rymdfärder inklusive månlandstigningarna som skrönor eller vad? Och vad skall vi göra med fysiken som astronomin är en del av och som delar så mycket gemensam kunskap? Förklara, förklara!!
Jag tvivlar inte på månladdningen, men den kopernianska principen är kanske inte korrekt (det finns det visseligen andra som har hävdat; FAP Barrow,Tippler).
Frågan om kunskap är viktigt. Men vad som menas med vetenskaplig kunskap är faktiskt inte så lätt att avgöra.
Vad är sedan orimligt med att de störrsta och de minsta objekten inte kan kommas åt med våra förståndskategorier. Vad är en elektrons bana?
Tycker du verkligen att detta var en förklaring? Jag är hyfsat allmänbildad men jag förstår ingenting. Var slutar den realistiska delen av din uppfattning om rymden. Straxt bakom månen? Men vad anser du om de bilder från de interplanetära satteliterna vi fått i övermått och vad anser du egentligen om astronomin som vetenskap? Vad har representationen av elektronbanorna med saken att göra? Vad hävdar Barrow och Tippler?
Jag vore tacksam för ett utförligt svar
Min fråga 1 återkommer jag till.
3, När jag läser om apologiakonferensen så ser jag att du är fil mag i fysik och skall tala om en teori om allting i en konferens som bl.a. har till syfte att ” vi hoppas att fler och fler kan upptäcka hur den kristna tron håller för all slags prövning – även intellektuellt!”. Jag får inte ihop det med dina åsikter ovan men om du kan förklara punkt 2 ovan så blir det kanske lite lättare.
Varför får du inte ihop detta. En ledande fysiker som hetter David Deutsch anser att en möjlig teori om allt är solipsismen. Jag kan inte motbevisa denna teori, men anser mig ha goda skäll att tro den är falsk.
Jag har en uppfattning som utgår från vetenskaplig anti-realism som är fullt ut förenllig med kristen tro.
Jag kan kanske kommentera bättre när du förklarat 2. ovan, men problemet är inte att förena anti-realism med kristendom utan med naturvetenskapen, och det tror jag nog är nödvändigt om man skall tala om en intellektuell prövning. I dagens läge så tror jag inte att en ståndpunkt som inte erkänner naturvetenskapen kan anses som intellektuellt rimlig med tanke på vad naturvetenskapen (inklusive medicin) och dess avnämare tekniken har åstadkommit.
Och antirealism (idealism eller med andra ord solipsism) är inte förenligt med vetenskap, vilket gör att det logiskt följer att en kristen tro, som ät förenlig med antirealism, inte är förenlig med vetenskap.
Bra att få denna tydliga skillnad mellan tro och vetande belyst..
Du blandar ihop olika saker här. Kant var t.ex. inte idealis, men hans uppfattning har ofta anklagats för att ha den kopplingen.
Sedan är skillnaden mellan anti-realism och vetenskaplig anti-realism viktig. Det ena behöver inte antyda det andra.
Vetenskaplig anti-realism förnekar inte nödvändigvis realiteten hos objekten, medan en anti-realism explecit säger att det inte finns några objekt i världen. En mer passande distinktion kan vara att skilja mellan epistemologisk och ontologisk anti-realim, där bara den senare hävdar att världen är illusorisk.
JAg ahr aldrig nämnt Kant.
MEN..
Vad du säger ör
A - att det finns en extern verklighet
B - Vi kan inte ha någon kunskap om denna verklighet
Alltså när jag ser ett stup framför mig är det rimligt att anta att det egentligen INTE finns ett stup eftersom (B) jag egentligen inte vet något om verkligheten.
Detta är en fullständig relativism som själklart är en lika meningslös utgångpunkt som ren solipsism.
I vilket fall som helst är din kristna idelism inte förenlig med någon som helt vetenskap och inte heller förenlig med vanligt sunt förnuft.
Fakta kvarstår - kristen tro är inte förenligt med vetenskap.
Det är bra att du som kristen öppet förnekar all typ av epistemoligisk realism. Din krsitna tro innefattar uppenbarligen attt vi inte kan ha någon egentlig kunskap om den verklighet vi lever i.
Du föstår väl också att vi då inte heller kan ha någon som helst kunskap om guds existens ELLER på något som helst sätt argumentera för (eller emot) guds existens. Tron kan endast rättfärdigas med tro eftersom det, enligt din syn, inte finns något vetande. Bra att du är så tydlig med detta, det föklarar en hel del..
2. Dessutom så väljer du en förklaring som medför något, i alla fall för mig, komplett orimligt nämligen att vi skall betrakta stjärnhimlen med en anti-realistisk hållning. Jag förstår inte ens hur det skulle gå till. Skall vi skrota astronomin som vetenskap och återgå till den förkopernikanska världsbilden och tänka oss världsrymden som sju olika skal. Skall vi se alla bemannade och obemannade rymdfärder inklusive månlandstigningarna som skrönor eller vad? Och vad skall vi göra med fysiken som astronomin är en del av och som delar så mycket gemensam kunskap? Förklara, förklara!!
Jag tvivlar inte på månladdningen, men den kopernianska principen är kanske inte korrekt (det finns det visseligen andra som har hävdat; FAP Barrow,Tippler).
Frågan om kunskap är viktigt. Men vad som menas med vetenskaplig kunskap är faktiskt inte så lätt att avgöra.
Vad är sedan orimligt med att de störrsta och de minsta objekten inte kan kommas åt med våra förståndskategorier. Vad är en elektrons bana?
Tycker du verkligen att detta var en förklaring? Jag är hyfsat allmänbildad men jag förstår ingenting. Var slutar den realistiska delen av din uppfattning om rymden. Straxt bakom månen? Men vad anser du om de bilder från de interplanetära satteliterna vi fått i övermått och vad anser du egentligen om astronomin som vetenskap? Vad har representationen av elektronbanorna med saken att göra? Vad hävdar Barrow och Tippler?
Jag vore tacksam för ett utförligt svar
Min fråga 1 återkommer jag till.
Naturligtvis hävdar jag inte att det finns en skarp gräns mellan det största, medelstora och det minsta. Men det finns viktiga frågor om vad som kan tolkas realistiskt. Klart är att det inte finns någon som skulle ifrågasätta ett rymdskepp som kommit hit för att kolonisera planeten. Med tanke på att det skulle ta miljontals år att kolonisera hela galaxen, så motsvara det också kort tid på en geologisk skala. Ett rymdskepp, eller något annat tydligt tecken på en utomjordisk civillisation, i en kollun skulle väcka geologernas intresse och vara sensationellt. Istället är det en total tystnad!
Ingen har sökt konversera med oss med signaler på matematikens universella språk (ex. primtal)!
Om du är intresserad av FAP så borde du kolla upp den hypotesen.
3, När jag läser om apologiakonferensen så ser jag att du är fil mag i fysik och skall tala om en teori om allting i en konferens som bl.a. har till syfte att ” vi hoppas att fler och fler kan upptäcka hur den kristna tron håller för all slags prövning – även intellektuellt!”. Jag får inte ihop det med dina åsikter ovan men om du kan förklara punkt 2 ovan så blir det kanske lite lättare.
Varför får du inte ihop detta. En ledande fysiker som hetter David Deutsch anser att en möjlig teori om allt är solipsismen. Jag kan inte motbevisa denna teori, men anser mig ha goda skäll att tro den är falsk.
Jag har en uppfattning som utgår från vetenskaplig anti-realism som är fullt ut förenllig med kristen tro.
Jag kan kanske kommentera bättre när du förklarat 2. ovan, men problemet är inte att förena anti-realism med kristendom utan med naturvetenskapen, och det tror jag nog är nödvändigt om man skall tala om en intellektuell prövning. I dagens läge så tror jag inte att en ståndpunkt som inte erkänner naturvetenskapen kan anses som intellektuellt rimlig med tanke på vad naturvetenskapen (inklusive medicin) och dess avnämare tekniken har åstadkommit.
Nils G
Vad är det som är omöjligt i att förena kristen tro med ett naturvetenskapen? Förutom om man anammar ett felaktigt synsätt på vad naturvetenskaplig kunskap faktiskt innebär.
Och antirealism (idealism eller med andra ord solipsism) är inte förenligt med vetenskap, vilket gör att det logiskt följer att en kristen tro, som ät förenlig med antirealism, inte är förenlig med vetenskap.
Bra att få denna tydliga skillnad mellan tro och vetande belyst..
Du blandar ihop olika saker här. Kant var t.ex. inte idealis, men hans uppfattning har ofta anklagats för att ha den kopplingen.
Sedan är skillnaden mellan anti-realism och vetenskaplig anti-realism viktig. Det ena behöver inte antyda det andra.
Vetenskaplig anti-realism förnekar inte nödvändigvis realiteten hos objekten, medan en anti-realism explecit säger att det inte finns några objekt i världen. En mer passande distinktion kan vara att skilja mellan epistemologisk och ontologisk anti-realim, där bara den senare hävdar att världen är illusorisk.
JAg ahr aldrig nämnt Kant.
MEN..
Vad du säger ör
A - att det finns en extern verklighet
B - Vi kan inte ha någon kunskap om denna verklighet
Alltså när jag ser ett stup framför mig är det rimligt att anta att det egentligen INTE finns ett stup eftersom (B) jag egentligen inte vet något om verkligheten.
Detta är en fullständig relativism som själklart är en lika meningslös utgångpunkt som ren solipsism.
I vilket fall som helst är din kristna idelism inte förenlig med någon som helt vetenskap och inte heller förenlig med vanligt sunt förnuft.
Fakta kvarstår - kristen tro är inte förenligt med vetenskap.
Det är bra att du som kristen öppet förnekar all typ av epistemoligisk realism. Din krsitna tro innefattar uppenbarligen attt vi inte kan ha någon egentlig kunskap om den verklighet vi lever i.
Du föstår väl också att vi då inte heller kan ha någon som helst kunskap om guds existens ELLER på något som helst sätt argumentera för (eller emot) guds existens. Tron kan endast rättfärdigas med tro eftersom det, enligt din syn, inte finns något vetande. Bra att du är så tydlig med detta, det föklarar en hel del..
Jag säger bara att objekten inte behöver vara exakt som vi ser dom med våra instrument. Därför bör vi inte dra de största växlarna och säga att det största och det minsta, som vi vet minst om, skulle påverka vår tro allra mest. Detta är ett uppenbart felslut.
Som sagt en “alien” mitt framför mina ögon är jag benägen att också tro finns till, på ett annat sätt än astronomiska objekt. Håller du inte med?
