Men alltså det FINNS ingen referens!!!! Atomuren mäter ett sönderfall inget annat, sedan använder vi frekvensen för detta sönderfall för att kunna mäta det vi kalllar tid i det vi kallar sekunder.
Lika lite finns det en evig referens för meter eller kilo. Vi använder ting som än någorlunde konstanta för att ge oss en referens i vår förändliga värd. Men inget i värden är oförändligt, när atomuret en vacker dag sugs in i ett svart hål ändras allt för uret…. men det får vi aldrig se…
Men alltså det FINNS ingen referens!!!! Atomuren mäter ett sönderfall inget annat, sedan använder vi frekvensen för detta sönderfall för att kunna mäta det vi kalllar tid i det vi kallar sekunder.
Lika lite finns det en evig referens för meter eller kilo. Vi använder ting som än någorlunde konstanta för att ge oss en referens i vår förändliga värd. Men inget i värden är oförändligt, när atomuret en vacker dag sugs in i ett svart hål ändras allt för uret…. men det får vi aldrig se…
Natti
Jag är medveten om att jag i exemplet räknade med en process (atomuret) som inte är identisk med cessium vilket är referensen för sekunden. Annars kan jag inte förstå hur den kan dra sig en sekund på 100000 år.
Vad är det man observerar för att fastställa att ett atom ur verkligen är ett atom ur (vilket endast drar sig 1 sek på 100000 år) om inte tiden?
Men alltså det FINNS ingen referens!!!! Atomuren mäter ett sönderfall inget annat, sedan använder vi frekvensen för detta sönderfall för att kunna mäta det vi kalllar tid i det vi kallar sekunder.
Lika lite finns det en evig referens för meter eller kilo. Vi använder ting som än någorlunde konstanta för att ge oss en referens i vår förändliga värd. Men inget i värden är oförändligt, när atomuret en vacker dag sugs in i ett svart hål ändras allt för uret…. men det får vi aldrig se…
Natti
Jag är medveten om att jag i exemplet räknade med en process (atomuret) som inte är identisk med cessium vilket är referensen för sekunden. Annars kan jag inte förstå hur den kan dra sig en sekund på 100000 år.
Vad är det man observerar för att fastställa att ett atom ur verkligen är ett atom ur (vilket endast drar sig 1 sek på 100000 år) om inte tiden?
Vi känner ju till processen, eller hur? Vi kallar en viss sekvens av den process vi mäter för en sekund. Om den drar sig så drar den sig mot en kontrollsekund, d.v.s. en annan tidsmätare. Det är bara en relativ förskjutning och har ingenting med tiden som sådan att göra. Vi mäter ju bara processen/vibrationen eller vilken metod vi nu använder. Det finns ingen absolut referens.
Atomur drar sig inte i vanlig bemärkelse, de har en felmarginal. För vetenskapligamätningar finns atomur med felmarginal på 1 sekund per tio miljoner år.
Alltså om man mäter en så lång tidsperiond är osäkrheten 1s på 10 miljoner år, det är inte säkert att uret drar sig.
Tid är avstånd på fjärde axeln i rumtiden! De tre andra axlarna mäter vi i centimter, tid i sekunder. Som jag sagt ovan finns lika lite en objektiv oberoende referens för centimeter som det finns för sekund..
Dessutom påverkas tiden av gravitation..
Men alltså det FINNS ingen referens!!!! Atomuren mäter ett sönderfall inget annat, sedan använder vi frekvensen för detta sönderfall för att kunna mäta det vi kalllar tid i det vi kallar sekunder.
Lika lite finns det en evig referens för meter eller kilo. Vi använder ting som än någorlunde konstanta för att ge oss en referens i vår förändliga värd. Men inget i värden är oförändligt, när atomuret en vacker dag sugs in i ett svart hål ändras allt för uret…. men det får vi aldrig se…
Natti
Jag är medveten om att jag i exemplet räknade med en process (atomuret) som inte är identisk med cessium vilket är referensen för sekunden. Annars kan jag inte förstå hur den kan dra sig en sekund på 100000 år.
Vad är det man observerar för att fastställa att ett atom ur verkligen är ett atom ur (vilket endast drar sig 1 sek på 100000 år) om inte tiden?
Vi känner ju till processen, eller hur? Vi kallar en viss sekvens av den process vi mäter för en sekund. Om den drar sig så drar den sig mot en kontrollsekund, d.v.s. en annan tidsmätare. Det är bara en relativ förskjutning och har ingenting med tiden som sådan att göra. Vi mäter ju bara processen/vibrationen eller vilken metod vi nu använder. Det finns ingen absolut referens.
Med dragning så menade jag vad ett atomur maximalt kan dra sig med. Men då är det som du säger relativt ett annat atom ur. Ingen av dessa två atomur kan nu förklara för mig vad hastigheten är på ett objekt som rör sig emot en tavla (även om rörelsen är den samma). Då du mäter upp två olika tider och därför inte kan säga att hastigheten är si eller så (om inte båda kan sägas ha en egentid som konstant men omätbar).
Atomur drar sig inte i vanlig bemärkelse, de har en felmarginal. För vetenskapligamätningar finns atomur med felmarginal på 1 sekund per tio miljoner år.
Alltså om man mäter en så lång tidsperiond är osäkrheten 1s på 10 miljoner år, det är inte säkert att uret drar sig.
Tid är avstånd på fjärde axeln i rumtiden! De tre andra axlarna mäter vi i centimter, tid i sekunder. Som jag sagt ovan finns lika lite en objektiv oberoende referens för centimeter som det finns för sekund..
Dessutom påverkas tiden av gravitation..
Allt detta är korrekt så länge våra observationer stämmer överens med relativitetsteorin och de teoretiska elementen i teorin har en egen ontologi.
Men alltså det FINNS ingen referens!!!! Atomuren mäter ett sönderfall inget annat, sedan använder vi frekvensen för detta sönderfall för att kunna mäta det vi kalllar tid i det vi kallar sekunder.
Lika lite finns det en evig referens för meter eller kilo. Vi använder ting som än någorlunde konstanta för att ge oss en referens i vår förändliga värd. Men inget i värden är oförändligt, när atomuret en vacker dag sugs in i ett svart hål ändras allt för uret…. men det får vi aldrig se…
Natti
Jag är medveten om att jag i exemplet räknade med en process (atomuret) som inte är identisk med cessium vilket är referensen för sekunden. Annars kan jag inte förstå hur den kan dra sig en sekund på 100000 år.
Vad är det man observerar för att fastställa att ett atom ur verkligen är ett atom ur (vilket endast drar sig 1 sek på 100000 år) om inte tiden?
Vi känner ju till processen, eller hur? Vi kallar en viss sekvens av den process vi mäter för en sekund. Om den drar sig så drar den sig mot en kontrollsekund, d.v.s. en annan tidsmätare. Det är bara en relativ förskjutning och har ingenting med tiden som sådan att göra. Vi mäter ju bara processen/vibrationen eller vilken metod vi nu använder. Det finns ingen absolut referens.
Med dragning så menade jag vad ett atomur maximalt kan dra sig med. Men då är det som du säger relativt ett annat atom ur. Ingen av dessa två atomur kan nu förklara för mig vad hastigheten är på ett objekt som rör sig emot en tavla (även om rörelsen är den samma). Då du mäter upp två olika tider och därför inte kan säga att hastigheten är si eller så (om inte båda kan sägas ha en egentid som konstant men omätbar).
Ett atomur mäter en svängningsfrekvens, det är själva svängningsfrekvensen som kan variera något (extremt lite). Det du i praktiken gör är att du jämför beräknat antal svängingar mot faktiskt antal svängingar. Du jämför det inte med något absolut oföränderligt värde.
Men alltså det FINNS ingen referens!!!! Atomuren mäter ett sönderfall inget annat, sedan använder vi frekvensen för detta sönderfall för att kunna mäta det vi kalllar tid i det vi kallar sekunder.
Lika lite finns det en evig referens för meter eller kilo. Vi använder ting som än någorlunde konstanta för att ge oss en referens i vår förändliga värd. Men inget i värden är oförändligt, när atomuret en vacker dag sugs in i ett svart hål ändras allt för uret…. men det får vi aldrig se…
Natti
Jag är medveten om att jag i exemplet räknade med en process (atomuret) som inte är identisk med cessium vilket är referensen för sekunden. Annars kan jag inte förstå hur den kan dra sig en sekund på 100000 år.
Vad är det man observerar för att fastställa att ett atom ur verkligen är ett atom ur (vilket endast drar sig 1 sek på 100000 år) om inte tiden?
Vi känner ju till processen, eller hur? Vi kallar en viss sekvens av den process vi mäter för en sekund. Om den drar sig så drar den sig mot en kontrollsekund, d.v.s. en annan tidsmätare. Det är bara en relativ förskjutning och har ingenting med tiden som sådan att göra. Vi mäter ju bara processen/vibrationen eller vilken metod vi nu använder. Det finns ingen absolut referens.
Med dragning så menade jag vad ett atomur maximalt kan dra sig med. Men då är det som du säger relativt ett annat atom ur. Ingen av dessa två atomur kan nu förklara för mig vad hastigheten är på ett objekt som rör sig emot en tavla (även om rörelsen är den samma). Då du mäter upp två olika tider och därför inte kan säga att hastigheten är si eller så (om inte båda kan sägas ha en egentid som konstant men omätbar).
Ett atomur mäter en svängningsfrekvens, det är själva svängningsfrekvensen som kan variera något (extremt lite). Det du i praktiken gör är att du jämför beräknat antal svängingar mot faktiskt antal svängingar. Du jämför det inte med något absolut oföränderligt värde.
Ger du mig en bra källa för att kunna klargöra dessa frågor så skulle jag uppskatta det. Men det du inte har förklarat var vad för skala jag skall mäta tid med. Om du bara beräknar att två klockor går rätt genom att lägga dem om lott för att se att deras sekund är samma, så propageras felet du får i mättningen för varje klocka du fortsätter att göra denna procedur med i framtiden.
Medan om det finns en egentid, som visserligen är relativ referensramar, men är konstant för varje observatör, så finns en korrekt “uppmätt” tidsdilatation och gravitations påverkan på observatören. Förstår du vad jag menar?
David:
Det går att uppmäta tidsdilatation, men det är bara fråga om relationer mellan olika tidsmätningar.
För att kunna “mäta” tid så behöver du någonting som repeterar sig med ett visst (känt) intervall. Det du kan mäta är hur många sådana repetitioner som har skett. När 10 (eller 129 004 532 exempelvis) sådana repetitioner har skett så vet du att tillräckligt med tid för just så många repetitioner har förflutit. Ingenting annat.
David:
Det går att uppmäta tidsdilatation, men det är bara fråga om relationer mellan olika tidsmätningar.
För att kunna “mäta” tid så behöver du någonting som repeterar sig med ett visst (känt) intervall. Det du kan mäta är hur många sådana repetitioner som har skett. När 10 (eller 129 004 532 exempelvis) sådana repetitioner har skett så vet du att tillräckligt med tid för just så många repetitioner har förflutit. Ingenting annat.
Du förstår att vad jag är ute efter inte har något med de exempel jag har använt. Sedan måste du återigen antaga något om tiden för att kunna mäta den som förlopp hos den process du använder som utgångspunk för tidsmättningen. Varpå du inte kommer undan frågan från vilken källa du hämtade de tidigare påståendena du förde fram här.
Antingen säger man nämligen att det finns en konstant sekund mot vilket alla klockor drar sig (max 1 sekund på 100000 år eller nått liknande). Men detta verkar vara mer en teoretisk konstruktion. Annars säger man att andra klockor drar sig givet varandra så att det maximalt går en sekund “fel” på 10000 år, vilket gör att felet kan propagera till nästa och till nästa o.s.v.
NEJ det finns ingen konstant sekund!! Sönderfall av radioaktiva ämen har en frekvens som kan mätas.. ljuset har frekvens som kan mätas.. frekvenser har en längd måttenhten är godtycklig.. sekunder är konstruktioner de finns inte i naturen… bara avstånd finns.
Antingen säger man nämligen att det finns en konstant sekund mot vilket alla klockor drar sig…
Nej, ingen konstant sekund. Det kan finnas en kontrollsekund som du kontrollerar efter, men den är ju också bara en konstruktion. Det finns ingen “absolut sekund”. Det enda vi vet är att svängingarna i exempelvis cesium är väldigt regelbundna och det förväntade antalet svängningar kommer inte att skilja sig från det faktiska antalet svängningar mer än med det antal svängningar vi förväntar oss på en en sekund, över en period på 100 000 år. Vi bestämmer helt enkelt hur många svängningar som ska representera “en sekund”, det finns ingenting absolut i det.
Antingen säger man nämligen att det finns en konstant sekund mot vilket alla klockor drar sig…
Nej, ingen konstant sekund. Det kan finnas en kontrollsekund som du kontrollerar efter, men den är ju också bara en konstruktion. Det finns ingen “absolut sekund”. Det enda vi vet är att svängingarna i exempelvis cesium är väldigt regelbundna och det förväntade antalet svängningar kommer inte att skilja sig från det faktiska antalet svängningar mer än med det antal svängningar vi förväntar oss på en en sekund, över en period på 100 000 år. Vi bestämmer helt enkelt hur många svängningar som ska representera “en sekund”, det finns ingenting absolut i det.
Jag vänta fortfarande på att få en källa som kan styrka det du säger.
Låt oss nu säga att denna kontrollsekund är en konstruktion av de typiska processer vi utgår ifrån. Då fungerar inte räkningen av tiden som en indirekt funktion av detta förlopp, som den skulle göra det om förloppet i sig självt gav indirekt gav upphov till tidtagning. Annars går förloppet olika fort i olika klockor, vilket vi får anta inte stämmer.
Men om processen vilket har givit upphov till kontroll sekunden inte är konstant, så kommer ingen av klockorna att kunna avgöra det om deras sätt att mätta tid är en indirekt funktion av förloppet. Är vi överens om detta?
I annat fall skulle det verka som att all verklig information mellan två olika klockor som genomgått en fysikalisk process gått förlorad i fallet om den processen, som ligger till grund för tidtagningen, i sig själv genomgått en förändring (som sedan tar sig uttryck på två olika sätt för de två klockorna)
Så endast om det finns något konstant föränderlighet, som är grundat i något fullständigt oföränderligt (Gud) är den förståelse vi har av världen möjlig.
Så endast om det finns något konstant föränderlighet, som är grundat i något fullständigt oföränderligt (Gud) är den förståelse vi har av världen möjlig.
Detta följer inte logiskt av ditt resonemang…
Och vad är det för källa du vill ha? Du förstår väl att en sekund bara är ett konstruerat begrepp? Det behöver jag ingen källa till.
Tiden är en utsträckning i rumtiden. Vissa saker sker med en jämn frekvens längs denna dimension. Denna frekvens kan vi mäta. Tiden går också olika fort på olika platser för att ytterligare förvirra lite grann. Men var den oföränderliga guden kommer in förstår jag faktiskt inte…
