Men om nu det skulle ske någon förändring i referensen för sekunden så skulle ju detta enbart räknas in i tidsdilatationen som du tror du uppmäter.
Är du med på vad jag säger?
Nej, om du kollar av de båda atomuren mot samma referenssekund (och den har förändrats på något sätt) så kommer det inte att räknas in i tidsdilatationen. Det enda du mäter är relationen mellan dem, ingenting annat, och du behöver ingen absolut oföränderlig “absolut tid” för att göra detta. Denna absoluta tid kanske finns naturligtvis, men den är inte nödvändig. Och den har framför allt ingenting uppenbart med gud att göra… Den kopplingen förstår jag inte riktigt.
Du har faktiskt fel. Säg att du vill göra mättningen av referensen samtidigt, då måste du skicka iväg en ljuspuls där det ena atomuret korrigerar för det andra atomuret avstånd i rummet och tiden. Men då måste du räkna tiden som det tar för ljuspulsen att nå ditt andra atomur på det atomur du har framför dig. Men det blir cirkulärt, för du visste till en början inte om båda atomur gick exakt med “atomurs”-säkerheten med en dragning på 1 sekund på 100000 år som du skulle visa via mättning på referensen.
Och vad har det med 1. “absolut oföränderlig tid” och 2. “gud” att göra?
Detta har bara med att referensen för sekunden inte förändra över tiden (så att det idealt skulle kunna finnas en klocka som inte drar sig något överhuvudtaget). Med två sådana klockor uppmäter man tidsdilatationen så exakt det går att göra mättningen.
Sådan exakt tidtagning kräver dock att det finns en oföränderlig varande som denna konstant förändring kan ta sin plats.
Sådan exakt tidtagning kräver dock att det finns en oföränderlig varande som denna konstant förändring kan ta sin plats.
Nej, det krävs bara ett konsekvent sätt att mäta tid. Oföränderlig är den i alla fall inte. Om tiden är som de andra dimensioner vi känner till, vilket inte verkar osannolikt, så är den ju bara en utsträckning - och du kan mäta denna utsträckning. Och om utsträckningen “tänjs” någonstans så kan du jämföra detta med en plats där den inte “tänjts”. Men det finns ingenting oföränderligt eller absolut i detta. Bara relationer.
Sådan exakt tidtagning kräver dock att det finns en oföränderlig varande som denna konstant förändring kan ta sin plats.
Nej, det krävs bara ett konsekvent sätt att mäta tid. Oföränderlig är den i alla fall inte. Om tiden är som de andra dimensioner vi känner till, vilket inte verkar osannolikt, så är den ju bara en utsträckning - och du kan mäta denna utsträckning. Och om utsträckningen “tänjs” någonstans så kan du jämföra detta med en plats där den inte “tänjts”. Men det finns ingenting oföränderligt eller absolut i detta. Bara relationer.
Hur menar du? Det ligger förstås ett antagande bakom fysiken att den ser lika dan ut överallt i hela universum. Vill du bestrida detta antagande?
Annars är argumentet jag lagt fram inte avhängigt det exempel jag tog upp (med experiment på tidsdilatation). Men det tycks mig som det blir nödvändigt att acceptera en oföränderlig grund bakom den konstanta förändring som vi kallar utgångspunkten för tidsmättning. Ta ett annat exempel med att du skall avfyra ett vapen emot en väg på ett givet avstånd bort, men använder två klockor som tickar olika fort då de ställts in mot en referens-sekund som förändrats. Då skulle du uppmätta olika hastigheter på vapnen kullor medan rörelsen genom luften kunde se i princip helt lika ut.
Vad är det i detta som du inte tror stämmer?
Jag tror att du kanske skulle ta och kolla upp den speciella relativitetsteorin. Den visar tiden inte är objektiv utan beroende av observatörenas relativa rörelse i förhållande till varandra.
Ljusets hastigher är den ända konstanten.. möjligtvis kan du få en referens för en sekund i hur långt ljus hinner på denna tidsrymd. Alltså en sekund är = den tid det tar för ljus att fördas 299 792 458 m i vakuum.
Jag tror att du kanske skulle ta och kolla upp den speciella relativitetsteorin. Den visar tiden inte är objektiv utan beroende av observatörenas relativa rörelse i förhållande till varandra.
Ljusets hastigher är den ända konstanten.. möjligtvis kan du få en referens för en sekund i hur långt ljus hinner på denna tidsrymd. Alltså en sekund är = den tid det tar för ljus att fördas 299 792 458 m i vakuum.
Det är nog du som skall kolla upp vad jag säger istället. Jag har aldrig sagt att speciell relativitet skulle förutsäga något annat än tidsdillatation mellan objekt i rörelse. Men att egentiden, dvs tiden du mäter upp i din egen referensram, för de två klockorna som uppmäter måste ha en noggrannhet som är 1 sekunds differens på 100000 år. Medan detta är något som förutsätts och inget som bevisas. Förstår du mig?
Det är bara om båda atomuren är precis sådana att de drar sig exakt lika mycket som de blir till någon nytta alls i att mäta upp tidsdilatationen. Men hur ser du om de drar sig exakt lika mycket? Jo, du kollar emot den referens som ska vara den konstanta utgångspunkten för sekunden.
Men det har uppmätts inget problem finns.. Hafele & Keating gjorde ett expriment på detta 1971 som sedan bekröftat av ett annat liknande exprimet 1976. Ett upprepning av exprimetnet från 71 gjordes 1996 som än en gång bekräftande teorin.
Men det har uppmätts inget problem finns.. Hafele & Keating gjorde ett expriment på detta 1971 som sedan bekröftat av ett annat liknande exprimet 1976. Ett upprepning av exprimetnet från 71 gjordes 1996 som än en gång bekräftande teorin.
Poängen hade inget att göra speciellt med detta detta experiment. Frågan var bara att all tidsangivelse kräver att det finns en konstant referens som talar om vad en sekund är för något. Medan en klocka vars sekund är kortare eller längre än någon annan kommer inte på ett meningsfullt sätt kunna mätta upp fysikaliska förlopp överhuvudtaget.
Förstår du vad jag är ute efter?
Men det tycks mig som det blir nödvändigt att acceptera en oföränderlig grund bakom den konstanta förändring som vi kallar utgångspunkten för tidsmättning.
Ja, du säger att det tycks dig som om det blir nödvändigt, men du har inte lyckats förklara varför det tycks dig så. Så du får nog utveckla ditt resonemang lite grann.
Men det har uppmätts inget problem finns.. Hafele & Keating gjorde ett expriment på detta 1971 som sedan bekröftat av ett annat liknande exprimet 1976. Ett upprepning av exprimetnet från 71 gjordes 1996 som än en gång bekräftande teorin.
Poängen hade inget att göra speciellt med detta detta experiment. Frågan var bara att all tidsangivelse kräver att det finns en konstant referens som talar om vad en sekund är för något. Medan en klocka vars sekund är kortare eller längre än någon annan kommer inte på ett meningsfullt sätt kunna mätta upp fysikaliska förlopp överhuvudtaget.
Förstår du vad jag är ute efter?
Men devid det FINNS ingen konstant referens, utom möjligtvis ljusets hastighet i vakuum.
“en sekund” är ju typexemplet på en social konstruktion Hade vi varit på en annan planet hade sekund aldrig kommit upp som mått. Om inte några förfäder valt att dela in dygnet i 24 timmar, timmen i 60 minuter och minuten i 60 sekunder hade en sekund inte existerat. När vi nu socialt sedan länge använt 1/60 minut som definition på sekund så har vi funnit ett antal processer i naturen som rätt exakt och konsekvent ger oss en stadig referens för sekund,
Viken fritt vald enhet som helst kan användas för att mäta något på ett “meningsfullt sätt” bara man är så konsekvent som möjligtoch tar hänsyn till till hut inexakt mätningen är.
Att hitta en exakt definition av sekund som är konsekvent i så många sammanhang som möjligt är ett sätt att säkra att vi alla menar samma sak när vi säger “sekund”. VI människor skapar mening i begreppen, ordet “sekund” har ingen menig utom den språket ger det.
Men det tycks mig som det blir nödvändigt att acceptera en oföränderlig grund bakom den konstanta förändring som vi kallar utgångspunkten för tidsmättning.
Ja, du säger att det tycks dig som om det blir nödvändigt, men du har inte lyckats förklara varför det tycks dig så. Så du får nog utveckla ditt resonemang lite grann.
Men det har uppmätts inget problem finns.. Hafele & Keating gjorde ett expriment på detta 1971 som sedan bekröftat av ett annat liknande exprimet 1976. Ett upprepning av exprimetnet från 71 gjordes 1996 som än en gång bekräftande teorin.
Poängen hade inget att göra speciellt med detta detta experiment. Frågan var bara att all tidsangivelse kräver att det finns en konstant referens som talar om vad en sekund är för något. Medan en klocka vars sekund är kortare eller längre än någon annan kommer inte på ett meningsfullt sätt kunna mätta upp fysikaliska förlopp överhuvudtaget.
Förstår du vad jag är ute efter?
Men devid det FINNS ingen konstant referens, utom möjligtvis ljusets hastighet i vakuum.
“en sekund” är ju typexemplet på en social konstruktion Hade vi varit på en annan planet hade sekund aldrig kommit upp som mått. Om inte några förfäder valt att dela in dygnet i 24 timmar, timmen i 60 minuter och minuten i 60 sekunder hade en sekund inte existerat. När vi nu socialt sedan länge använt 1/60 minut som definition på sekund så har vi funnit ett antal processer i naturen som rätt exakt och konsekvent ger oss en stadig referens för sekund,
Viken fritt vald enhet som helst kan användas för att mäta något på ett “meningsfullt sätt” bara man är så konsekvent som möjligtoch tar hänsyn till till hut inexakt mätningen är.
Att hitta en exakt definition av sekund som är konsekvent i så många sammanhang som möjligt är ett sätt att säkra att vi alla menar samma sak när vi säger “sekund”. VI människor skapar mening i begreppen, ordet “sekund” har ingen menig utom den språket ger det.
Jag säger inte att tiden som sådan är en social konstruktion. Bara att man måste förutsätta att två klockor har samma typ av sekund mättning. Tänk dig att den ena klockan har en sekund som har en utsträckning, medan en annan har en annan. Vilken av dem går då rätt?
Jag har inte lyckats förstå vad du är ute efter.
Det jag tror mest på är att du menar att med dåliga klockor går det inte att mäta tidsdilation?
Och det håller jag med om.
HUr gud pluppade upp i resonemanget var också underligt.
Jag säger att alla klockor som drar sig i förhållande till en referens sekund utsträckning (som ett atom ur som skall dra sig en sekund på 100000 år). Om du tänker dig denna tid som en axel där du har alla sekunder utmärkta med linjer, så märker du att en annan uppdelning av axeln skulle ge en annan dragning på mer eller mindre än en sekund (för den första linjen). Är det klart vad jag menar?
Det är nog du som får vara mer specifik. Du säger att “det tycks dig nödvändigt” men du har inte lyckats förklara varför det tycks dig nödvändigt. Det är det du måste visa.
Det är nog du som får vara mer specifik. Du säger att “det tycks dig nödvändigt” men du har inte lyckats förklara varför det tycks dig nödvändigt. Det är det du måste visa.
Tänk så här. Om du vid ett tillfälle skulle mätta upp en referens och ett atom ur, sedan lägga dessa vid sidan av varandra och se hur sekunderna sakta börjar gå osynkat tills efter 100000 år då det överlappar 1 sekund.
Sen tänker du att du har en annan referens (som vi antar har ändrats något) och lägger den vi ett annat atom ur och ser hur dessa klockor börjar bli osynkade tills den dagen efter 100000 år då de överlappar igen.
Nu läger du de två atomuren bredvid varandra och ser att de går osynkat totalt, vad är det du då ser framför dig. Jag antagligen skulle du inte dra slutsatsen att referensen har ändrat sig utan snarare att du uppmäter en fysikalisk effekt av något slag på en (ev båda) av klockorna. Nu är det troligast att du skulle säga att denna fysikaliska effekt är intern inom klockans sätt att mäta tid (alltså var det inte ett “atomur” till att börja med som drar sig 1 sekund på 100000 år)
