Jag har funderat lite kring frågor varför det finns tempoorala sekvenser av händelser. Tänkare som Leibnitz och andra samtida filosofer har tänkt sig Gud som den nödvändiga grunden för den värld av objekt och rörelse vi lever inom.
Jag hade dock följde fundering (och jag vill gärna ha konstruktiv kritik emot denna tanke).
All tid vi mäter som är menings full, enligt relativitets teorin, är den man kan uppmäta med en klocka. Det måste därför att kalibrera en klocka och få den att ticka i den exakta tid, eller dess egentid.
För detta så har vi definierat vad en sekund är med ett speciellt materie tillstånd progression (vilket inbegriper cesium-133). Med denna som referens kan vi sedan ställa in alla våra klockor med godtycklig noggrannhet. Nu är det så bara att man kan inte då mätta med dessa klockor huruvida den förändringen hos materian som gav upphovet till tidsangivelsen av en sekund är konstant (utan att bli cirkulär).
Medan om man mäter upp en skillnad mellan de två kan det tolkas antigen som att klockan drar sig eller är det så att materia tillståndet förändringen inte längre är konstant. Men eftersom vi också förstå att ett av dem måste vara fallet så måste det finnas en oföränderlig referens bakom tillvaron mot vilket detta går att avgöra. Detta oföränderliga eviga varande kallar jag för Gud.
Några kommentarer?
Men eftersom vi också förstå att ett av dem måste vara fallet så måste det finnas en oföränderlig referens bakom tillvaron mot vilket detta går att avgöra.
Att vi kan förstå att ett av dem måste vara fallet betyder inte att det måste finnas en oföränderlig referens bakom. Det betyder bara att vi vet att de har förändrats i förhållande till varandra. Vilken som har förändrats kan vi förstås inte veta (men vi kan göra kvalificerade gissningar), men vi vet att de har förändrats i förhållande till varandra, och det är det som är poängen: vi vet inte om de har förändrats i förhållande till något annat, någon bakomliggande referens exempelvis. Vi vet bara att de har förändrats i förhållande till varandra.
Men eftersom vi också förstå att ett av dem måste vara fallet så måste det finnas en oföränderlig referens bakom tillvaron mot vilket detta går att avgöra.
Att vi kan förstå att ett av dem måste vara fallet betyder inte att det måste finnas en oföränderlig referens bakom. Det betyder bara att vi vet att de har förändrats i förhållande till varandra. Vilken som har förändrats kan vi förstås inte veta (men vi kan göra kvalificerade gissningar), men vi vet att de har förändrats i förhållande till varandra, och det är det som är poängen: vi vet inte om de har förändrats i förhållande till något annat, någon bakomliggande referens exempelvis. Vi vet bara att de har förändrats i förhållande till varandra.
Men du verkar inte riktigt vara med på vad jag menar med min beskrivning. Det måste vara så att utgångspunkten för mättningen av sekunden är konstant inbäddat i ett evigt oförändeligt varande, så att alla tidsmätningar kan ställas in mot denna referens. Så kan vi sedan få korrekta förståelse för andra fenomen inom fysiken som kräver korrekt tidsangivelse, så som uppmätt tidsdilatation.
Förstår du då vad jag menar?
Men eftersom vi också förstå att ett av dem måste vara fallet så måste det finnas en oföränderlig referens bakom tillvaron mot vilket detta går att avgöra.
Att vi kan förstå att ett av dem måste vara fallet betyder inte att det måste finnas en oföränderlig referens bakom. Det betyder bara att vi vet att de har förändrats i förhållande till varandra. Vilken som har förändrats kan vi förstås inte veta (men vi kan göra kvalificerade gissningar), men vi vet att de har förändrats i förhållande till varandra, och det är det som är poängen: vi vet inte om de har förändrats i förhållande till något annat, någon bakomliggande referens exempelvis. Vi vet bara att de har förändrats i förhållande till varandra.
Men du verkar inte riktigt vara med på vad jag menar med min beskrivning. Det måste vara så att utgångspunkten för mättningen av sekunden är konstant inbäddat i ett evigt oförändeligt varande, så att alla tidsmätningar kan ställas in mot denna referens. Så kan vi sedan få korrekta förståelse för andra fenomen inom fysiken som kräver korrekt tidsangivelse, så som uppmätt tidsdilatation.
Förstår du då vad jag menar?
Ja, jag förstår precis vad du menar. Och det enda du kan göra när du definierar en tidsenhet är att definiera den i förhållande till något annat. Det är det enda vi kan göra. Inget av detta är evigt oföränderigt.
Men eftersom vi också förstå att ett av dem måste vara fallet så måste det finnas en oföränderlig referens bakom tillvaron mot vilket detta går att avgöra.
Att vi kan förstå att ett av dem måste vara fallet betyder inte att det måste finnas en oföränderlig referens bakom. Det betyder bara att vi vet att de har förändrats i förhållande till varandra. Vilken som har förändrats kan vi förstås inte veta (men vi kan göra kvalificerade gissningar), men vi vet att de har förändrats i förhållande till varandra, och det är det som är poängen: vi vet inte om de har förändrats i förhållande till något annat, någon bakomliggande referens exempelvis. Vi vet bara att de har förändrats i förhållande till varandra.
Men du verkar inte riktigt vara med på vad jag menar med min beskrivning. Det måste vara så att utgångspunkten för mättningen av sekunden är konstant inbäddat i ett evigt oförändeligt varande, så att alla tidsmätningar kan ställas in mot denna referens. Så kan vi sedan få korrekta förståelse för andra fenomen inom fysiken som kräver korrekt tidsangivelse, så som uppmätt tidsdilatation.
Förstår du då vad jag menar?
Ja, jag förstår precis vad du menar. Och det enda du kan göra när du definierar en tidsenhet är att definiera den i förhållande till något annat. Det är det enda vi kan göra. Inget av detta är evigt oföränderigt.
Nej inget av detta. Men det måste finnas ett evigt oföränderligt varande som den konstanta förändringen tar sin plats inom. Alltså måste Gud finnas QED
Men det måste finnas ett evigt oföränderligt varande som den konstanta förändringen tar sin plats inom.
Nej, det måste det inte. Varför?
Förändringen kan inte bara vara relativ. Det måste finnas en evigt varande som upprätthåller tidsangivelsernas korrekthet så som de kan användas i vår förståelse. Sedan kan vi göra mätningar och fastställa olika fysikaliska förlopp progression för att kunna fastställa giltigheten hos olika fysiska teorier.
Men det måste finnas ett evigt oföränderligt varande som den konstanta förändringen tar sin plats inom.
Nej, det måste det inte. Varför?
Förändringen kan inte bara vara relativ. Det måste finnas en evigt varande som upprätthåller tidsangivelsernas korrekthet så som de kan användas i vår förståelse. Sedan kan vi göra mätningar och fastställa olika fysikaliska förlopp progression för att kunna fastställa giltigheten hos olika fysiska teorier.
Det måste inte alls finnas. Vi vet ju inte om tidsangivelsernas korrekthet upprätthålls. Det handlar bara om relationer mellan olika saker (precis som allting annat) och det absoluta är enbart önsketänkande (det är i varje fall ingen logisk nödvändighet). Vi gör antagandet att relationen ser likadan ut i en liknande kontext och det är så vi kan “mäta” tid. Inga konstigheter alls.
Men det måste finnas ett evigt oföränderligt varande som den konstanta förändringen tar sin plats inom.
Nej, det måste det inte. Varför?
Förändringen kan inte bara vara relativ. Det måste finnas en evigt varande som upprätthåller tidsangivelsernas korrekthet så som de kan användas i vår förståelse. Sedan kan vi göra mätningar och fastställa olika fysikaliska förlopp progression för att kunna fastställa giltigheten hos olika fysiska teorier.
Det måste inte alls finnas. Vi vet ju inte om tidsangivelsernas korrekthet upprätthålls. Det handlar bara om relationer mellan olika saker (precis som allting annat) och det absoluta är enbart önsketänkande (det är i varje fall ingen logisk nödvändighet). Vi gör antagandet att relationen ser likadan ut i en liknande kontext och det är så vi kan “mäta” tid. Inga konstigheter alls.
Du inser att du gör det misstag som undergräver alla test av fysikaliska teorier. Säg t.ex. att du vill testa speciell relativitet och låter ett atom ur åka ett varv runt jorden i en concord för att sedan återvända för att jämföras med ett atom ur på jorden. Denna mättning kan endast se om tidsdilatationen är korrekt, givet att det inte har funnits någon variation hos den konstanta process som ligger till grund för sekunden. Därför är det fullständigt nödvändigt att tro att det finns en oföränderligt varande som också ser till att vår tidsangivelse är korrekt.
Men det måste finnas ett evigt oföränderligt varande som den konstanta förändringen tar sin plats inom.
Nej, det måste det inte. Varför?
Förändringen kan inte bara vara relativ. Det måste finnas en evigt varande som upprätthåller tidsangivelsernas korrekthet så som de kan användas i vår förståelse. Sedan kan vi göra mätningar och fastställa olika fysikaliska förlopp progression för att kunna fastställa giltigheten hos olika fysiska teorier.
Det måste inte alls finnas. Vi vet ju inte om tidsangivelsernas korrekthet upprätthålls. Det handlar bara om relationer mellan olika saker (precis som allting annat) och det absoluta är enbart önsketänkande (det är i varje fall ingen logisk nödvändighet). Vi gör antagandet att relationen ser likadan ut i en liknande kontext och det är så vi kan “mäta” tid. Inga konstigheter alls.
Du inser att du gör det misstag som undergräver alla test av fysikaliska teorier. Säg t.ex. att du vill testa speciell relativitet och låter ett atom ur åka ett varv runt jorden i en concord för att sedan återvända för att jämföras med ett atom ur på jorden. Denna mättning kan endast se om tidsdilatationen är korrekt, givet att det inte har funnits någon variation hos den konstanta process som ligger till grund för sekunden. Därför är det fullständigt nödvändigt att tro att det finns en oföränderligt varande som också ser till att vår tidsangivelse är korrekt.
Du har faktiskt fel i detta. Det enda du med säkerhet kan säga är att det skiljer sig från en annan tid som uppmätts i en annan kontext.
Jag tror visserligen att det finns en absolut sann tid, som är en dimension precis som de tre rumsliga dimensionerna. Men det är inte nödvändigt, och det går framför allt inte att kalla för “gud”.
Men det måste finnas ett evigt oföränderligt varande som den konstanta förändringen tar sin plats inom.
Nej, det måste det inte. Varför?
Förändringen kan inte bara vara relativ. Det måste finnas en evigt varande som upprätthåller tidsangivelsernas korrekthet så som de kan användas i vår förståelse. Sedan kan vi göra mätningar och fastställa olika fysikaliska förlopp progression för att kunna fastställa giltigheten hos olika fysiska teorier.
Det måste inte alls finnas. Vi vet ju inte om tidsangivelsernas korrekthet upprätthålls. Det handlar bara om relationer mellan olika saker (precis som allting annat) och det absoluta är enbart önsketänkande (det är i varje fall ingen logisk nödvändighet). Vi gör antagandet att relationen ser likadan ut i en liknande kontext och det är så vi kan “mäta” tid. Inga konstigheter alls.
Du inser att du gör det misstag som undergräver alla test av fysikaliska teorier. Säg t.ex. att du vill testa speciell relativitet och låter ett atom ur åka ett varv runt jorden i en concord för att sedan återvända för att jämföras med ett atom ur på jorden. Denna mättning kan endast se om tidsdilatationen är korrekt, givet att det inte har funnits någon variation hos den konstanta process som ligger till grund för sekunden. Därför är det fullständigt nödvändigt att tro att det finns en oföränderligt varande som också ser till att vår tidsangivelse är korrekt.
Du har faktiskt fel i detta. Det enda du med säkerhet kan säga är att det skiljer sig från en annan tid som uppmätts i en annan kontext.
Jag tror visserligen att det finns en absolut sann tid, som är en dimension precis som de tre rumsliga dimensionerna. Men det är inte nödvändigt, och det går framför allt inte att kalla för “gud”.
Så du hävdar att det inte går att testa huruvida tidsdilatationen är en verklighet?
Men det måste finnas ett evigt oföränderligt varande som den konstanta förändringen tar sin plats inom.
Nej, det måste det inte. Varför?
Förändringen kan inte bara vara relativ. Det måste finnas en evigt varande som upprätthåller tidsangivelsernas korrekthet så som de kan användas i vår förståelse. Sedan kan vi göra mätningar och fastställa olika fysikaliska förlopp progression för att kunna fastställa giltigheten hos olika fysiska teorier.
Det måste inte alls finnas. Vi vet ju inte om tidsangivelsernas korrekthet upprätthålls. Det handlar bara om relationer mellan olika saker (precis som allting annat) och det absoluta är enbart önsketänkande (det är i varje fall ingen logisk nödvändighet). Vi gör antagandet att relationen ser likadan ut i en liknande kontext och det är så vi kan “mäta” tid. Inga konstigheter alls.
Du inser att du gör det misstag som undergräver alla test av fysikaliska teorier. Säg t.ex. att du vill testa speciell relativitet och låter ett atom ur åka ett varv runt jorden i en concord för att sedan återvända för att jämföras med ett atom ur på jorden. Denna mättning kan endast se om tidsdilatationen är korrekt, givet att det inte har funnits någon variation hos den konstanta process som ligger till grund för sekunden. Därför är det fullständigt nödvändigt att tro att det finns en oföränderligt varande som också ser till att vår tidsangivelse är korrekt.
Du har faktiskt fel i detta. Det enda du med säkerhet kan säga är att det skiljer sig från en annan tid som uppmätts i en annan kontext.
Jag tror visserligen att det finns en absolut sann tid, som är en dimension precis som de tre rumsliga dimensionerna. Men det är inte nödvändigt, och det går framför allt inte att kalla för “gud”.
Så du hävdar att det inte går att testa huruvida tidsdilatationen är en verklighet?
Bara i relation till något annat. Och detta något behöver inte vara oföränderligt och evigt, det är bara det jag säger.
Edit: eller genom att de två kontrollörerna får samma resultat fast “tvärtom” så att säga. Men det är ju ändå alltid en relation det handlar om.
Bara i relation till något annat. Och detta något behöver inte vara oföränderligt och evigt, det är bara det jag säger.
Edit: eller genom att de två kontrollörerna får samma resultat fast “tvärtom” så att säga. Men det är ju ändå alltid en relation det handlar om.
Jag fattar inte vad du pratar om. Om det är så att man skall testa tidsdilatationen så börja man med att t.ex. ställa in ett atomur med utgångspunkt i sekunden som finna definierad. Sedan synkroniserar man detta atomur med ett annat (m.h.a. en ljuspuls). Man låter sedan det ena atomuret åka runt jorden i en concord och återkomma till samma plats.
Men för att sedan kunna testa tidsdillatationen så behöver man kunna kolla att den normala dragningen emot utgångspunkten sekunden är rätt. Då testar man det ena atomuret emot denna sekund och sedan det andra atomuret mot samma referens. Men om nu det skulle ske någon förändring i referensen för sekunden så skulle ju detta enbart räknas in i tidsdilatationen som du tror du uppmäter.
Är du med på vad jag säger?
Men om nu det skulle ske någon förändring i referensen för sekunden så skulle ju detta enbart räknas in i tidsdilatationen som du tror du uppmäter.
Är du med på vad jag säger?
Nej, om du kollar av de båda atomuren mot samma referenssekund (och den har förändrats på något sätt) så kommer det inte att räknas in i tidsdilatationen. Det enda du mäter är relationen mellan dem, ingenting annat, och du behöver ingen absolut oföränderlig “absolut tid” för att göra detta. Denna absoluta tid kanske finns naturligtvis, men den är inte nödvändig. Och den har framför allt ingenting uppenbart med gud att göra… Den kopplingen förstår jag inte riktigt.
Men om nu det skulle ske någon förändring i referensen för sekunden så skulle ju detta enbart räknas in i tidsdilatationen som du tror du uppmäter.
Är du med på vad jag säger?
Nej, om du kollar av de båda atomuren mot samma referenssekund (och den har förändrats på något sätt) så kommer det inte att räknas in i tidsdilatationen. Det enda du mäter är relationen mellan dem, ingenting annat, och du behöver ingen absolut oföränderlig “absolut tid” för att göra detta. Denna absoluta tid kanske finns naturligtvis, men den är inte nödvändig. Och den har framför allt ingenting uppenbart med gud att göra… Den kopplingen förstår jag inte riktigt.
Du har faktiskt fel. Säg att du vill göra mättningen av referensen samtidigt, då måste du skicka iväg en ljuspuls där det ena atomuret korrigerar för det andra atomuret avstånd i rummet och tiden. Men då måste du räkna tiden som det tar för ljuspulsen att nå ditt andra atomur på det atomur du har framför dig. Men det blir cirkulärt, för du visste till en början inte om båda atomur gick exakt med “atomurs”-säkerheten med en dragning på 1 sekund på 100000 år som du skulle visa via mättning på referensen.
Men om nu det skulle ske någon förändring i referensen för sekunden så skulle ju detta enbart räknas in i tidsdilatationen som du tror du uppmäter.
Är du med på vad jag säger?
Nej, om du kollar av de båda atomuren mot samma referenssekund (och den har förändrats på något sätt) så kommer det inte att räknas in i tidsdilatationen. Det enda du mäter är relationen mellan dem, ingenting annat, och du behöver ingen absolut oföränderlig “absolut tid” för att göra detta. Denna absoluta tid kanske finns naturligtvis, men den är inte nödvändig. Och den har framför allt ingenting uppenbart med gud att göra… Den kopplingen förstår jag inte riktigt.
Du har faktiskt fel. Säg att du vill göra mättningen av referensen samtidigt, då måste du skicka iväg en ljuspuls där det ena atomuret korrigerar för det andra atomuret avstånd i rummet och tiden. Men då måste du räkna tiden som det tar för ljuspulsen att nå ditt andra atomur på det atomur du har framför dig. Men det blir cirkulärt, för du visste till en början inte om båda atomur gick exakt med “atomurs”-säkerheten med en dragning på 1 sekund på 100000 år som du skulle visa via mättning på referensen.
Och vad har det med 1. “absolut oföränderlig tid” och 2. “gud” att göra?
