.....för det första så går det inte att uttala sig om det skulle vara på låtsas eller inte.
Är all den kunskap människan har den fullständiga kunskapen (då menar jag verkligen den fulla kunskapen.) som då gör att man kan säga detta. “Men då får han väl visa sig då” kanske någon säger?
Det tycker jag han har gjort med all önskvärd tydlighet genom världens existens och oss själva.
Men jag vet att många inte håller med om det och vill ha andra “bevis” för detta.
Men vilka är vi att kräva sådan bevis som vi själva vill ha….om en gud finns så har väl han en mycket god anledning att inte göra det, han tycker kanske att han redan har gjort genom det jag skrev innan här. Sen om vi inte tycker det är grund nog blir ju vårat problem och inte hans.
Det jag menar är att vi måste sätta oss själva i mer rätt perspektiv till en eventuell existerande skapare och inse att våra “varför gör han inte si eller så” argument är kanske lite förmätna frågor till någon som nog har en lite mer kunskap än oss om han finns, och agerar då självklart utifrån denna kunskap.
“Men varför delge han oss inte denna kunskap till oss i så fall” kan då bli en annan fråga?
Där ligger nog vår begränsnig att förstå om man jämför med en eventuell skapare.
En enkel bild är barnet gentemot sina föräldrar som inte kan ha samma kunskap och har inte då heller förmågan att förstå allt.
Förädrarna har varit med lite längre i livet och vet därmed mer om vad det innebär i stort.
Det är väl det förhållandet jag lite här är ute efter.
En annan bild där begränsningen är uppenbar är när vi tänker på världsrymden, hur ska vi någonsin kunna greppa denna verklighet med vårt förstånd, och det är samma begränsning jag pratar om även i detta fall.
jag är inte helt säker på att det är unikt heller, men antagligen gör vi det mer medvetet och dessutom i enormt stor utsträckning. Vilket är lite märkligt.
Det kanske inte är så märkligt trots allt….. tillber något större alltså!
...men det är detta som är intressant tycker jag….vad är detta värde för något?
Och som jag skrivit tidigare så spelar det ingen roll. Det behöver inte ens finnas något värde alls för att vi ska ha samma värde.
.....för det första så går det inte att uttala sig om det skulle vara på låtsas eller inte.
Är all den kunskap människan har den fullständiga kunskapen (då menar jag verkligen den fulla kunskapen.) som då gör att man kan säga detta. “Men då får han väl visa sig då” kanske någon säger?
Det tycker jag han har gjort med all önskvärd tydlighet genom världens existens och oss själva.
Objektivt sett så är det rimligast att anta att det är på låtsas. Eftersom inga objektiva belägg finns för denna varelses existens.
Men jag vet att många inte håller med om det och vill ha andra “bevis” för detta.
Men vilka är vi att kräva sådan bevis som vi själva vill ha….om en gud finns så har väl han en mycket god anledning att inte göra det, han tycker kanske att han redan har gjort genom det jag skrev innan här. Sen om vi inte tycker det är grund nog blir ju vårat problem och inte hans.
Ja, det kanske han tycker, vilket naturligtvis inte gör bedömningen att han är på låtsas mindre riktig. Objektivt sett.
Det jag menar är att vi måste sätta oss själva i mer rätt perspektiv till en eventuell existerande skapare och inse att våra “varför gör han inte si eller så” argument är kanske lite förmätna frågor till någon som nog har en lite mer kunskap än oss om han finns, och agerar då självklart utifrån denna kunskap.
“Men varför delge han oss inte denna kunskap till oss i så fall” kan då bli en annan fråga?
Precis, men jag frågar inte “varför gör han så här?” Jag ifrågasätter istället om han finns. Vi har ingen objektiv kunskap om hans existens, och det rimligaste är då att anta att han faktiskt är på låtsas.
Det är väl det förhållandet jag lite här är ute efter.
En annan bild där begränsningen är uppenbar är när vi tänker på världsrymden, hur ska vi någonsin kunna greppa denna verklighet med vårt förstånd, och det är samma begränsning jag pratar om även i detta fall.
Men vi kan vara ganska säkra på att världsrymden finns. Oavsett om vår fantasi kan “greppa” dess storhet eller inte.
Det kanske inte är så märkligt trots allt….. tillber något större alltså!
För så intelleigenta varelser som människor tycker jag att det är lite märkligt. Men jag tror också att det är övergående, på lite längre sikt.
Nu är det knappas att tillbe en låtsaskompis det handlar om, religiös tro är rimligare kopplad till att vi vill hitta orsaker till skenen kring ursprung. Universums och livet o.s.v.
Nej, det handlar inte om att hitta orsaker, söka svar, lära sig saker om världen osv. Det handlar om att vilja ha svaren, inte att söka dem förutsättningslöst. Man tar en genväg förbi det jobbiga “sökandet efter svar” som för människor som verkligen letar tar en livstid (utan att man hittar några svar - kanske för att frågorna är fel ställda). Och vägra erkänna när man faktiskt inte vet. Det handlar om att inte kunna leva med vetskapen att man faktiskt inte vet. Och därför tillber man en låtsaskompis och låtsas (både inför sig själv och andra) att man har fått svaret. Därför att det är enklare än att erkänna hur märklig den här världen verkligen är.
Nu är det knappas att tillbe en låtsaskompis det handlar om, religiös tro är rimligare kopplad till att vi vill hitta orsaker till skenen kring ursprung. Universums och livet o.s.v.
Nej, det handlar inte om att hitta orsaker, söka svar, lära sig saker om världen osv. Det handlar om att vilja ha svaren, inte att söka dem förutsättningslöst. Man tar en genväg förbi det jobbiga “sökandet efter svar” som för människor som verkligen letar tar en livstid (utan att man hittar några svar - kanske för att frågorna är fel ställda). Och vägra erkänna när man faktiskt inte vet. Det handlar om att inte kunna leva med vetskapen att man faktiskt inte vet. Och därför tillber man en låtsaskompis och låtsas (både inför sig själv och andra) att man har fått svaret. Därför att det är enklare än att erkänna hur märklig den här världen verkligen är.
Hur är då världen verkligen?
Det har jag inte ens antytt att jag vet. Jag har bara sagt att religion är ett sätt att undvika att erkänna hur märklig den är. Det betyder inte att jag vet exakt hur märklig den är, men jag tror att jag har en bättre bild än (de flesta) religiösa.
Jo håller med Loudon, abstraktionsnivån vi människor klarar är det som gör oss unika. Nu vet vi dock att kultur, etiskt handlande, empati, medvetande m.m. finns hos flera andra djur. DEtta ger oss också en förståelse för det evolutionära ursprunget och utvecklingen av dessa förmågor..
Det du talar om är bristfälligt i bästa fall och fel i värsta fall, medan det inte är lätt att konstruera experiment som kan avgöra dessa saker på ett icke-biast sätt.
Vilka argument har du emot mitt korta resonemang ovan. Naturligtvis är det bristfälligt i bemärkelsen ofullständigt eftersom en full redogörelse kräver en rejält tjock bok. Men vilken är enligt dig bristen eller det felaktiga.
Och du har fortfarande inte hittat någon för människan unik egenskap utan enbart upprepat att du tror att människan av gud fått en unik roll. Men om vi nu är unika hur tar sig det uttryck??
Verkligheten är bra mycket mer fantastisk, rik och mångfacetterad än vad någon religiös skrift någonsin kommit i närheten av. Att läsa vetenskap ger insikt i denna underbara verklighet, jag tycker nog lite synd om er som låter verkligheten begränsas av religionens ramar.
Verkligheten är bra mycket mer fantastisk, rik och mångfacetterad än vad någon religiös skrift någonsin kommit i närheten av. Att läsa vetenskap ger insikt i denna underbara verklighet, jag tycker nog lite synd om er som låter verkligheten begränsas av religionens ramar.
Låter som du omfamnar vetenskaplig realism, stämmer det?
Nu är det knappas att tillbe en låtsaskompis det handlar om, religiös tro är rimligare kopplad till att vi vill hitta orsaker till skenen kring ursprung. Universums och livet o.s.v.
Nej, det handlar inte om att hitta orsaker, söka svar, lära sig saker om världen osv. Det handlar om att vilja ha svaren, inte att söka dem förutsättningslöst. Man tar en genväg förbi det jobbiga “sökandet efter svar” som för människor som verkligen letar tar en livstid (utan att man hittar några svar - kanske för att frågorna är fel ställda). Och vägra erkänna när man faktiskt inte vet. Det handlar om att inte kunna leva med vetskapen att man faktiskt inte vet. Och därför tillber man en låtsaskompis och låtsas (både inför sig själv och andra) att man har fått svaret. Därför att det är enklare än att erkänna hur märklig den här världen verkligen är.
Hur är då världen verkligen?
Det har jag inte ens antytt att jag vet. Jag har bara sagt att religion är ett sätt att undvika att erkänna hur märklig den är. Det betyder inte att jag vet exakt hur märklig den är, men jag tror att jag har en bättre bild än (de flesta) religiösa.
Låt oss dock återkomma till ämnet. Vad är det som du hävdar vara en grund för det mänskliga värdet?
David, JO jag tror att det finns en extern verklighet samt vi kan ha kunskap som beskriver denna verklighet till viss del. Om du vet var Quine stod för så förstår du ungeför min inställning i frågan.
Vad menar du med “vetenskaplig realism”.
Sedan kan du ju gärna svara på några av de frågor som tagits upp ovan men lämnats utan svar..
Verkligheten är bra mycket mer fantastisk, rik och mångfacetterad än vad någon religiös skrift någonsin kommit i närheten av. Att läsa vetenskap ger insikt i denna underbara verklighet, jag tycker nog lite synd om er som låter verkligheten begränsas av religionens ramar.
Insinuerar du att jag låter verkligheten begränsas av religionen? Jag förespråkar ju precis samma sak som du, nämligen att man öppnar ögonen och ser hur underbar och märklig världen verkligen är.
Nu är det knappas att tillbe en låtsaskompis det handlar om, religiös tro är rimligare kopplad till att vi vill hitta orsaker till skenen kring ursprung. Universums och livet o.s.v.
Nej, det handlar inte om att hitta orsaker, söka svar, lära sig saker om världen osv. Det handlar om att vilja ha svaren, inte att söka dem förutsättningslöst. Man tar en genväg förbi det jobbiga “sökandet efter svar” som för människor som verkligen letar tar en livstid (utan att man hittar några svar - kanske för att frågorna är fel ställda). Och vägra erkänna när man faktiskt inte vet. Det handlar om att inte kunna leva med vetskapen att man faktiskt inte vet. Och därför tillber man en låtsaskompis och låtsas (både inför sig själv och andra) att man har fått svaret. Därför att det är enklare än att erkänna hur märklig den här världen verkligen är.
Hur är då världen verkligen?
Det har jag inte ens antytt att jag vet. Jag har bara sagt att religion är ett sätt att undvika att erkänna hur märklig den är. Det betyder inte att jag vet exakt hur märklig den är, men jag tror att jag har en bättre bild än (de flesta) religiösa.
Låt oss dock återkomma till ämnet. Vad är det som du hävdar vara en grund för det mänskliga värdet?
Det har jag förklarat flera gånger i tråden. Jag tror inte att människor har något specifikt mystiskt värde. Jag har dock förklarat (logiskt) att alla människor har samma värde. Vilket torde vara det enda som är intressant som grund för en allmänmänsklig moraluppfattning.
Verkligheten är bra mycket mer fantastisk, rik och mångfacetterad än vad någon religiös skrift någonsin kommit i närheten av. Att läsa vetenskap ger insikt i denna underbara verklighet, jag tycker nog lite synd om er som låter verkligheten begränsas av religionens ramar.
Insinuerar du att jag låter verkligheten begränsas av religionen? Jag förespråkar ju precis samma sak som du, nämligen att man öppnar ögonen och ser hur underbar och märklig världen verkligen är.
Ursäkta oklarheten loudon, ville snarare stärka ditt resonemang.. jag vet att du är fri och öppen i tanken och fri srån religösa vanföreställningar…
David, JO jag tror att det finns en extern verklighet samt vi kan ha kunskap som beskriver denna verklighet till viss del. Om du vet var Quine stod för så förstår du ungeför min inställning i frågan.
Vad menar du med “vetenskaplig realism”.
Sedan kan du ju gärna svara på några av de frågor som tagits upp ovan men lämnats utan svar..
Med vetenskaplig realism menar jag att teorierna är bokstavligt sanna, d.v.s. att de icke-observablerna du har i teorin också har ontologisk existens. Är detta klart?
Nu är det knappas att tillbe en låtsaskompis det handlar om, religiös tro är rimligare kopplad till att vi vill hitta orsaker till skenen kring ursprung. Universums och livet o.s.v.
Nej, det handlar inte om att hitta orsaker, söka svar, lära sig saker om världen osv. Det handlar om att vilja ha svaren, inte att söka dem förutsättningslöst. Man tar en genväg förbi det jobbiga “sökandet efter svar” som för människor som verkligen letar tar en livstid (utan att man hittar några svar - kanske för att frågorna är fel ställda). Och vägra erkänna när man faktiskt inte vet. Det handlar om att inte kunna leva med vetskapen att man faktiskt inte vet. Och därför tillber man en låtsaskompis och låtsas (både inför sig själv och andra) att man har fått svaret. Därför att det är enklare än att erkänna hur märklig den här världen verkligen är.
Hur är då världen verkligen?
Det har jag inte ens antytt att jag vet. Jag har bara sagt att religion är ett sätt att undvika att erkänna hur märklig den är. Det betyder inte att jag vet exakt hur märklig den är, men jag tror att jag har en bättre bild än (de flesta) religiösa.
Låt oss dock återkomma till ämnet. Vad är det som du hävdar vara en grund för det mänskliga värdet?
Det har jag förklarat flera gånger i tråden. Jag tror inte att människor har något specifikt mystiskt värde. Jag har dock förklarat (logiskt) att alla människor har samma värde. Vilket torde vara det enda som är intressant som grund för en allmänmänsklig moraluppfattning.
Inte klart… “bokstavligen sant” låter väldigt konstigt, “icke-observabler” vet jag inte riktigt vad det, ej heller är detklart var “ontologisk existens” är..
Dock har det väl inget med ämnar att göra, ny tråd kanske??
