“We are the youth
We’ll take your fascism away
We are the youth
Apologize for another day

We are the youth
And politicians are so sure
We are the youth
And we are knocking on death’s door

Never knew we were livin’ in a world
With a mind that could be so sure
Never knew we were livin’ in a world
With a mind that could be so small

Never knew we were livin’ in a world
And the world is an open court
Maybe we don’t wanna live in a world
Where our innocence is so short”

Denna 90-tals hit kan vara talande för en generation som är trötta på en värld som inte förmår att erbjuda dem, det som själen törstar efter. Finns det något hopp som kan ställas vid sidan av det kristendomen erbjuder utan att blekna i jämförelse? Uppenbart behöver de som är födda och uppväxta, som jag, under 80-talet få höra evangeliets så att de kan bli berörda av Gud och får ta emot evangeliet.
Varför sådana saker som Jesus manifestationen behöver bli känd för alla som är sökta av Gud, de förlorade fåren som söker efter en djupare mening och mål i livet.
Håller ni med om detta?

Bibelöversättare föredrar att översätta grundtextens Shaddai (från Shadad = fördärva) med allsmäktig och det är ju klart att den som kan krossa allt motstånd är allsmäktig så fel är det inte.

Satan ingår inte längre i Svenska kyrkans lära, därför förstår de inte vad det är som Gud vill fördärva, vilket lett till att en del präster förklarat att när den av Gud givna broderskärlek av Satan perverteras till homosexualitet så är det den helige Andens. Vi ska inte döma homosexuella (alla är vi syndare) men be för deras befrielse.

All ära tillhör Krossaren och hans son Jesus Kristus.

Själv kan jag inte älska min nästa så att jag är beredd att gå i döden för honom om Gud ger mig kraft till det.

Hur tolkar ni budet att älska sin nästa som sig själv?

Jag hörde en gång en predikant likna bönen vid tandborstning – en god vana (men inte längre det som gav livet mening) – ett säkert tecken på att hans liv med Gud var på väg att krascha. Nå Gud är villig att fånga upp oss efter en kraschad relation med honom, men i dagens Sverige är ges det inte mycket hopp åt kraschade äktenskap.

Som jag förstått situationen finns tre falanger inom KD:

PK-ligan: med Göran Hägglund som “besegrade” abortmotståndarna, här ingår förstås exempelvis Maria Larsson som nyligen skrev en debattartikel om “vikten” av att dela ut kondomer och dylikt. Förstås även nyanslutna David Lega som hängde med på ett “HBT”-tåg nyligen. Och Sofia Modigh..

De konservativa: Charlie Weimers, Ebba Busch och gänget som helt enkelt tycker att staten inte ska lägga sig i och vill bort från KD:s värdeorienterade grund och mest privatisera mera och sänka skatten. Förmodar att dessa är missnöjda “bunker”-moderater.

“Klassiska” Kristdemokraterna: som ser ett värde i att behålla Systembolaget (d.v.s. för att stävja alkoholismen), är emot abort och för avhållsamhet (KD Gotland exempelvis). Här finns personligheter såsom Tuve Skånberg och Per Landgren.

Som skrivet, vart tror ni partiet Kristdemokraterna är på väg någonstans?
(Själv tillhör jag ju helt klart “falangen” “Klassiska” Kristdemokraterna, men jag tycker det ser rätt mörkt ut för tillfället och vet inte riktigt hur man ska göra…)

Varför tror man på gud?  Varför tror man på övernaturliga fenomen och en fadersfigur som ständigt ser, hör och är där?
Och vadå till kristendomens försvar?

Varför kristendom och inte asatro? Asarna var ju först? Whatever, vidare, det hade inte varit bättre om Sveriges statsreligion var asatro.

Och vadå leva i evighet i himlen? Vad gör man i en evighet? Är det som nirvana? Blir man ett med gud?
Blir inte en evighet snart en stor plåga, det tar ju inte slut? Och de som hamnat i helvetet på grund av fel de begått, kommer ni inte plågas i evighet av att veta att de pinas?
Men ni tror kanske inte på helvetet? Tror ni på bibeln? Kan man tro på bibeln? Kan man tro på mänskliga dokument om en gud, dokument som förändrats, redigerats och omorganiserats med direkt politiska mål. Det finns lika många tolkningar av bibeln som det finns kristna.

Är det rättvist av gud att lämna ett sådant dokument och sedan låta oss göra upp om saken?

Är ni kristna för att era föräldrar var det? Hade ni varit muslimer om ni växt upp i Israel, eller kanske judar? Är ni så troende att ni i ett religiöst krig skulle kämpa i de kristna skarorna? Är det bara viktigt att man har EN tro? Gud är ju gud, även om man vänder sig mot mecka?

Har ni en själ? En smutsig, syndig själ som var tvungen att renas i guds egna blod? På grund av Adams synd? Tror ni på Adam och Eva? Annars finns det väl ingen synd att rena er från? Varför var Jesus tvungen att dö om mänskligheten kommer från en evolution som började för 3,5 miljarder år sedan? Åt våra krälande förfäder förbjuden frukt i paradiset?

Finns det guld vid regnbågens slut? Eller är det i själva verket ett visuellt fenomen skapat av vattenmolekyler och solljus, ett fenomen som i realiteten varken har en början eller ett slut?

Hur rättfärdigar ni allt för er själva?
Jag förstår inte!

Det är sånt här som flyter runt i mitt huvud. Jag vet att det är många frågor men jag kunde inte hejda strömmen. Det finns ännu fler.

Jag har varit kristen i åtminstone 30 år, men sedan åtta år är jag agnostiker, vilket för mig innebär att jag inte anser mig känna till svaren på de “stora frågorna” om varför vi finns till, osv. Jag är ateist i förhållande till alla gudar som bara uppenbarar sig för vissa människor, och vars existens jag inte kan kontrollera.

Vid ett eller två tillfällen har jag lyssnat till Stefan Gustafsson och hört honom argumentera för att Gud finns, i egenskap av universums skapare, men jag frågade mig: Vilken gud? Jahve? Varför just han? Flera med mig ställde frågan till Stefan, men vi fick faktiskt inget svar.

Stefan argumenterade för de nytestamentliga författarnas trovärdighet, men jag frågade mig: Oavsett hur många som påstår att Jesus var gudomlig - finns det något som talar för att det de påstår är sannolikt, utöver det att de refererar till att andra har påstått detsamma? 

Snälla, ge mig inte spaltmetrar med svårbegriplig text. Ge mig något eller några skäl som en konfirmand skulle förstå, om nu någon har godheten att vilja försöka.

Vänliga hälsningar

Imatea

PS Någon kanske undrar varför jag frågar om detta, när jag ändå har tagit steget att lämna kristendomen? Helt enkelt därför att jag är intresserad av diskussionen och framför allt av att bidra till en värdering av argumenten, men på en enkel nivå. Det är lite pinsamt att erkänna, men som kristen stödde jag mig på argument av typen: Det är ju inte konstigt att Tor kan förorsaka åska, när han är en åskgud. Ja, ja - alla är välkomna i alla fall. DS