CredoAkademin

Fråga:

Hur ska man förstå treenigheten?


Den klassiska formuleringen av treenighetsläran (från kyrkofadern Tertullianus) lyder: ”Ett väsen, tre personer.” Tanken är att Gud är ett till sitt ”väsen” men existerar i tre ”personer”. Detta kan sägas vara en teologisk modell vars främsta syfte är att på ett enkelt och kärnfullt fånga Bibelns beskrivningar av Gud som Fader, Son och Ande. Låt mig först säga något om hur treenighetsläran bygger på Bibeln och därefter säga något om hur treenighetsläran kan förstås.

Judendomens kanske viktigaste trossats är denna: ”Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en” (5 Mos 6:5). Jesus och hans lärjungar var alla judar. Judisk monoteism var en självklarhet för dem. Därför var det kanske inte så konstigt att Jesu ord om sig själv som ”ett med Fadern” (Joh 10:30) förbryllade och provocerade de judiska religiösa ledarna något enormt. De anklagade Jesus med orden ”du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa” (Joh 10:33). Och Jesus blev faktiskt korsfäst på grund av att han ansågs häda när han bejakade att han var Guds Son (Matt 26:63-65).

Helt klart är även att Jesu egna lärjungar betraktade honom som gudomlig. Johannes skriver: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud” (Joh 1:1); ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet en härlighet som den Enfödde har av Fadern” (Joh 1:14). Jesus är Ordet som blivit kött, och ”Ordet var Gud”.

Hur är det då med Anden? Genom hela Bibeln beskrivs Guds Ande som Guds påtagliga närvaro och aktivitet. Gud är inte skild från sin Ande. Därför kan ”Gud” och ”Guds Ande” användas synonymt i Bibeln. Att ljuga mot den Helige Ande likställs därför med att ljuga för Gud (Apg 5:3-4).
Troligen är treenighetslärans formalisering av Gud som Fader, Son och Ande något som bygger på Jesu egna ord i missionsbefallningen. Här finns fröet till en formaliserad treenighetslära: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn” (Matt 28:19). Det intressantaste med den här versen är att ”namn” står i singularis. Fadern, Sonen och Anden har alltså bara ett ”namn”. Detta indikerar att de är ”ett”.

Hur bör vi då förstå treenighetsläran? På vilket sätt är Gud ”ett väsen” och ”tre personer”? Hur bör vi förstå orden ”väsen” och ”personer”? Svaren på dessa frågor hamnar lätt i ett av två diken: antingen tänker vi oss Gud som tre skilda personligheter som visserligen är enade i attityd och vilja, men som inte är ”ett” i någon djupare mening. Ett sådant synsätt leder till ”triteism” (tre-guds-tro).

Det andra diket är att tänka på Gud som en person med tre roller eller masker som han växlar mellan. (I antiken användes ordet ”person” om de masker man använde i teaterpjäser.) Men ett sådant synsätt krockar med Bibelns beskrivning. Till exempel ser vi hur Jesus ber till Fadern. Nya testamentet verkar tydligt lära att Gud var både Fader och Son (och Ande) samtidigt!

Svårigheten är att förstå på vilket sätt Jesus (och Anden) är en ”person” i gudomen. Teologen Alan Richardson skriver: ”Vi har ingen term som adekvat kan uttrycka både åtskillnaden och enheten, treenigheten i gudomens enhet. Om vi kunde beröva ordet ‘person’ dess betydelse av individualitet eller ordet ‘aspekt’ dess opersonliga karaktär, skulle båda vara användbara.” Richardsons fortsätter: ”Sålunda måste vi betrakta de tre ‘personerna’, Fadern, Sonen och den Helige Ande, såsom tre eviga karaktärer, funktioner eller verksamheter, grundade i ett och samma gudomliga väsen.” (Hur uppstod de klassiska dogmerna, sid 51, 54-55).

Diskussioner om treenighetsläran illustrerar hur notoriskt svårt det är att med exakta ord fånga Bibelns undervisning om Gud som Fader, Son och Ande. Troligen bör treenighetsläran förstås som en teologisk modell som i grova drag fångar biblisk undervisning. Likaså har det varit svårt att med bilder och illustrationer fånga treenigheten. Men bilder kan ändå hjälpa oss förstå. Tertullianus liknade Gud vid solen. Gud Fadern är som solen, och Gud Sonen liknas vid solstrålarna. Jesus säger ju ”Den som har sett mig har sett Fadern” (Joh 14:9) och aposteln Paulus säger att Jesus är ”den osynlige Gudens avbild” (Kol 1:15).

Precis som vi aldrig ser solen direkt, utan ser solen genom solstrålarna, så ser vi Fadern genom att se Sonen som har utgått från Fadern. För att fullborda liknelsen kan man tala om Guds Ande som värmen eller kanske ännu bättre, som det solljus som ”studsar omkring” och lyser upp vår tillvaro. Ljuset kommer från solen (Fadern), träffar oss genom solstrålarna (Jesus) och fortsätter att vara närvarande genom att lysa upp vår värld och värma oss (Anden är Guds närvaro hos oss). Här ser vi tre distinkta aspekter av ljuset, men ”ljuset” är trots allt av samma natur – tre ”personliga aspekter” men ”ett väsen”: Fader, Son och Ande.

Besvarat av Mats Selander den 8 nov 2007



© 2006-2014 CredoAkademin, Luntmakargatan 84, 113 51 Stockholm. Tfn 08-545 494 70