“Utmanande, utvecklande och mycket kärlek”

- Två studenter om CredoAkademin

Jag satte mig ner tillsammans med två av studenterna på CredoAkademin för att fråga dem om året som gått. Även om jag själv varit student här och har massor av bra minnen var det härligt att höra om allt som händer i deras tankar och liv under året på CredoAkademin. Jag ville veta hur de kom hit, och vad de tar med sig härifrån. Så här blev vårt samtal:

Okej, första frågan: Vem är du?

Simon Knutsson, 20 år från Ängelholm – En sprallig skåning som tänker mycket!
Carolina Edström, 21 år från Sundsvall – En aktiv person som finner vila i att baka.

Varför valde du att flytta över halva landet för att gå CredoAkademin?

Carolina: Jag hade fått intrycket att det var rätt bibelskola om man hade en tvivel och frågor att ta itu med. När jag jämförde med många andra skolor kände jag att CredoAkademin var rätt ställe eftersom man inte utgick från den kristna tron och tron på Bibeln som något självklart. Ämnena som togs upp här var mer grundläggande. Det berodde också på att min syster gått här, och att jag själv sett hur mycket det gav henne.

Simon: Jag var ganska säker på att jag skulle gå någon bibelskola. Jag valde CredoAkademin för att jag så ofta i mitt liv ställts mot väggen av mina kompisar och haft svårt att svara på deras frågor om tron. När jag hörde talas om apologetik, och om att det var ett viktigt ämne här, kändes det helt rätt. Det var både för min egen och för andras skull.

Var det självklart att flytta?

Inte för Carolina. “Till en början var jag tveksam till en skola i Stockholm - utan internat. Nu är jag väldigt glad för det. Man slipper leva i en bubbla och kommer direkt ut i livet efter skoldagen. På mitt extrajobb har jag redan nu användning av kunskaperna jag fått!”

Simon ler och suckar på samma gång. “Stockholm är ju Stockholm…” säger han. “Störst bäst och vackrast på sitt sätt.” Innan jag förstår om han är ironisk eller inte tillägger han: “Även om man får lära sig att gilla Stockholm inser man snart hur bra det är. Särskilt under ett sånt här år; man får massa tillfällen att besöka kristna arrangemang från många olika håll – det är alltid nåt på gång!”

Vad är det viktigaste du lärt dig på CredoAkademin?

Simon: Rent allmänt har jag en annan syn på min tro. Tidigare var den något lite skumt – även om jag själv trodde gick det inte ihop med resten av livet. Nu är det en helt naturlig grej. Tron har blivit verklighetstrogen, och jag vet att jag har bra skäl att följa Jesus.

Carolina: Det största som har hänt är att jag kan leva med tvivel och frågor – jag vet att även om jag aldrig får alla svar, så behöver det inte vara “tro, trots allt”. Man kan förstå och fundera på tron. Det har gett mig en mycket större längtan till Gud – nu när jag vet att det här är på riktigt vill jag söka Gud mer, och omsätta tron i livets olika områden.

Precis vad jag tänkte fråga: På vilket sätt kommer du använda vad du lärt dig?

Carolina: Jag kommer vara en tryggare kristen i min vardag. Mitt lärjungaskap kommer vara tydligare, jag vågar stå för min tro på djupet. Kanske vänder mitt liv nu, när jag insett att detta är verklighet. Det är lite jobbigt också, tron handlar verkligen om livet nu!

Simon: Jag har mycket erfarenhet av praktiskt lärjungaskap från min församling, men först nu förstod jag poängen med det och blev peppad. Jag har aldrig längtat så mycket efter att komma ut och berätta om Jesus som jag gör nu.

Hm… så det betyder att ni båda kan rekommendera CredoAkademin? Till vem i så fall?

Simon börjar. “Jag skulle rekommendera CredoAkademin till troende som funderar mycket. Och till icke troende som har frågor. Men också till troende som inte tänkt så mycket på detta förut…” “Typ alla!” utbrister Carolina. “Ja”, säger Simon, “alla som är beredda på att läsa och sätta sig in i detta. Det passar för alla, men man ska vilja gå in för det.” “Det finns ju typ ingen annan bibelskola som den här!” säger Carolina.

Men det kommer också fram att de träffat bekanta som tycker att CredoAkademins upplägg är en dålig idé. “Ofta är det nog på grund av rädsla”, gissar Carolina. “En del kristna vänner är rädda för att man ska bli besviken om man går till botten med sina tvivel, rädda för att tron inte ska hålla. Men jag vill vara ett vittnesbörd för att den gör det! Och tar man inte itu med sina frågor nu, tror jag att de kommer upp längre fram. Så det är lika bra att göra det nu, så att man kan rikta sitt liv utifrån en välgrundad tro. Det är ju ändå livsavgörande saker Jesus kommer med!”

Vi har pratat mycket om tvivel, grubbel, argument och så vidare. Men är det bara en intellektuell sysselsättning? Hur är gemenskapen och såna bitar?

Simon: “Gemenskapen har varit jättebra i vår klass. Man kommer också nära lärarna – det finns möjlighet att få själavårdssamtal nästan när man vill, vilket är ett väldigt stort plus. Ja, vi har ju läst själavård förresten. Jag lärde känna mig själv väldigt mycket.” Carolina nickar. “Ja, det är en väldigt varm gemenskap. Eftersom många här har brottats med sin tro blir samtalen lätt personliga. Vilka frågor man bär på sitter ihop med livserfarenheter man har med sig.” Simon tillägger: “Man lär känna Gud tillsammans. Man svetsas ihop i gemenskapen och Gud är med.”

“Fantastiskt!” tänker jag – då stämmer mina egna positiva minnen från året som student. Nu hoppas jag att många studenter söker hit nästa år, för det här vill jag att fler ska vara med om!

Martin Helgesson