När vänder trenden?
När medlemsutvecklingen i kyrkorna mellan år 1975-2000 presenterades för några år sedan var det nedslående läsning för de flesta kyrkor i vårt land. EFS tillhörde dem som låg allra risigast till, med ett medlemstapp på över 30 %.
Jag påminns om siffrorna när jag läser senaste numret av Budbäraren och recensionen av Brian McLarens nyutkomna bok “Generös radikalitet” (orginaltitel: “A generous orthodoxy”). Recensenten uppskattar boken och dess budskap och skriver: “Den generösa ortodoxi som presenteras i boken har också det gemensamt med de flesta EFS:are jag känner att vi inte tar vår egen teologi med allt för stort allvar.”
Formuleringen fångar ett grundläggande problem i svensk kristenhet idag: Teologin - läran om Gud - är inget som kristna tar på allt för stort allvar. Är det konstigt att vi går kräftgång? Att nya siffror om medlemsutvecklingen i kyrkorna mellan 1990-2005 visar samma tendens som tidigare?
Jämför detta med den snabbt framväxande kristna rörelsen under det första århundradet, med motstånd från synagogan och förföljelse och terror från den romerska överheten. De kristna som brändes som facklor i Neros trädgård och slets i stycken av vilddjur på Colosseum tog teologin på största tänkbara allvar. De var beredda att dö för vad de trodde var sant. Historien ger inga exempel på kristna rörelser som växer och vinner nya människor och som samtidigt säger: Det vi tror på - vår teologi - är inget vi tar på allvar.
Trenden i svensk kristenhet kommer inte att vända förrän vi kristna börjar ta den kristna tron på allvar igen.
Publicerat av Stefan Gustavsson den 22 aug 2007 • Skriv ut • Tipsa en kompis
(Detta blogginlägg är tyvärr inte länkat till forumet.)
 

