Hellre valar än ett handikappat barn
John Ausonius, mera känd som lasermannen, är dömd till livstids fängelse för mord och mordförsök. Under sommaren och hösten 1991 sköt han elva personer. En av dem dog, flera skadades för livet. Offren hade endast en sak gemensamt; mörk hud eller mörkt hår.
Det vidriga i Ausonius handlande ligger i hans underkännande av andra människors rätt att leva. I tillägg uttrycker han dessutom en rasistisk värdering; det är på grund av en viss egenskap som han önskar ta deras liv. Det finns alltså en dubbel problematik: Han dödar människor och han gör det utifrån en rasistisk ideologi.
Notera att det finns en inbördes hierarki mellan dessa problem. Själva dödandet är det avgörande problemet och det problemet är oberoende av om motivet är rasistiskt eller inte.
Ingen skulle i fallet Ausonius få för sig att säga att det enda problemet är hans rasism: ”Om han inte använt detta onda kriterium – ras – för sina mordförsök vore allt i sin ordning. Det är inte dödande av människor som är problemet, utan dödande utifrån rasistiska motiv. Hans rätt att urskiljningslöst skjuta mot människor vill jag inte ifrågasätta.”
Jag kan inte låta bli att tänka på detta när jag läser Stockholm City idag: Hans sjukdom ger rätt till abort. Adryan Linden, som är född med muskelsjukdomen DMD, kritiserar kraftfullt och med all rätt de selektiva aborterna. Han jämställer fosterprovstrenden med fascism och drar sig inte för att se paralleller med nazi-tysklands rastänkande.
I Sverige sorteras barn med fosterskador eller kromosomfel bort i allt högre grad. 2007 aborterades över 54 % av barnen med Downs syndrom.
– Jag anser att vår grupp står längst ner på samhällsstegen. Man räddar hellre valar än ett handikappat barn, säger han.
Jag instämmer helhjärtat i hans kritik. Men sen ödelägger han hela sitt resonemang med att hävda det som ingen skulle säga till Ausonius:
- Jag stöder kvinnans rätt att bestämma över sin kropp, att bara säga ja eller nej till ett barn, men är emot att man screenar.
Så är vi där igen. Den politiskt korrekta uppfattningen att en god människa måste försvara fri abort lägger sig som en våt filt över förmågan att resonera. Är det OK att döda slumpmässigt, men inte systematiskt?
Det är vår kulturs “ja” till dödande av oskyldiga människor som är huvudproblemet och det i sin tur öppnar dörren för ytterligare vidrigheter, som olika kriterier för selektion.
Publicerat av Stefan Gustavsson den 25 feb 2009 • Skriv ut • Tipsa en kompis
Du är välkommen att kommentera/debattera innehållet i detta blogginlägg i en separat tråd på vårt debattforum. Klicka på nedastående länk så kommer du direkt till tråden:
Kommentera/debattera inlägget på forumet... • 13 kommentar(er)
