Långdistanslopp
Jag har en kommentar i tidningen Dagen idag till en av söndagens texter, Hebr 11:13-16:
I tro dog alla dessa utan att ha fått vad de hade blivit lovade. De hade bara sett det i fjärran och hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar att de söker ett hemland. Och om de hade tänkt på det land som de lämnat kunde de ha återvänt dit. Men nu längtade de till ett bättre land, ett i himlen. Därför skäms inte Gud för dem, utan de får kalla honom sin Gud; han har ju grundat en stad åt dem.
Min kommentar följer här:
Första april 1981 skrev den engelska tidningen Daily Mail om en olycklig långdistanslöpare, Kimo Nakajimi. Enligt tidningen hade han börjat springa London Marathon, men på grund av ett översättningsmisstag trodde han att han behövde springa 26 dagar - inte 26 engelska mil! Tidningen hävdade att flera personer hade sett honom fortsatt springa, men utan att kunna stoppa honom. Under dagarna som följde publiceringen fick redaktionen flera samtal från människor som också menade sig ha sett stackars Kimo!
Varifrån fick trons hjältar, som Hebreerbrevets elfte kapitel beskriver, uthålligheten att under svåra förhållanden fullfölja sina långdistanslopp? Var de utsatta för ett aprilskämt? Nej, de hade sin uthållighet av två andra anledningar.
För det första hade de ett hopp om något större än detta liv. I tro dog alla dessa utan att ha fått vad de hade blivit lovade … Ingen … fick se löftet uppfyllas. De var medvetna om något mer än detta livet, vilket drev dem att aldrig i livet ge upp.
Ta Abraham som exempel. Han fick löftet av Gud om ett nytt land och bröt upp från det Kaldeiska Ur. Tillsammans med sin familj vandrade han till det land Gud lovat dem och slog sig ner där. Ändå såg de sig fortsatt som pilgrimer; de var inte framme, inte hemma än. De visste att löftet var större än Kanaan, att det sträckte sig bortom denna världen till det som Gud har planlagt och byggt, till en stad med fast grund.
Detta hopp är inte ett uttryck för livsförnekande eller förakt för den här världen. Den är ju skapad av Gud och avsedd att vara människans hem. En kristen kan aldrig avvisa vad Gud har gjort i skapelsen. Problemet ligger på ett annat plan. Guds goda värld har blivit ockuperad. Hela världen är i den Ondes våld, säger Johannes i sitt första brev. Nu ska denna världens härskare fördrivas, säger Jesus i Johannesevangeliet. Hoppet står inte till denna onda tidsålder utan till den kommande tiden, för att använda uttryck av Paulus.
I Bibelns slutkapitel ser Johannes en underbar syn: en värld utan ondska där människan för alltid hör samman med Gud igen. Han ser en ny himmel och en ny jord, ett nytt Jerusalem som kommer ner från himlen till den nya jorden och en brud, lammets hustru, som förbereds för bröllop. Men också hjältarna i Gamla testamentet såg något av denna syn! Det var därför de höll ut. De hade sett något som förändrat dem för alltid; de hade sett det i fjärran och hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden.
Tänk dig, för att citera den amerikanske förkunnaren John Piper, att din älskande kommer för att möta dig. Du ser henne på avstånd och ditt hjärta vidgar sig och du välkomnar henne på avstånd så väl du kan. Du säger till de andra som är med dig: Jag väntar på att hon ska komma. Det är vad jag vill. Den här tiden och den här platsen är ofullkomlig utan henne. Jag hör inte hemma här; jag hör hemma där hon är.
Så var det för Abraham. Så är det för var och en som känner Herren.
För det andra hade de blivit Guds vänner. Detta uttrycks på ett underbart sätt. Därför skäms inte Gud för dem, de får ju kalla honom sin Gud; han har ju grundat en stad åt dem. Gud hade överlåtit sig själv åt dem. Han gav dem ett hopp, grundade en stad åt dem som aldrig ska falla. Och än mer, han lät dem kalla honom sin Gud - utan att skämmas. Här finns en djup hemlighet. Gud skäms inte för sitt folk; uttrycket är en negation. Vad är den positiva motsatsen till att skämmas? Där ligger den viktigaste drivkraften bakom hjältarnas uthållighet. De tillhörde Gud.
Så var det för Abraham. Så är det för var och en som känner Herren.
Publicerat av Stefan Gustavsson den 31 okt 2008 • Skriv ut • Tipsa en kompis
Du är välkommen att kommentera/debattera innehållet i detta blogginlägg i en separat tråd på vårt debattforum. Klicka på nedastående länk så kommer du direkt till tråden:
Kommentera/debattera inlägget på forumet... • 0 kommentar(er)
