Rakt i solar plexus
Öppningsfrågan slog rakt i solar plexus på den svenska abortdebatten: “Är det ett barn vi dödar?”
Resor har gjort att jag inte tidigare haft möjlighet att titta på SVT:s nya satsning Annas eviga frågor. Mats Selander var lysande i samtalet. En eloge också till programledaren Anna Lindman Bask. Hon vågade hålla kvar flera av de för abortdiskussionen centrala frågorna i samtalet, vilket är ovanligt.
Bekymmersamt var det däremot att lyssna till Hanne Kjöller, inflytelserik liberal opinionsbildare och skribent på DN.
Programledaren höll upp en bild av ett” åtta veckor gammalt embryo” och bad om kommentarer. Frågan gick först till Mats: ”Varför är det här ett barn, enligt dig?”
Mats svarade: ”Därför att det biologiskt är en människa, det har två mänskliga föräldrar, det har ett typiskt mänskligt DNA, det är en biologisk organism som tillhör arten homo sapiens. Det är en människa; en människa under utveckling, men det är det många som är, under utveckling och ibland under avveckling, men det avgör inte vår mänsklighet, hur utvecklade vi är. Det är en liten människa.”
Mats Selanders utgångspunkt var biologin.
När Hanne Kjöller fick ordet var hennes svar följande: ”Det är ju så att det finns en juridisk term för när ett embryo blir ett foster och när ett foster blir ett barn … Ett foster eller ett embryo är inte en människa i lagens mening. Alltså definitionen för mig är den som finns i svensk lagstiftning. Alltså att ett barn är ett barn i vecka 27 eller när det föds utanför kroppen och kan andas själv.”
I programmet är det hennes enda kommentar kring barnets egen status. Det avgörs av gällande lag och därmed verkar den frågan besvarad. Följdfrågan blir då: Vad innebär ett sådant synsätt i 1930-talets Tyskland eller i Sydafrika från 1948 till 1990-talets början? Hanne Kjöller skulle självklart svara att det var vidriga raslagar som måste kritiseras. Nästa följdfråga blir då: Definitionen av människans status i tysk eller sydafrikansk lag måste bedömas och kritiseras. Varför gäller det inte svensk lag? Varför räcker det att bara utgå från lagstiftningens definition av människan här?
Min poäng: Det går inte att med hänvisning till gällande lag komma undan den grundläggande frågan om embryots, fostrets, barnets egen status.
Hanne Kjöllers utgångspunkt var juridiken.
Författaren Marcus Birro var sympatisk som person och han hade en verkligt skön kommentar om oss svenskar: “Men sedan är ju svensk självbild monumental. Det är Johnny Depp i spegeln varje morgon, fast det är Bert Karlsson som går ut genom dörren …” Han fortsatte: ”Har vi bestämt oss för något så är det så. Bara för att vi har bestämt oss för något i Sverige behöver ju det inte betyda att det är det bästa som finns i hela världen.” Helt sant.
Men när det kom till frågan om barnet i mammans mage var hans hållning lika godtycklig som Hannes Kjöllers: ”Det är en fråga vi bör ställa till föräldrarna, de har tolkningsföreträdet.” Barnets status är beroende av föräldrarnas möjlighet och föräldrarnas känslor.
Marcus Birros utgångspunkt var föräldrarna.
Vad är den rimligaste utgångspunkten för att avgöra ett barns status - om det är en människa eller inte - och dess rätt att leva: biologin, juridiken eller föräldrarna?
I mina öron ringde Mats ord från programintroduktionen kvar länge:
“Jag känner ett sorts ångest över det massdödande som pågår. Men det är inte för min skull … som det här är fel. Jag tror att det är fel för de personernas skull som aldrig fick chansen att leva, som faktiskt fanns där, ett litet tag.”
Publicerat av Stefan Gustavsson den 28 okt 2008 • Skriv ut • Tipsa en kompis
Du är välkommen att kommentera/debattera innehållet i detta blogginlägg i en separat tråd på vårt debattforum. Klicka på nedastående länk så kommer du direkt till tråden:
Kommentera/debattera inlägget på forumet... • 6 kommentar(er)
