Vad gör vi för fel? Om klamydiaepidemin
Annika Linde, statsepidemiolog skriver så här i Smittskyddsinstitutets Epidemiologisk årsrapport 2007:
“Smittskyddsinstitutet tog 2007 emot 77 554 anmälningar enligt smittskyddslagen. Det innebär en ökning av totalantalet anmälningar med 30 % jämfört med de närmast föregående åren! Klamydia utgör 60 % av anmälningarna. Antalet klamydiafall har ökat i stort sett varje år sedan mitten på 1990-talet. Vi har länge varnat för att det förebådar spridning av allvarligare sjukdomar som kan spridas sexuellt. 2007 ökade också inhemsk, sexuellt överförd hivsmitta och hepatit B-smitta. På samma sätt som när det gäller antibiotikaresistens och klimat börjar det bli allt troligare att våra värsta farhågor när det gäller sexuella smittor kan komma att besannas. Vad gör vi för fel?”
DN hade igår en stort uppslagen artikel med rubriken ”Smittan som inte märks” där man tog upp problemet med spridningen av klamydia i Sverige:
“Förra året upptäcktes och behandlades 47 000 nya fall av sjukdomen i Sverige; i snitt 128 fall per dag. Den betydligt kärvare frågan är hur många som inte behandlades och som kommer att upptäcka symptomen först när de försöker bli gravida, om tio år sådär. Enligt Socialstyrelsen är klamydia den vanligaste orsaken till ofrivillig barnlöshet hos kvinnor liksom till utomkvedshavandeskap. Hälften av de kvinnor som är sterila kan enligt Socialstyrelsen söka förklaringen i en tidigare klamydiainfektion.”
Situationen är allvarlig. Hans Bertil Hansson, smittskyddsläkare i Skåne, säger: ”Antalet BB-platser kan komma att halveras om tjugo år om den här utvecklingen fortsätter.”
Orsaken till epidemin ligger i en förändrad ideologi, som lett till ett förändrat sexuellt beteende. “En färsk attitydundersökning från Socialstyrelsen visar att inställningen till sex har förändrats. Unga människor byter oftare partner, vilket är speciellt tydligt bland unga kvinnor, som tidigare varit försiktigare än sina manliga vänner. Synen på sex som frikopplad från kärlek har också förändrats. Det är mer accepterat med tillfälliga förbindelser, och sex första kvällen har blivit dubbelt så vanligt på tjugo år.”
Den nya ideologin och det beteende som följer ifrågasätts inte. ”RFSU:s svar på klamydiaepidemin är samma som det tjatats om i tjugofem år: kondom. … men ändå ökar inte användningen av kondomer.” Allra sist i artikeln dyker dock en försynt fråga upp: “Hur är det med moralen då? Kan man leva hur vilt som helst bara man använder kondom? Finns det ingen som ifrågasätter en promiskuös livsstil som hotar vår fortplantningsförmåga? Jo, moralens väktare finns. Men främst från religiöst håll. Socialstyrelsen och RFSU förkastar sådana fördömanden, de menar att man måste närma sig den verklighet som råder och tillåta sexualitet att vara något positivt för att få gehör för sina skyddsråd. Dessutom hänvisar man till undersökningar, bland annat från Yale-universitetet, som visar att moraliserande är helt lönlöst om man vill uppnå resultat.”
Två kommentarer från min sida:
För det första behandlas hälsofrågor som rör sexualitet på ett annat sätt än övriga hälsofrågor. När det gäller till exempel matvanor är det självklart att man kan avråda från ett visst beteende om det är hälsofarligt, som mängden konsumerat socker, fett eller kolesterol. Både myndigheter och media översköljer oss ju med diskussioner om vad som är respektive inte är hälsosamt. Ingen nöjer sig med att bara ”närma sig den verklighet som råder”; man försöker förändra attityder och beteenden i en sundare riktning. Det uppfattas inte heller som en negativ syn på mat att vilja begränsa kaloriintaget, utan som en verklighetsrelaterad uppfattning. Den som långsiktigt vill njuta av mat, måste lära sig att göra det på ett sätt som inte skadar den egna kroppen. Varför är den sortens diskussion bannlyst när det gäller sex?
För det andra avvisas den ideologiska diskussionen som meningslös för den som vill uppnå resultat; det är enbart kondom som gäller. Resonemanget är märkligt. Vi har ju testat kondomupplysning i 25 år och det har bevisligen inte fungerat – vi står på randen till en epidemi. I bakgrunden odlas en föreställning om att människors beteende just på sexualitetens område inte kan förändras. Men det vi har sett sedan den sexuella revolutionen inleddes på 1960-talet är ju tvärtom en enorm förändring av attityder och beteenden! Människor påverkas på detta område, precis som på andra områden, både av ideologiska övertygelser och av de fakta man får tillgång till.
När det gäller ”undersökningar … som visar att moraliserande är helt lönlöst om man vill uppnå resultat” finns det mycket mer att säga än den vaga hänvisningen till en studie från Yale som RFSU gör. Se till exempel studien An Abstinence Program’s Impact on Cognitive Mediators and Sexual Initiation publicerad i American Journal of Health Behavior. Slutsatsen där är den motsatta.
Det finns många skäl att ifrågasätta den dominerande ideologin som menar att det är oproblematiskt att skilja sex och kärlek åt. Ett av skälen är folkhälsomässigt; en promiskuös livsstil är självdestruktiv. “Grundförutsättningen för en arts överlevnad och utveckling är förökning” skriver Anika Linde i årsrapporten från Smittskyddsinstitutet jag citerade inledningsvis. Något är därför fel när en kultur med öppna ögon väljer en livsstil som hotar själva möjligheten till förökning.
Publicerat av Stefan Gustavsson den 11 aug 2008 • Skriv ut • Tipsa en kompis
Du är välkommen att kommentera/debattera innehållet i detta blogginlägg i en separat tråd på vårt debattforum. Klicka på nedastående länk så kommer du direkt till tråden:
Kommentera/debattera inlägget på forumet... • 23 kommentar(er)
