Farfar i himlen
Läsningen av en bok leder lätt vidare till läsningen av en annan. På ett ställe i Francis Collins bok om vetenskap och gudstro, som jag refererade till i gårdagens blogg, citerar han C S Lewis. Det fick mig att plocka fram mitt gamla ex av Lidandets problem, vilket ledde tankarna in på nya områden. Här är ett citat som jag inte vill undanhålla bloggen; C S Lewis när han är som bäst:
“Med Guds godhet menar vi i våra dagar nästan uteslutande hans kärleksfullhet, och däri har vi kanske rätt. Och med kärlek i detta sammanhang menar de flesta av oss vänlighet - önskan att se andra än sig själv lyckliga; inte lyckliga på det ena eller andra sättet utan helt enkelt lyckliga. Vad som verkligen skulle tillfredställa oss vore en Gud, som sade om vadhelst vi råkade tycka om att göra: “Vad betyder det, så länge de är nöjda.” I själva verket önskar vi oss inte en Fader i himmelen så mycket som en farfar i himmelen - en senil välvilja, vilken som man säger, “tyckte om att se ungdomen roa sig” och vars plan för universum helt enkelt vore att det med rätta kunde sägas vid slutet av varje dag: “Alla hade trevligt”. Jag erkänner att inte många skulle formulera en teologi i just dessa ordalag, men en uppfattning, som inte är mycket annorlunda, ligger på lur innerst i många sinnen. Jag gör inte anspråk på att vara något undantag: jag skulle mycket gärna vilja leva i ett universum som styrdes av dessa principer. Men eftersom det är fullständigt klart att jag inte gör det och eftersom jag trots detta har anledning att tro att Gud är kärleken, drar jag den slutsatsen att min uppfattning om kärleken behöver korrigeras.
Jag skulle faktiskt ha kunnat lära mig till och med av diktarna att kärleken är något strängare och mera storslaget än enbart vänlighet; att till och med kärleken mellan könen är, som hos Dante, “en härskare av fruktanvärd anblick”. Det finns vänlighet i kärleken, men kärlek och vänlighet är icke begrepp, som täcker varandra, och när vänligheten (i ovan angiven mening) avskiljes från kärlekens övriga element, innebär den en viss fundamental likgiltighet för sitt föremål, ja, till och med något, som liknar förakt för detta.”
(Ur “Lidandets problem” av C S Lewis [Libris förlag, 1979], s 41-42)
Publicerat av Stefan Gustavsson den 8 maj 2008 • Skriv ut • Tipsa en kompis
Du är välkommen att kommentera/debattera innehållet i detta blogginlägg i en separat tråd på vårt debattforum. Klicka på nedastående länk så kommer du direkt till tråden:
Kommentera/debattera inlägget på forumet... • 3 kommentar(er)
