Varför munkavle om sex?
Vi svenskar är ett ytterst fogligt folk när det gäller att acceptera samhällets inblandning i våra liv och våra kroppar. Bilbälte, cigarettrök, transfetter, antalet brödskivor per dag eller timmar sömn per natt, radonhalt i hus och dricksvatten, decibel på konserter, promille alkohol i blodet … Det finns ingen hejd på lagar och vägledande råd för hur vi på bästa sätt bör leva våra liv och ta hand om våra kroppar. Om det gäller hälsa och välbefinnande för oss som individer eller för folkhälsan som helhet ifrågasätts sällan samhällets rätt att uttala sig.
Men det finns ett markerat område som avviker: frågan om sexualitet.
Först, låt mig påminna om hälsoläget när det gäller sexualitet: Mellan 1995 och 2006 ökade antalet tonårsaborter med 73 procent och Sverige toppar den europeiska statistiken. Tonårsaborterna är nu, enligt Socialdepartementet, omkring 60 procent högre än i våra nordiska grannländer. Under 2007 redovisade Smittskyddsinstitutet drygt 47.000 fall av klamydia, vilket är en ökning med över 300 procent jämfört med 1998 – en epidemisk ökning. Även spridningen av hiv har ökat.
Könssjukdomar är inga lätt övergående förkylningar; det handlar om allvarliga sjukdomar. Flera könssjukdomar är antingen dödliga eller obotliga eller har allvarliga konsekvenser så som sterilitet. Aborter och könssjukdomar orsakar på individplan stort lidande och ur samhällets perspektiv är det förenat med stora kostnader.
Nu har Göran Hägglund tagit initiativ till en arbetsgrupp, under ledning av Anders Milton, som ska arbeta med frågorna om hur vi kan få ner aborttalen och dämpa smittspridningen. Kommentarerna i media till detta initiativ är belysande.
Under rubriken “Skuldbelägg inte sexualiteten” skriver Aftonbladet (12/4) på sin ledarsida att det gäller att undvika moralkonservativa fällor. Information och preventivmedel, inte avhållsamhet, är lösningen. Sex är njutningsfullt. Inget som ska fördömas.
Intressant. När det gäller till exempel mat är det ingen som resonerar så. Där är det oproblematiskt att påpeka att snabbmat för kropp och hälsa är ett dåligt alternativ. Ingen blir beskylld för att vilja skuldbelägga mat eller för att ha en negativ syn på kulinarisk njutning utifrån en värdering av vad som är bra mat. Det är ju självklart att en bejakande inställning till mat inte innebär att alltid bejaka all sorts mat i obegränsad mängd. Men det är upenbart annorlunda med sex.
Ett annat exempel är Anne Lindén som skriver så här på DN:s ledarsida den 12 april:
Socialminister Hägglund identifierar ett problem, rätt problem. Unga blir sjuka för att de har oskyddat sex. En mer socialkonservativ kristdemokrat hade sannolikt formulerat sig annorlunda: problemet är att unga har sex. Punkt.
Men kristdemokrater i Sverige är i regel mer svenskar än de är kristdemokrater. En värdekonservativ sexualpolitik är hopplöst inopportun: det privata är inte politiskt i så måtto att en svensk politiker kan förespråka avhållsamhet och komma undan med det.
Det vet Göran Hägglund. Kristdemokraterna är därför, i linje med regeringen och svensk allmänmoral, oroade över konsekvenserna av oskyddat tonårssex. Inte över tonårssex som sådant.
Huruvida denna problemanalys delas av partiaktiva kristdemokrater i allmänhet får vara osagt. Men ett är säkert: under nuvarande ledning är moralkonservativa åsiktsyttringar synnerligen ovälkomna.
Min fråga är: Varför kan samhället ge vägledning i andra frågor, men inte i fråga om sexualitet?
En av de stora förändringarna i vår tid är antalet sexualpartners. Personer i slutet av tonåren eller omkring tjugoårsåldern har numera i genomsnitt fler sexpartners per år än vad motsvarande grupp under 60-talet hade under ett helt liv (se tidskriften Fokus nr 11/2008). Hälsomässigt visar sig denna nya livsstil vara skadlig för våra kroppar – och då har jag inte berört frågan om vad det gör med vårt inre välbefinnande, med vår förmåga att forma långssiktigt överlåtna relationer och vilken fattig syn på kärlek och sexualitet det är ett uttryck för.
Visst skyddar kondom, men inte 100 %. Det går säkert att öka kondomanvändningen, men inte till 100%. Det kommer därför fortsatt att finnas en relation mellan å ena sidan spridningen av könssjukdomar och antalet aborter och å andra sidan antalet sexpartners per år. Den promiskuösa livsstilen är en hälsofråga. Varför måste det råda tystnad runt det?
Missförstå mig inte. Jag vill inte ha mer inblandning av samhället i våra liv. Men varför ska det vara munkavle på en arbetsgrupp i en fråga som berör folkhälsan?
I bakgrunden till den här diskussionen finns förstås också stora principiella frågor om människosyn och värderingar, som skulle behöva komma upp till ytan. Dessvärre tror jag att Lindén har rätt när hon skriver att ”kristdemokrater i Sverige är i regel mer svenskar än de är kristdemokrater”, vilket gör att det idag finns allt för få röster som vågar lyfta fram ett annat perspektiv på sexualitet än ett ytligt: Mer sex med fler.
Publicerat av Stefan Gustavsson den 19 apr 2008 • Skriv ut • Tipsa en kompis
Du är välkommen att kommentera/debattera innehållet i detta blogginlägg i en separat tråd på vårt debattforum. Klicka på nedastående länk så kommer du direkt till tråden:
Kommentera/debattera inlägget på forumet... • 2 kommentar(er)
