“... ett väsentligt mycket större ingrepp i ens liv än i ens kropp.”
Jag blev uppmärksammad på en djupt gripande artikel om nyss bortgångna Mona Seilitz i Expressen idag: Efter aborten kunde hon aldrig få barn
Mona Seilitz hade en stor sorg i livet, en tragedi som hon aldrig kunde lämna.
– Hon ältade det inte, men hon tog upp det då och då.
Det handlade om aborten. Och det där som gick fel där på sjukhuset.
– Hon kunde inte få barn efter aborten, säger Erik Larsson. Hon försökte adoptera, men det blev inget av med det heller.
Mona har varit sparsam med att prata med andra än de allra närmaste om sin stora livstragedi. Men hon gjorde några undantag.
I en intervju med Expressen 1983, sa hon:
– En abort är ett väsentligt mycket större ingrepp i ens liv än i ens kropp. Jag grät ända in på operationsbordet.
Hon var 33 år och hade året innan skilts från sin förste man, Jan-Erk Seilitz, efter ett sju år långt äktenskap.
Hon träffade en man och blev med barn. Det var runt julhelgen.
– Jag levde ihop med en kille då och han ville inte ha barnet, sa hon till Vecko Revyns reporter Gisela Fridén. Det är den största tragedin i mitt liv.
– Jag kunde inte, jag klarade inte att ta hand om ett barn själv. Jag var för otrygg. Det var en fin snubbe jag levde med då, men han vill inte just då. Fast barn skjuter man inte på framtiden.
– Jag bröt med honom men min abort går aldrig att komma över. Särskilt som jag inte kan få barn nu.
Hon berättar vidare i intervjun om att hon blir nervös när hon talar om saken.
– Jag darrar. Det är så ödesdigert, en så stor sak. Och att det hände just mig… Där hade jag gått och drömt och varit förtroendefull inför livet. Så plötsligt var det som att stå inför djävulens största domare.
Mona berättar vidare om hur hon känner sig sviken och lurad, att hon inte kände att hon fick bestämma över sin egen kropp.
– Efteråt kändes det bara ensamt. Det var mycket som hände inom en. Jag vaknade upp och gick in i en annan värld. Det var som om den enda meningen med livet var borta. Tidigare hade jag hängt ihop med universum, nu var tråden avklippt.
Systern bekräftar att att Monas stora sorg i livet var att hon aldrig fick några barn.
– Det var hennes livs tragedi att hon tvingades göra abort. Hon hade velat ha ett barn, och det hade nog varit fint för henne, säger Anita.
Publicerat av Stefan Gustavsson den 15 apr 2008 • Skriv ut • Tipsa en kompis
Du är välkommen att kommentera/debattera innehållet i detta blogginlägg i en separat tråd på vårt debattforum. Klicka på nedastående länk så kommer du direkt till tråden:
Kommentera/debattera inlägget på forumet... • 0 kommentar(er)
