Vem är fixerad?
Med en braskande rubrik om ”underlivsteologi” presenterade tidningen Dagen i förra veckan ett samtal mellan Niklas Piensoho och Birger Schlaug . Artikeln har väckt mycket debatt; bland annat har EFK:s ordförande Stefan Swärd uttalat sig både i Dagen och Världen idag.
Det finns flera intressanta saker i samtalet som är värda en fortsatt diskussion.
Piensoho säger bland annat följande angående debatten om äktenskapet: ”Låt politikerna fatta vilka lagar de vill, så tänker jag. Vi välsignar det vi vill välsigna ändå.” Jag förstår vad han menar; oberoende av ett lands lagar har församlingen sin kallelse. Vi ska lyda Gud mer än människor ( Apg 4:19).
Samtidigt kan det inte tas till intäkt för att det är likgiltigt för den kristna församlingen vilka lagar som gäller. Paulus uppmanar oss till engagemang för den politiska makten: ”Först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla som har makt, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på allt sätt fromt och värdigt. Att be så är riktigt och behagar Gud, vår frälsare… ( 1 Tim 2:1-3).
Detta engagemang bygger på övertygelsen att överheten - som institution betraktad, men inte varje enskild makthavare - ”är förordnad av” och ”står i Guds tjänst”. Kallelsen från Gud är att hjälpa fram ”det goda” och sätta gränser för ”det onda”. Det är bland annat därför vi ska betala “skatt” och “tullar” (Rom 13:1-7). Det är ofrånkomligen så att vad den politiska makten gör angår församlingen!
Observera att detta absolut inte innebär ett försvar av en orättfärdig överhet. Tvärtom, det ger en grund för kritik mot alla makthavare, närhelst de sviker sitt uppdrag att vara Guds tjänare som ska hjälpa fram det goda och begränsa det onda.
Sett i detta perspektiv kan vi som kristna inte vara likgiltiga inför vilka lagar som stiftas. Vi måste engagera oss i bön och arbete.
Piensoho säger vidare: ”Vi håller på att gå ner oss i den här underlivsteologin. Enda gången vi dyker upp är när äktenskapet ska bevaras eller när Åke Green far ut mot homosexuella.” Visst förstår jag vad han menar. Men problemet är inte att vi finns med i debatten om äktenskap och sexualitet; det är bra! Problemet är istället avsaknaden av kristna röster – och avsaknaden av draghjälp från media för de kristna röster som finns - på andra områden. Målet måste förstås vara att det på alla områden i det offentliga samtalet ska finnas kristna röster som bidrar med kristen reflektion.
Underförstått hos både Piensoho och Schlaug ligger tanken att kristna är fixerade vid frågor som rör mänsklig sexualitet. Med Schlaugs ord: ”Är det inte så att ni själva blir så upphetsade av en massa smågrejer.” Men det är en vandringshistoria. Det är inte så att den som tar steget från den allmänna kulturen i Sverige år 2008 in i den kristna församlingen går från en icke sexfixerad värld till en sexfixerad sådan. Sanningen är precis den motsatta! Den kristna församlingen är - och måste fortsätta vara - en motkultur mot sexfixeringen i vårt samhälle och en röst för en genomtänkt sexualetik.
Publicerat av Stefan Gustavsson den 19 mar 2008 • Skriv ut • Tipsa en kompis
Du är välkommen att kommentera/debattera innehållet i detta blogginlägg i en separat tråd på vårt debattforum. Klicka på nedastående länk så kommer du direkt till tråden:
Kommentera/debattera inlägget på forumet... • 3 kommentar(er)
