Hade Robinson Kruse ett människovärde?
Förra veckan tillbringade jag i Kristiansand, i södra Norge, på Gimlekollen Mediehögskola. Det var intensiva dagar med undervisning, förkunnelse och debatt med de norska humanisternas tidigare generalsekreterare Lars Gule.
Debatten blev intensiv och delvis mycket intressant, eftersom Lars Gule ärligare än de flesta humanister tillstod att människovärdet endast är en överenskommelse mellan människor som är relaterade til varandra. En människa utan relationer - Robinson Kruse var Gules eget exempel - saknar människovärde. På liknande sätt erkände han den dubbelhet han som humanist tvingas leva med när det gäller människans frihet: Det går inte att utifrån naturen motivera människans frihet, samtidigt som vår frihet (autonomi var Gules ord) är så avgörande för oss.
Tonen var emellanåt aggressiv och rå från Gule och han använde flera av de retoriska genvägar vi vant oss vid att humanister regelmässigt använder: Låt det framstå som om vetenskapen avgjort livsåskådningsfrågan till ateismens fördel, presentera en förenklad eller felaktig bild av kristen tro (enligt Gule är kristen tro utifrån bejakandet av en ond makt inte monoteistisk utan slutgiltigt dualistisk), ryck bibelsammanhang ur sitt sammanhang, ge exempel på enskilda kristna som tänkt tokigt eller betett sig vidrigt ...
Visst förstår jag den populistiska frestelsen. Men det är också uppenbart att det undergräver humanisternas anspråk på att företräda förnuft, bildning och kärlek till sanningen.
Publicerat av Stefan Gustavsson den 11 mar 2008 • Skriv ut • Tipsa en kompis
Du är välkommen att kommentera/debattera innehållet i detta blogginlägg i en separat tråd på vårt debattforum. Klicka på nedastående länk så kommer du direkt till tråden:
Kommentera/debattera inlägget på forumet... • 1 kommentar(er)
