Diktatorn Castro
Fidel Castro lämnar makten över Kuba efter 50 år som diktator.
Hjälteglorian efter 1950-talets heroiska kamp mot den tidigare diktatorn Batista har vänsterdebattörer obekymrat låtit Castro behålla. Detta trots att revolutionen på Kuba innebar att en blodbesudlad diktator ersattes av en ny.
Under Batistas tid vid makten dödades 20 000 kubaner. Det finns olika siffror om antalet människor som dödats under Castros regim; en del hävdar att det är lika många som på Batistas tid.
Human Rights Watch skriver i en rapport från 1999:
Over the past forty years, Cuba has developed a highly effective machinery of repression. The denial of basic civil and political rights is written into Cuban law. In the name of legality, armed security forces, aided by state-controlled mass organizations, silence dissent with heavy prison terms, threats of prosecution, harassment, or exile. Cuba uses these tools to restrict severely the exercise of fundamental human rights of expression, association, and assembly. The conditions in Cuba’s prisons are inhuman, and political prisoners suffer additional degrading treatment and torture. In recent years, Cuba has added new repressive laws and continued prosecuting nonviolent dissidents while shrugging off international appeals for reform and placating visiting dignitaries with occasional releases of political prisoners.
Under många år var också religionen måltavla för förtrycket. CubaNuestra Digital skriver:
Den officiella policyn var att undervisa militant ateism i skolorna och bekämpa religionsutövning, särskilt bland ungdomar.
Kristna har drabbats hårt av förtrycket, även om det lättat under senare år.
Ofriheten på Kuba bekymrar vänsterledaren Lars Ohly; men inte mer än att han hellre röstar på Castro än Bush!
Hm.
Bush kan man rösta bort om fyra år och definitivt bli av med efter åtta, om man inte gillar honom och hans politik. Castro får man dras med de kommande femtio.
Bush leder en nation som varje år tar emot ett tusentals kubaner, som med fara för sitt eget liv flyr från det Kuba som Ohly föredrar.
Alexis Gainza Solenzal och Carlos M. Estefanía, själva kubanska flyktingar i Sverige, skriver:
Kuba har historiskt varit ett invandringsland, inget utvandringsland. Före revolutionen ansökte tusentals européer hos de kubanska ambassaderna om möjligheten för att få emigrera till Kuba. Idag har ca en miljon kubaner varit tvungna att lämna sitt hemland. Kubanerna flyr vart som helst, inte bara till USA. Nära 120 tusen kubaner lever idag i europeiska.
Varför?
Det är den politiska ofriheten, den av kommuniststaten konstgjort skapade fattigdomen och misären, folkets avsaknad av framtidstro, den repressiva apparatens ständiga förtryck och makthavarnas ovilja att driva demokratiseringsreformer som är de främsta orsakerna till kubanernas desperata flykt från hemlandet.
Det satt långt inne för Lars Ohly att slopa benämningen kommunist. Den överseende vänligheten gentemot kommunistiska diktatorer är fortfarande kvar.
Publicerat av Stefan Gustavsson den 20 feb 2008 • Skriv ut • Tipsa en kompis
(Detta blogginlägg är tyvärr inte länkat till forumet.)
