Var är logiken?
Förra veckan ägnade jag huvudsakligen åt att argumentera för friheten att i tunnelbanan få säga mamma-pappa-barn. Politiker, journalister, lobbygrupper, fackföreningar… protesterade mot reklamkampanjen Bevara äktenskapet - som i sig inte ger uttryck för något annat än gällande svensk lag.
I går - måndag - satt jag i bilen hela förmiddagen på väg från Stockholm till Orsa. Radion stod på P1 och ett av inslagen var en längre diskussion om pappors rättigheter. Det skedde utifrån en nyutgiven bok av Stefan Blomgren: “Pappor utan barn”. Han berättar en tragisk historia om hur hans f d fru har hindrat honom från att få umgängesrätt med sina barn. En inbjuden jurist visade hur detta problem är särskilt vanligt i samband med separationer där paret varit sambo.
Inbjuden till samtalet var också Cecilia Widegren, moderat riksdagsledamot, som sitter i socialutskottet. Till min förvåning hör jag henne gång på gång betona följande:
“Jag som moderat vill i allra främsta fall se till barnets bästa och då är det nära och god kontakt med båda föräldrarna som gäller.”
Varför är detta inte sant lördag eftermiddag, när moderaterna röstade om en ny äktenskapslag, när det tydligen är en väsentlig sanning måndag morgon när man diskuterar separationer?
Publicerat av Stefan Gustavsson den 30 okt 2007 • Skriv ut • Tipsa en kompis
(Detta blogginlägg är tyvärr inte länkat till forumet.)
