Ska man vara biskop?
Frågan om Jesus debatteras oavbrutet. I DN skriver förre ärkebiskopen K G Hammar om Hjalmar Söderbergs bok ”Den förvandlade Messias” från 1932. Söderbergs tes är att Jesus från Nasaret är identisk med rövaren Barabbas, en tes han i romanens form presenterade redan fyra år tidigare i ”Jesus Barabbas”. Utgångspunkten för denna identifikation är det för de båda personerna gemensamma namnet Jesus, se Matt 27:16. Den verklige Jesus är Barabbas, som blev frigiven av Pilatus. Evangeliernas Jesus som dör på korset, och sedan uppstår, är en efterhandskonstruktion av kyrkan.
Hammar skriver: ”Hjalmar Söderberg driver alltså tesen att evangeliernas Jesus är en historisk förfalskning, en saga … Jesus är alltså snarare den våldsbenägne rövaren än den fridsamme Messias/Kristus som den kristna kyrkan falskeligen manipulerat fram.”
Hammars respons på Söderbergs rekonstruktion av historien är belysande. Han inte ens antyder att det ur historisk synvinkel skulle finnas svagheter i tesen. Han tycker tvärtom att Söderberg ”behärskar både det bibliska textmaterialet och de utombibliska källorna” och att Söderbergs ”gedigna konstruktion [är] av intresse”. Den grundläggande frågan som Söderbergs tes leder fram till lämnas obesvarad: Ska man vara kristen om Jesus var Barabbas? Ska man vara biskop om evangelierna är en saga?
Hammars kritik är enbar en kritik av Söderberg som representant för moderniteten: Det problematiska är att vetenskapligt försöka visa ”hur det egentligen förhåller sig”. Ärkebiskopen emeritus har gett upp frågan om Jesus identitet. Istället för att söka efter den historiska sanningen är lösningen att försöka ”förstå tillvaron på djupet”. Både verkligheten och litterära texter är “mycket mer mångtydiga och mångbottnade än vad moderniteten ville erkänna eller kunde se. För den som smittats av den postmoderna grundfilosofin, hermeneutiken (tolkningsförståelsen)” är problemet med Hjalmar Söderberg att han är ett ”ett barn av moderniteten.”
Problemet med Hammar är att han på motsvarande sätt själv är ett barn av vår tid, med dess postmoderna underkännande av sanningen. Men postmodernismen är ohållbar och inkonsekvent. Varför skulle sanningen om Jesus vara oåtkomlig, medan till exempel sanningen om patriarkat och homofobi i historien - två frågor där Hammar själv ofta uttalar sig med betydande grad av säkerhet - vara åtkomlig?
Publicerat av Stefan Gustavsson den 21 sep 2007 • Skriv ut • Tipsa en kompis
(Detta blogginlägg är tyvärr inte länkat till forumet.)
