En väldig kämpe i Guds armé
Solen hann gå upp igen innan jag var hemma efter Torstens Josephssons begravning. Hundratals människor fyllde kyrkan för att ta farväl. Sorg och vemod fanns det, som vid alla begravningar. Men vid minnesstunden var det tacksamheten som flödade över. Tänk vad en liten människa kan få betyda! Och samtidigt: Han var så mycket större än oss andra. “Larger than life”, som engelsmännen säger. Han var som folktalare “något av en evangeliets Fidel Castro” (Henrik Perret, Finland), han var “en icke-auktoriserad evangelisk- karismatisk biskop” (Jan Gosner, Norge). Från många olika håll kom berättelser om vad Torsten betytt och hur han kommit att, livsavgörande och positivt, prägla människors liv. Det strömmade kärlek till en saknad vän; en uppmuntrare, visionär och förkunnare av Guds nåde.
För oss i Credo var Torsten en levande legend. Från det som ingenting var växte, under hans ledarskap, ett dynamiskt skol- och studentarbete fram. I nitton år som generalsekreterare i Credo (då SESG) var han en ohejdbar härold för Jesus bland skolungdomar och studenter. I boken “The Day of His Power”, som berättar hur evangeliska studentrörelser växt fram i land efter land, sägs det följande: “Torsten was a formidable figure: a fearless street-preacher, a bearded giant of a man wearing a large wooden cross”. För oss som idag har stafettpinnen är han en av trons hjältar och hans liv en källa till stor inspiration.
Själv var jag Torstens konfirmand i Ringamåla 1974, en på flera sätt avgörande sommar. När jag senare, i mars 1990, gick in i uppdraget som Torstens (och Hans Lindholms) efterträdare som general i Credo fick jag möjlighet att arbeta tillsammans med honom i styrelsen. Alltid uppmuntrande och entusiastisk, alltid fokus på att nå ut med evangeliet, alltid öppen för Guds möjligheter - den oreserverade uppbackning jag fick från honom betydde väldigt mycket för mig.
Vi träffades också under senare år i kyrkomötet - tyvärr ofta ett deprimerande sammanhang. Men vid några tillfällen lystes till och med kyrkomötet upp. Det kom flammande appeller från podiet: Torsten talade om kyrkans uppdrag att göra Jesus känd, trodd, lydd och älskad! Och kyrkomötet, så korrumperat av samtidskultur, politik och makt, fängslades av den flammande evangelisten. Man anade under några laddade minuter vad kyrkan KUNDE ha varit. Så fick Torsten gå ner från talarstolen - i kyrkomötet är talartiden begränsad, det finns klockor som piper och mikrofoner som stängs av. Det blev rungande applåder; sedan återgick kyrkomötet till “business as usual”.
Få personer som jag mött har varit så präglade av kallelsen från Gud som Torsten. Nu har han fullgjort sitt uppdrag. En väldig kämpe i Guds armé har slutat sina dagar. Jag tackar Gud för Torsten Josephsson och lyser frid över hans minne.
Publicerat av Stefan Gustavsson den 2 jun 2007 • Skriv ut • Tipsa en kompis
(Detta blogginlägg är tyvärr inte länkat till forumet.)
