Är andlighetens återkomst ett steg i riktning mot Gud?
Andlighetens återkomst i vår tid möts mestadels med hurrarop från kristet håll. Perspektivet verkar vara att religion och andlighet - oavsett om den till sitt innehåll är kristen eller ej - alltid är ett steg i rätt riktning jämfört med sekulariseringen. De tänkta motsatsparen är ateism och gudlöshet på ena sidan, medan religion och andlighet, inklusive kristen tro, finns på den andra sidan.
Utifrån både Gamla och Nya testamentet är det ett främmande synsätt. Tänk på Mose när han kom ned från Sinai med lagens tavlor och såg folket tillbe guldkalven. Det är inte enkelt att föreställa sig honom tankfullt säga: Nåja, det är åtminstone tillbedjan de sysslar med. Eller Elia på berget Karmel: Spännande med den här nya Baalsdyrkan! Det är i alla fall ett steg i rätt riktning för Israel. Eller Paulus i Athen: Vilken uppmuntran att komma till en stad som sjuder av andlighet! (I verkligheten blev Paulus “upprörd i sitt innersta när han såg alla de avgudabilder som fyllde staden”, Apg 17:16).
Lillemor Frisk, professor i religionsvetenskap på Högskolan Dalarna, beskriver vår samtids andlighet på följande sätt (Svd 24 maj 2007):
1. Självlärt
Från avgränsad lära till eklekticism. Man blandar tankar och idéer från olika kulturer och religioner så det passar i en västerländsk mix. Alla religioner är lika sanna, extrem tolerans.2. Självupplevt
Från dogmer till personlig erfarenhet. Många trossystem samexisterar, vilket får ideologierna att förlora mark. Den subjektiva upplevelsen blir viktigare än att tro på en given lära.3. Privatreligiöst
Från kollektiv till individuell. Religionen privatiseras, rör sig från offentlig till privat sfär. Religiösa etablissemang försvagas.4. Jämlikt
Från hierarkiskt till egalitärt. Människor vet lika mycket om andliga frågor som religiösa ledare och återtar rätten att vara sin egen uttolkare.5. Självandligt
Från Gud till människa. Den nya spiritualiteten betonar människans inre verklighet snarare än en yttre gudomlighet. Andlig växt står nära individens psykologiska utveckling.6. Den här världen, just nu
Från ett liv efter döden till det som pågår. Det egna livet här och nu står i fokus och alla aspekter på världen ses som heliga, naturen såväl som relationerna till andra.
Tyngdpunkten ligger på individen; själv är det återkommande prefixet. I sin kärna verkar den moderna formen av andlighet vara lika humanistisk (människan som alltings mått) som ateism och sekularisering. Förklädnaden är ny, men flykten urgammal. Det handlar om människans autonomi.
Slutsats: Andlighet behöver inte vara en rörelse mot Gud; den kan lika gärna vara en fortsatt flykt bort från honom. Och det borde inte komma som en överraskning för den som är kristen. Jesus kom till en kultur genomdränkt av religiositet och andlighet, men han var inte överdrivet imponerad eller särskilt bejakande. Hans grundläggande predikan var istället: “Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” (Mark 1:15)
Publicerat av Stefan Gustavsson den 31 maj 2007 • Skriv ut • Tipsa en kompis
(Detta blogginlägg är tyvärr inte länkat till forumet.)
