Myndiga barn
För några veckor sedan åkte min familj och jag till en lägergård i Småland där det finns en utmanande äventyrsbana med rep och kablar sträckta mellan träden. Man börjar med att klättra uppför en 10-meters klättervägg. Min 8-årige son David ville prova. Det fick han förstås. Jag var villig att låta honom göra det därför att jag visste att man hade tagit olika säkerhetsåtgärder: Han utrustades med klättersele och säkerhetslina och utbildad personal fanns på plats som kunde hjälpa honom. Var han fri? Nej, inte riktigt. Jag skulle aldrig låta honom klättra utan säkerhetslina och personal. Jag valde att kränka hans frihet på grund av riskerna att han skulle ramla och göra sig illa. I detta och i många andra områden i livet begränsar jag hans frihet och fattar beslut å hans vägnar därför att jag inte anser att han är tillräcklig mogen eller myndig att alltid fatta rätt beslut.
Så funkar det inte med Gud. Gud kränker inte människans fria vilja, trots att det finns en realistisk risk att människan fattar beslut som naturligt leder till att hon gör sig väldigt illa. Varför? Älskar Gud inte oss? Jo, men Gud måste anse att det är värdefullt för oss att lära oss fatta rätta beslut i livet. Gud omyndigförklarar inte sina barn genom att göra det omöjligt för oss att välja fel eller genom att ta bort konsekvenserna av våra dåliga beslut. Men Gud lämnar oss inte utan riktlinjer eller hjälp för att hitta rätt bland livets alla beslut. Gud är som äventyrbanans personal – som uppmuntrar, undervisar, varnar, och visar hur man ska göra. Och om vi vill, vill Gud hjälpa oss när vi klantar till det och hamnar fel.
Publicerat av Ray Baker den 31 maj 2007 • Skriv ut • Tipsa en kompis
(Detta blogginlägg är tyvärr inte länkat till forumet.)
