En kristen läser Koranen — del 7 av L M Abdallah

Ämnen

En kristen läser Koranen — del 7

L M Abdallah Artikel på grundnivå

JIHAD

Många västerlänningar sätter likhetstecken mellan “Jihâd” och “heligt krig”. Men även om Jihâd inbegriper ett sådant krig, så har ordet en mycket vidare betydelse. Ordet kommer från verbet “jahada” som har följande betydelse: ‘to endeavor, strive, labor, take pains, overwork, fatigue, etc’ (The Hans Wher Dictionary of Modern Written Arabic). Så ordet “Jihâd” betyder egentligen att kämpa och sträva till sitt yttersta.

Den fundamentalistiska delen av islam vinner inflytande och gör sin röst alltmer hörd idag. Bland dessa grupper betraktar man “Jihâd” som en religiös plikt för alla sanna muslimer, dvs en sjätte pelare i islam. Man har ofta en bokstavlig och militant tolkning av “Jihâd”.

I sin bok om fundamentalistisk islam skriver Dr. Musk:

A purely ‘spritual’ or ‘liberal’ approach to the Qur`ân in exegesis is unacceptable to the reformist muslim. We have seen his instance upon literalism demonstrated in many situations with regard to the duty of Jihâd or ‘holy war’. According to the Islamists, one cannot talk of ‘higher’ or ‘spiritual’ Jihâd, a kind of war against the world, the flesh and the devil. That is not what the Qur`ân and the sunna refer to. One has to face up to the reality of armed conflict. Such is the literal meaning of Jihâd in the source texts. (Passionate Believing, Musk, Monarch Publications, 1992, s 185.)

Det kan därför vara av intresse att se vad Koranen lär om “Jihâd”.

1. Jihad för Guds sak

“Those who believe and suffer exile and strive with might and main, in Allah’s cause, with their goods and their persons, have the highest rank in the sight of Allah. They are the people who will achieve (salvation).” Al Tawbah 9:20

“De som antagit tron, utvandrat och vågat sina ägodelar och sitt liv för Guds sak, uppnå ett högre stadium hos Gud; ja, dessa äro de lycksaliga.” 9:20

Kommentar: Denna vers beskriver den breda betydelsen av Jihâd som innebär att man helt utger sig själv för Guds sak. Arabiskan har “wa jahadu fi sabîl Allah” (and strive with might and main, in Allah’s cause). Här finns även löfte om speciell välsignelse för den muslim som på detta sätt offrar sig för Gud.

2. Heligt krig

“Fight in the cause of Allah those who fight you, but do not transgress limits; for Allah loveth not transgressors. And slay them wherever ye catch them, and turn them out from where they have turned you out; for tumult and oppression are worse than slaughter…” Al Baqrah 2:190-191

“Striden för Guds sak mot dem, som strida mot eder, men angripen ej! Gud älskar förvisso ej de angripande. Döden dem varhelst I påträffen dem och driven dem ut från varje plats, från vilken de driva ut eder, ty frestelse är värre än dråp…” 2:186-187

Kommentar: Uttrycket “strid för Guds sak” är mycket vanligt i Koranen, eftersom muslimerna befann sig i åtskilliga strider under expansionen i Medina. Dessa krig betraktades som heliga krig för Gud (Islam lära och livsmönster, Hjärpe, AWE/GEBERS, 1979, s 50). Versen tycks säga att muslimerna aldrig ska angripa en fiende. Men i verkligheten kom alla som var aktiva motståndare till Muhammed och islam att betraktas som fiender som måste bekämpas. Det är dessa motståndare som ska dödas varhelst man finner dem och det är deras frestelser som är värre än dråp, dvs deras negativa inflytande på människor var så negativt att det t o m rättfärdigade att man dödade dem.

3. Avgudadyrkarna skulle dödas om de inte blev muslimer

“But when the forbidden months are past, then fight and slay the Pagans wherever ye find them, and seize them, beleaguer them, and lie in wait for them in every stratagem (of war). But if they repent and establish regular prayers and practice regular charity, then open the way for them. For Allah is oft forgiving, most merciful.” Al Tawbah 9:5

“Men när de fridlysta månaderna gått till ända, så döden månggudadyrkarne, varhelst I finnen dem! Gripen dem och inspärren dem och läggen eder i försåt för dem på alla möjliga ställen, men om de omvända sig, förrätta bönen och giva allmosan, så låten dem draga sina färde! Gud är förvisso överseende och barmhärtig.” 9:5

Kommentar: Muhammed uttalade dessa domar över avgudadyrkarna först i slutet av sin gärning, när muslimerna var i klar majoritet i området. De skulle bekämpas och dödas varhelst man träffade på dem. Endast en omvändelse till islam kunde rädda deras liv.

4. Bekämpa alla icke-muslimer

“Fight those who believe not in Allah nor the last day, nor hold that forbidden which hath been forbidden by Allah and his messenger, nor acknowledge the religion of truth, from among the People of the Book, until they pay the Jizyah with willing submission, and feel themselves subdued.” Al Tawbah 9:29

“Striden mot dem som ej tro på Gud och den yttersta dagen, ej helighålla vad Gud och hans apostel förklarat heligt och ej bekänna sanningens religion, dem, som fått skriften, nämligen, tills de villigt giva skatt och ödmjuka sig.” 9:29

Kommentar: Tidigare i denna sura förklarar Muhammed vad avgudadyrkarna hade att vänta sig, nämligen valet mellan omvändelse och död. När det gäller Bokens folk, dvs judar och kristna, så fick de existera i det islamska samhället (dâr al islâm) på vissa villkor: De skulle bekämpas tills de ödmjukade sig helt och därefter villigt betalade en speciell personskatt (Jizyah), som endast gällde dem.

5. Paradiset väntar den som dör i Jihad

“And if ye are slain, or die, in the way of Allah, forgiveness and mercy from Allah are far better than all they could amass. And if ye die or are slain, Lo! it is unto Allah that ye are brought together.” Al cImrân 3:157-158

“Och om I bliven dödade för Guds sak eller dön, så är sannerligen förlåtelse av Gud och barmhärtighet bättre än det, som I hopsamlen. Och om I dön eller bliven dödade, så skolen I sannerligen församlas hos Gud.” 3:151-152

Kommentar: Det finns flera tydliga löften i Koranen om att den som dödas för Guds sak får komma till Gud. Islam lär att Gud förlåter alla dens synder som dör i Jihâd. Man garanteras därmed en plats i paradiset.

6. Fega soldater straffas med helvetet

“If any do turn his back to them on such a day – unless it be a stratagem of war, or to retreat to a troop (of his own) – he draws on himself the wrath of Allah and his abode is hell – an evil refuge (indeed)!” Al Anfâl 8:16

“Ty den som på den dagen vänder dem ryggen, ådrager sig därmed Guds vrede, såframt han ej vänder om till strid eller sluter sig till någon annan skara; hans hemvist varder helvetet. Ja vilket olycksaligt mål!” 8:16

Kommentar: Den som deserterade eller den som flydde från striden av rädsla kunde känna sig säker på att hamna i helvetet. Detta gällde även den som vägrade att ställa upp över huvudtaget.

7. Krigsbyte

“But (now) enjoy what ye took in war, lawful and good…” Al Alfâl 8:69

“Så njuten nu av vad I fått som byte, för såvitt det är tillåtet och gott… 8:70

Kommentar: Det var en mycket lukrativ verksamhet att få plundra en besegrad fiende. Det var inte endast materiella egendomar som muslimerna fick plundra utan man kunde även ta kvinnor och barn som slavar. Från dessa kvinnor fick sedan muslimen ta konkubiner utöver de fyra hustrur han hade rätt till (se sura Al Ahzâb 33:50/33:50).

8. Muhammeds del av krigsbytet

“And know that out of all the booty that ye may acquire (in war), a fifth share is assigned to Allah – And to the messenger, and to near relatives, orphans, the needy, and the wayfarer…” Al Anfâl 8:41

“Och veten, att vad I än tagen som byte, så tillkommer femtedelen därav Gud och aposteln, anförvanterna, de faderlösa, de fattiga och vägfarande…” 8:42

Kommentar: Muhammed hade rätt till 1/5 av krigsbytet, som han sedan fördelade på sin släkt och till olika behov.

SLUTSATS: När man studerar ämnet Jihâd i Koranen finner man dels den breda allmänna betydelsen och dels betydelsen av det militanta heliga kriget mot islams motståndare. Utan tvekan blev Muhammeds hållning gentemot sina motståndare alltmer våldsam ju större politisk makt han fick. Alla skulle besegras i Guds krig. Avgudadyrkarna skulle utrotas eller bli muslimer. De enda som tolererades var de judar och kristna som helt lät sig kuvas och som villigt betalade sin speciella skatt.

Det var varje frisk manlig muslims plikt att delta i heligt krig mot islams motståndare. Den som deltog var i händelse av död garanterad paradiset, den som vägrade var garanterad helvetet.

ISLAMS MOTSTÅNDARE

Islam framställs ofta i väst som en mycket tolerant religion. Man påpekar t ex att ordet islam visserligen betyder underkastelse (under Guds vilja), men att ordet för fred och frid “salam” utgår från samma stam som ordet islam. Därmed menar man att hela religionen ända från början varit tolerant och fredsälskande. Man brukar ofta citera sura Al Baqarah 2:256/2:257 “Det finns inget tvång i religionen…” Det kan därför vara av intresse att studera hur situationen för islams motståndare beskrivs i Koranen.

1. Hemska straff för islams motståndare

“The punishment for those who wage war against Allah and his Messenger, and strive with might and main for mischief through the land is: execution, or crucifixion, or the cutting off hands and feet from opposite sides, or exile from the land: That is their disgrace in this world, and a heavy punishment is theirs in the hereafter.” Al Mâ`idah 5:33

“Deras lön, som bekämpa Gud och hans apostel och anstifta ofärd på jorden, varder blott, att de dödas eller korsfästas, eller att deras händer och fötter avhuggas korsvis, eller att de förvisas ur landet. Detta varder deras skam i detta livet, och i det tillkommande väntar dem ett förskräckligt straff.” 5:37

Kommentar: Allt eftersom Muhammeds politiska makt växte i Medina blev det allt farligare för hans motståndare. Detta ledde till att ett stort antal motståndare år 5 AH (627 e Kr) avrättades, bl a alla männen (ca 600 st) i den sista judesläkten i Medina, “Banû Quraiza”. Tidigare, år 4 AH (626 e Kr) tvingades en annan judesläkt från Medina, “Banû Nadîr” i landsflykt.(Se sura Al Hashr 59:2-4, 59:2-4), (Sîrat Al Rasûl, part 2, s 148, 75; Kitâb Al Maghâzî, Wâqidî, s 125,126; Balance of Truth, Pfander, The Religious Tract Society, 1910, s 332-333). Denna koranvers visar att det till slut inte fanns någon barmhärtighet för islams motståndare, utan att de skulle straffas på grymmast tänkbara sätt.

Det kan vara värt att notera att just denna vers används än idag i islamsk lag och har legat till grund för åtskilliga dödsstraff i Iran efter revolutionen där. Den har ingått i domsmotiveringen för dödsdomar mot t ex anhängare av Bahai. Versen har åberopats regelmässigt vid domar mot sådana som vi skulle rubricera som politiska motståndare till regimen.

När någon betecknas som “mufsid” (en som “anstiftar ofärd” eller sprider fördärv) och som “muhârib Allah wa rasûlahu” (en som bekämpar Gud och hans apostel), så är det en mycket allvarlig anklagelse som innebär en klar risk för dödsstraff i dagens Iran.

2. Straff väntar den som lämnar islam

“...And if any of you turn back from their faith and die in unbelief, their works will bear no fruit in this life and in the hereafter they will be companions of the fire and will abide therein.” Al Baqarah 2:217

“...Men de bland eder som avfalla från sin religion och dö i otro, deras gärningar äro förspillda både i detta och det tillkommande livet, och dessa varda eldens invånare att där evinnerligen förbliva.” 2:214

Kommentar: Helt klart har en avfälling från islam enbart helvetet att vänta efter döden. Det är enligt islamsk lag strikt förbjudet att lämna islam. Den som lämnar islam blir “murtadd” (apostat) och ska enligt islamsk lag dömas till döden (The Religion of Islam, Dr. Ahmad Galwash, Islamic Congress, 1957, s 112)-

Man kan fråga sig hur det kommer sig att avfall från islam är belagt med dödsstraff i islamsk lag (Sharica), eftersom detta inte uttryckligen står i Koranen. Anledningen är att det i “Hadîth” (traditionen) finns direkta citat från Muhammed där han föreskrev dödsstraff för avfall. Islamsk lag (Sharica), härleds nämligen både från Koranen och från Muhammeds “sunna” (dvs hans sätt att praktisera islam), som finns nedtecknad i “Hadîth” (traditionen).

En Hadîth, som går tillbaka på Uthmân Ibn Affân, lyder: “Jag hörde Allahs sändebud (sala Allah caleihi wa sallam) säga: Utgjut inte en muslimsk mans blod utom i ett av dessa tre fall:

Man som begått äktenskapsbrott… han ska stenas.
Man som dödat utan giltig orsak.
Man som avfallit från islam…” (Sunun, Hâfith Ibn Abdallah Muhammed Bin Yazîd Al-Qazwînî Ibn Mâjah, Hadîth 2533).

3. Vanhedrande begravning för motståndarna

“Nor do thou ever pray for any of them that dies, nor stand at his grave; for they rejected Allah and his Messenger, and died in a state of perverse rebellion.” Al Tawbah 9:84

“Förrätta aldrig någonsin bön över någon, som dött bland dem, och inställ dig ej vid hans grav! De hava förvisso förnekat Gud och hans apostel och dött i ogudaktighet.” 9:85

Kommentar: Till och med efter döden skulle motståndarna vanhedras. Muslimen fick inte visa deltagande i sorgen, något som annars var en social skyldighet. Anledningen var helt enkelt att den avlidne förnekat Allah och att Muhammed var hans apostel.

4. Helvetet för den olydige

“...For any that disobey Allah and his Messenger - for them is hell. They shall dwell therein forever.” Al Jinn 72:23

“...Och om någon är olydig mot Gud och hans apostel, väntar honom förvisso helvetets eld, att han där må förbliva i evighet.” 72:24

Kommentar: Det var farligt att inte lyda Muhammed. Den olydige kunde vara säker på helvetet. (Se även Tawbah 9:80/9:81.)

5. Inget skydd för avfällingen

“...But if they turn back (to their evil ways), Allah will punish them with a grievous penalty in this life and in the hereafter. They shall have none on earth to protect or help them.” Al Tawbah 9:74

“...men vända de sig bort, skall Gud hemsöka dem med ett plågsamt straff både i detta och i det tillkommande livet, och de få ingen beskyddare eller hjälpare på jorden.” 9:75

Kommentar: Avfällingen kunde förutom helvetet dessutom vara säker på att ingen skulle hjälpa eller beskydda honom i det islamska samhället.

6. Avgudadyrkarna skulle bli muslimer eller avrättas

Kommentar: De som valde att behålla sin avgudareligion fann till slut ingen nåd hos Muhammed. Han beordrade deras avrättning. Deras enda chans att överleva var att konvertera till islam.

SLUTSATS: För islams motståndare på Muhammeds tid måste sura Al Baqarah 2:256/2:257 “Det finns inget tvång i religionen…” låtit som ett ganska ihåligt påstående.
Det visar sig vid en närmare granskning att islam inte alls var tolerant mot sina meningsmotståndare, utan att det tvärtom var förenat med livsfara att förkasta Muhammed och Koranen.

Vi måste tyvärr konstatera att detta även gällt kristendomen under långa tider i historien. Den avgörande skillnaden ligger i att Nya testamentets Jesus Kristus aldrig sanktionerade våld mot meningsmotståndare, utan lärde: “Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er” Luk.6:27-28.

DJINNER, ÄNGLAR OCH MYSTICISM

Koranen visar upp föreställningar om övernaturliga väsen som är främmande för Bibeln. Änglar får visserligen viktiga uppdrag även i Bibeln, däremot är begreppet “djinner” okänt och skulle i bibliska termer närmast klassas som demoner. Det märkliga är att det enligt Koranen finns både goda och onda djinner.

Det är annars i s k folkislam som vi möter det ockulta i full skala. För ett djupare studium i ämnet rekommenderar jag The Unseen Face of Islam, Musk, Monarch Publications, 1989.

1. Djinnerna skapades av eld

“And the Jinn race, we had created before, from the fire of a scorching wind.” Al Hijr 15:27

“Men djinnerna skapade vi först av den kvävande vindens glöd.” 15:27

Kommentar: Koranen lär att dessa andevarelser skapades ur den heta vindens eld eller glöd. Vad är då egentligen djinner? Abdullah Yusuf Ali lär följande om djinner:

...I think, from a collection and study of the Quranic passages, that the meaning is simply ‘a spirit’, or an invisible or hidden force… Both the Qur`ân and the Hadîth describe the Jinn as a definite species of living beings. They are created out of fire and are like man, may believe or disbelieve, accept or reject guidance. The authoritative Islamic texts show that they are not merely a hidden force, or a spirit. They are personalised beings who enjoy a certain amount of free will and thus will be called to account (The Holy Qur`ân, Ali, not 929).

2. En del djinner är rättfärdiga

“There are among us some that are righteous and some the contrary. We follow divergent paths.” Al Jinn 72:11

“Förvisso finns det rättfärdiga bland oss och även sådana, som icke äro det; vi tillhöra olika riktningar.” 72:11

Kommentar: I den här suran talar djinnerna i vi-form. De förklarar bl a att en del av dem var rättfärdiga och en del onda, ifall någon undrade…

3. Djinner omvänder sig och predikar för andra

“Behold we turned towards thee a company of Jinns (quietly) listening to the Qur`ân. When they stood in the presence thereof, they said: ‘Listen in silence!’ When the (reading) was finished they returned to their people, to warn (them of their sins). They said: ‘O our people! We have heard a book revealed after Moses, confirming what came before it… O our people, hearken to the one who invites (you) to Allah, and believe in him. He will forgive you your faults, and deliver you from a penalty grievous.” Al Ahqâf 46:29-31

“Än när vi hänvisade några djinner till dig att höra på Koranen! När de infunnit sig, sade de: ‘Varen uppmärksamma!’ Och när det var slut, vände de om till sitt folk för att varna dem. De sade: ‘Vårt folk, Vi haven förvisso åhört en skrift, som blivit nedsänt efter Mose till bekräftelse på vad som fanns förut… Vårt folk, hörsammen Guds predikare och tron på honom, så skall Gud förlåta eder edra synder och befria eder från ett plågsamt straff.” 46:28-30

Kommentar: Gud uppenbarar för Muhammed att han låtit några djinner smyglyssna på honom när han föreläste Koranen. Resultatet lät inte vänta på sig. Djinnerna märkte att Koranen bekräftade Moseböckerna. När Muhammed var klar med sitt tal, återvände djinnerna till de sina och kallade andra djinner till att lyssna på Muhammed och omvända sig.

4. Djinner tror på Koranen

“Say: It has been revealed to me that a company of Jinns listened (to the Qur`ân). They said: ‘We have really heard a wonderful recital!” Al Jinn 72:1

“Säg: ‘Mig har uppenbarats, att några bland djinnerna lyssnat och sagt: ‘Vi hava förvisso åhört en underbar läsning.” 72:1

Kommentar: Åter en vers som säger, att Gud uppenbarat för Muhammed, att djinner hade smyglyssnat till Koranen och de var milt sagt förtjusta i vad de fick höra.

5. Onda djinner är bränsle åt helvetet

“But those who swerve, they are (but) fuel for Hell-fire.” Al Jinn 72:15

“Men vad dem beträffar, som vika av från vägen, så varda de bränsle åt helvetet.” 72:15

Kommentar: Versen handlar om djinner. Majoriteten av djinner är onda, och Koranen lär att helvetet kommer att fyllas med människor och djinner (”...men detta tal av mig skall slå in: ‘Jag skall sannerligen uppfylla helvetet med djinnerna och människorna allesammans” sura Sajdah 32:13/32:13). Djinnerna kommer då att fungera som extra bränsle på elden.

6. Alla änglar föll ned för Adam utom djävulen

“When we said to the angels: ‘Prostrate yourselves to Adam”, they prostrated themselves, but not Iblis: he refused.” Taha 20:116

“Än när vi sade till änglarna: ‘Fallen ned för Adam!’ Så föllo de ned utom Iblis, han vägrade…” 20:115

Kommentar: Denna vers återkommer åtskilliga gånger i Koranen. Gud befallde tydligen änglarna att de skulle falla ned inför Adam. Men Iblis, dvs djävulen, var olydig mot Gud och vägrade.

Versen är märklig eftersom verbet “asjudû” (fallen ned) även indikerar tillbedjan. Enligt The Hans Wehr Dictionary of Modern Written Arabic betyder verbet “sajada” ’ to bow down, bow in worship, prostrate, to worship’. Gud befallde i så fall, märkligt nog, änglarna att falla ned i tillbedjan inför Adam. Det hela blir ännu märkligare av att Iblis (djävulen) helt riktigt vägrar att falla ned i tillbedjan inför Adam. Iblis synd består dock i hans olydnad för Allahs befallning.

I Koranen är nästan alla änglar goda. De utför Guds befallningar om rättvisa och barmhärtighet. Ärkeänglarna Gabriel och Mikael är namngivna i sura Al Baqarah 2:98/2:92.

7. Änglarna Harut och Marut lärde ut ondska

“They followed what the evil ones gave out (falsely) against the power of Solomon. The blasphemers were, not Solomon, but the evil ones, teaching men magic, and such things as came down at Babylon to the angels Harut and Marut. But neither of these taught anyone (such things) without saying: ‘We are only for trial, so do not blaspheme’. They learned from them the means to sow discord between man and wife…” Al Baqarah 2:102

“Och rättade sig efter vad satanerna läste upp under Salomos regering. Dock var Salomo icke otrogen, utan det var satanerna, som voro otrogna, i det de undervisade människorna i trolldom och sådant, som nedsänts till de båda änglarna i Babel, Harut och Marut. Dessa båda undervisade dock ingen utan att säga: ‘Vi äro blott en frestelse; var alltså icke otrogen!’ Av dem lärde de sig sådant, varigenom man åstadkommer osämja mellan man och hustru…” 2:96

Kommentar: Det är inte klart från sammanhanget vilka dessa sataner var eller vilka änglarna Harut och Marut var. Satanerna (Al Shayâtîn), undervisade trolldom som de i sin tur lärt sig från änglarna Harut och Marut. Dessa änglar lär ska ha varnat folk att de var frestelser, innan de lärde ut ondskan.

8. Stjärnfall jagar bort onda andar

“We have indeed decked the lower heaven with beauty (in) the stars – (for beauty) and for guard against all obstinate rebellious evil sprits, (so) they should not strain their ears in the direction of the Exalted Assembly, but be cast away from every side. Repulsed, for they are under a perpetual penalty, except such as snatch away something by stealth, and they are pursued by a flaming fire, of piercing brightness.” Al Sâffât 37:6-10

“Vi hava förvisso smyckat den nedersta himlen med ett smycke av stjärnor till värn mot varje upprorisk satan. Dessa kunna ej lyssna på den höga församlingen - ty de angripas från alla håll, så att de drivas tillbaka, och dem väntar ett evigt straff - Undantagandes en och annan, som lyckas uppsnappa ett förstulet ord och förföljes av ett gnistrande stjärnskott.” 37:6-10

Kommentar: Den märkliga tanken går ut på att onda andar försöker lyssna på vad som sägs vid Guds tron. Men de hålls normalt sett i schack av alla stjärnorna(!) Ibland lyckas dock en ond ande slita sig och snappa upp ett och annat ord, men då förföljs han omedelbart av ett stjärnfall. Man kan stilla undra vilken kosmologisk uppfattning Muhammed hade.

9. Gud gav Salomo demonisk makt

“Then we subjected the wind to his power, to flow gently to his order, withersoever he willed – As also the evil ones…” Sâd 38:36-37

“Och så gjorde vi vinden honom underdånig, så att den på hans bud sakta for vart han önskade, så och satanerna…” 38:35-36

Kommentar: Avsnittet räknar upp ett antal saker som Salomo fick makt över och som han även använde sig av. Han fick alltså makt över vinden och över de onda andarna (Al Shayâtîn). Enligt sura 27:17/27:17 och 34:12-13/34:11-12, ingick djinner i Salomos armé, samt byggde slott, bilder, vattenhoar osv åt honom.

I sura 27:39/27:39, erbjuder en av djinnerna, en “cIfrît”, eller en demon, sina krafter åt Salomo, när han erbjuder sig att skaffa fram drottningen av Sabas tron på ett ögonblick: “En demon bland djinnerna svarade: ‘Jag skall skaffa dig den, innan du hinner upp från din plats; jag är sannerligen stark och pålitlig nog därtill.’” Vi läser i The Holy Qur`ân, Ali, not 3274, “cIfrit: a large, powerful Jinn, reputed to be wicked and crafty…” Salomo verkade alltså, enligt Koranen, använda sig av både goda och onda djinner.

10. Himlen är öppen under Allmaktens natt

“The night of power is better than a thousand months. Therein come down the angels and the Spirit by Allahs permission, on every errand.” Al Qadr 97:3-4

“Allmaktens natt är förmer än tusen månader. I den stiga änglarna och anden på sin Herres tillskyndelse ned för allehanda värv.” 97:3-4

Kommentar: Muslimer tror vanligtvis att “Leylat al qadr” (Allmaktens natt), den natt då Muhammed fick sin första uppenbarelse, inträffar den 23:e, 25:e eller den 27:e av fastemånaden Ramadan. Man tror att himlen är öppen under en kort tid denna natt, på ett sådant sätt att den som ber om något under den stunden får bönesvar från Gud.

Ingen kan med säkerhet fastställa vare sig dag eller stund för “Leylat al qadr”. Därför brukar mängder av muslimer be under flera nätter i slutet av månaden Ramadan i förhoppning om ett bönesvar.

SLUTSATS: Som vi sett finns det åtskilliga mystiska detaljer i Koranen om djinner och Shayâtîn (sataner) som antingen kunde klassas som ren vidskepelse eller som i biblisk terminologi skulle sortera under det demoniska.

Sura 113 och 114 används av muslimer som ett skydd mot olika former av magi och svartkonst, som f ö är en vanlig företeelse i den islamska världen. Dr. Musk anser att just sådana verser vi citerat här har öppnat dörren för den oerhört omfattande mängd vidskepelse och magi som florerar i folkislam. (The Unseen Face of Islam, Musk, Monarch Publications, 1989, s 224).

JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNAN OCH MANNEN

Den form av islam som vi möter i väst försöker ofta framställa det så, att män och kvinnor är jämställda inom islam, att kvinnan i islam är fri och inte underställd mannen. Men vad är det egentligen för bild av kvinnan vi möter i Koranen?

1. Mannen står en grad över kvinnan

“...But men have a degree (of advantage) over them. And Allah is exalted in power, wise.” Al Baqarah 2:228

“...dock äga männen företräde framför kvinnorna. Ja, Gud är väldig och vis.” 2:228

Kommentar: Det står inte exakt på vilket sätt männen har ett företräde framför kvinnorna i denna vers, men i andra koranverser visar det sig ganska tydligt att männen har vissa privilegier och rättigheter som kvinnor inte har. Här räcker det dock med att konstatera att Koranen ger mannen företräde framför kvinnan.

2. Två kvinnor vittnar som en man

“And get two witnesses out of your own men. And if there are not two men, then a man and two women, such as ye choose for witnesses…” Al Baqarah 2:282

“Tillkallen därvid två av edra män som vittnen, men kunna ej vittnena vara två män, så vittne en man och två kvinnor av dem I godkännen som vittnen…” 2:282

Kommentar: Helt klart föreskriver Koranen att vid rättegångar gäller två kvinnors vittnesbörd som en mans. Detta är en vers som visar hur män har företräde framför kvinnor enligt Koranen. Eftersom Koranen lär detta, gäller denna märkliga ordning i “Sharica” (islamsk lag) även idag. (Punishment in islamic law: A comparative study, Muhammed S. El-Awa, American Trust Publications, 1982, s 125 ).

3. Två döttrar ärver som en son

“Allah (thus) directs you as regards your children’s (inheritance): to the male, a portion equal to that of two females…” Al Nisâ` 4:11

“Gud ålägger eder rörande edra barn: En manlig arvtagare bekomme lika mycket som två kvinnor…” 4:12

Kommentar: Det finns naturliga förklaringar till denna uppenbara skillnad mellan söner och döttrar. Sönerna förde släkten vidare. De hade även ett speciellt ansvar att ta hand om de åldrande föräldrarna, medan döttrarna giftes bort till andra familjer. Faktum kvarstår dock att en son fick dubbel arvslott. Denna ordning gäller än idag i islamsk lag.

4. Hustruaga

“...As to those women on whose part ye fear disloyalty and ill-conduct, admonish them (first), (next), refuse to share their beds, (And last) beat them (lightly)...” Al Nisâ` 4:34

“…Och vad dem beträffar, av vilka I frukten uppstudsighet, så varnen dem, skiljen dem från bädden och agen dem…” 4:38
Kommentar: Här visar Koranen hur en hustru som missköter sig och inte underordnar sig kan disciplineras av maken. Det märkliga är att mannen äger rätt att bruka sin större fysiska styrka genom att slå sin hustru. Det står “adribuhunna” (slå dem), det står inte “lightly” i arabiskan. På grund av denna vers är det tillåtet för mannen att aga sin hustru även enligt Sharica-lagen (The Religion of Islam: A Standard Book, Dr. Ahmed A. Galwash, Islamic Congress, 1957, s 112-113).

5. Tjänarinnor kan tvingas till sex

“...But force not your maids to prostitution when they desire chastity, in order that ye make a gain in the goods of this life. But if anyone compels them, yet, after such compulsion, is Allah oft forgiving, most merciful (to them).” Al Nûr 24:33

“...Tvingen icke edra tjänarinnor till otukt, för att söka förvärva det jordiska livets vinning, om de vilja leva kyskt! Men om någon tvingar dem, så är Gud förvisso överseende och barmhärtig, sedan de tvungits därtill.” 24:33

Kommentar: Versen börjar ju lovande för en utsatt grupp kvinnor, nämligen de tjänarinnor som önskar leva rent. Men fortsättningen måste ha liknat en mardröm för dessa kvinnor. Koranen lär nämligen att Gud är mycket överseende om männen tvingar till sig sex med dessa stackars tjänarinnor.

6. Männen får ha fyra hustrur

“…Marry women of your choice, two or three, or four…” Al Nisâ` 4:3

“…äkten då så många kvinnor det synes eder lämpligt, två eller tre eller fyra…” 4:3

Kommentar: Detta privilegium gäller fortfarande i islamsk lag och i de flesta länder där islam är en majoritetsreligion.

7. Mannen kan skilja sig från kvinnan

“O Prophet! When ye do divorce women…” Al Talâq 65:1
“...And take for witnesses two persons from among you, endued with justice, and establish the evidence…” Al Talâq 65:2

“Profet, när I skiljen eder från hustrurna…” 65:1
“...Och tagen två redlige män bland eder till vittnen och iakttagen vittnesmålet inför Gud…” 65:2

Kommentar: Förutom vid några få undantagsfall är det enbart mannen som har rätt att skilja sig från sin hustru enligt Sharica-lagen. (The Religion Of Islam: A Standard Book, Dr. Ahmed A. Galwash, Islamic Congress, 1957, s 67). Han ska, i vittnens närvaro, säga tre gånger att han skiljer sig från sin hustru. Sedan är skilsmässan ett faktum. Dessutom får han inte gifta om sig med henne innan hon dessförinnan varit gift med en annan man.

Det kan även vara värt att notera att enligt islamsk lag får en muslimsk kvinna inte gifta sig med en icke-muslimsk man, medan en muslimsk man får gifta sig med en icke-muslimsk kvinna från Bokens folk (The Religion Of Islam: A Standard Book, Dr. Ahmed A. Galwash, Islamic Congress, 1957, s 69).

8. Paradiset innehåller vackra jungfrur åt männen

“In them will be fair (Companions), good, beautiful. Then which of the favours of your Lord will ye deny? Companions restrained (as to their glances), in (goodly) pavilions. Then which of the favours of your Lord will ye deny? Whom no man or Jinn before them has touched. Then which of the favours of your Lord will ye deny? Reclining on green cushions and rich carpets
of beauty. Then which…?” Al Rahmân 55:70-77

“I dem finnas de bästa och skönaste kvinnor. – Vilken av eder Herres välgärningar hållen I då för lögn? – Svartögda tärnor instängda i tälten. – Vilken av eder Herres välgärningar hållen I då för lögn? – Dem varken människor eller djinner oskärat före dem. – Vilken av eder Herres välgärningar hållen I då för lögn? – Där få de vila på gröna hyenden och sköna mattor. – Vilken…?” 55:70-77

Kommentar: Det ska alltså finnas ett okänt antal sköna jungfrur, som enligt Muhammed ska tillfredsställa männen i paradiset. Man kan lugnt konstatera att det inte heller i paradiset ska bli jämlikt mellan män och kvinnor.

SLUTSATS: Dessa exempel är tillräckliga för att visa att män och kvinnor inte är jämställda i Koranen, utan att mannen äger vissa rättigheter och privilegier som kvinnan inte äger.

Koranen är därmed konsekvent i sitt påstående: “...dock äga männen företräde framför kvinnorna ‘daraja’ (en grad).”

- - -

FOTNOT: Korancitaten är hämtade från The Holy Qur`ân (Abdullah Yusuf Ali) och Koranen (K. V. Zetterstéen). När Koranen citeras står Ali först, sedan Zetterstéen. Eftersom översättningarna följer två olika versindelningar kan verserna ibland vara olika numrerade, t ex 2:23/2:21.

Denna artikel utgör Del 7 i en serie på sju med titeln En kristen läser Koranen.
Se övriga delar: · Del 1· Del 2· Del 3· Del 4· Del 5· Del 6· Del 7.