En kristen läser koranen — del 5
• av
L M Abdallah
MUHAMMED I KORANEN
Den islamska trosbekännelsen lyder:
- Det finns ingen gud utom Allah.
- Muhammed är Allahs Apostel.
Muhammed är inte bara ett Guds sändebud, han är även inseglet på hela apostlaämbetet. Efter honom kommer inga fler apostlar och inga fler uppenbarelser.
Här följer några viktiga årtal och händelser i Muhammeds liv:
570
Muhammed föds. Fadern, cAbdallah, dog innan förlossningen.
576
Modern, Âmînah, dör när Muhammed är sex år. Han får bo hos sin farfar, cAbd Al-Muttalib, och senare hos sin farbror Abû Tâlib.
579
Vid 9-12 års ålder får Muhammed för första gången resa med en karavan till Syrien. Där får han sina första starka intryck av Bokens folk.
593
23 år gammal tar Muhammed arbete som karavanförare åt en rik änka, som heter Khadîdja. Han visar stort intresse för Bokens folk i Syrien, där han tillbringar tid med en kristen munk som heter Bahîrah.
595
Vid 25 års ålder gifter sig Muhammed med den rika Khadîdja, som då är ca 40 år gammal. Han får en respektabel ställning i Mecka.
Muhammed blir med tiden en religiös sökare, som bl a ägnar sig åt perioder av fastor och meditationer i ensamhet. Frågan om monoteismen blir viktig för Muhammed. Vem är Allah? Hans egen far, som han aldrig träffat, hette ju för övrigt cAbdallah (Allahs tjänare).
610
Vid 40 års ålder får Muhammed sin första “uppenbarelse” på berget Hira utanför Mecka, efter en längre period av enskild fasta. Han upplevde att ängeln Gabriel omfamnade honom hårt och tre gånger befallde honom att läsa: “Iqra!”. Det var en fruktansvärd upplevelse för Muhammed. Han gick hem och berättade alltsammans för sin hustru, Khadîdja. Han upplevde mörker och rädsla så att han skakade och frös i hela kroppen. Han tvivlade själv på att ”uppenbarelsen” kunde vara från Gud. Men Khadidja tröstade Muhammed och lyckades tillsammans med sin kristne kusin, Waraqa Abn Nûfal, övertyga den tvivlande Muhammed att han verkligen var utvald till Guds apostel.
Muhammed började sin tjänst i Mecka och mötte stort motstånd både mot sig själv och sin lära. Det dröjde ca 3 år innan nästa “uppenbarelse” kom. Sedan kom de betydligt tätare.
616
Förföljelsen mot de få muslimerna i Mecka blir allt svårare och några tvingas fly till Abessinien.
622
Detta är år noll i islams tideräkning. Muhammed och ca 150 muslimer flyttar på grund av förföljelsen till Yathrib (nuvarande Medina). Denna händelse kallas “emigrationen” (Al Hijra). Många i Medina tar emot Muhammed som en profet från Gud.
Muslimerna börjar under Muhammeds ledning föra plundringskrig mot både beväpnade handelskaravaner och olika beduinstammar. Men framför allt fortsätter konflikten mot Quraysh, Muhammeds egen stam, som styrde Mecka. Islam expanderar.
Majoriteten av judarna i Medina förkastar Muhammed som profet från Gud. Muhammed ändrar, efter en uppenbarelse under det 2:a året i Medina, böneriktningen från Jerusalem till Mecka. Den första judesläkten, Banû Qaynuqac, utvisas till Syrien år 3 AH (624). Den andra judesläkten, Banû Nadîr, tvingas i landsflykt år 4 AH (625), sedan de fått betala med sina egendomar för fri lejd ur området.
Värst går det för den sista kvarvarande judesläkten “Banû Quraiza”. Männen (ca 600 st) avrättas medan kvinnor och barn blir slavar.
630
Muhammed intar Mecka utan strid, med en här på 10 000 man. Han förstör avgudarna vid Kaban i Mecka, men behåller många av den gamla religionens riter, särskilt de som utförs vid pilgrimsfärden.
Muhammed konsoliderar sin ställning som härskare över den arabiska halvön.
632
Muhammed dör och begravs i Medina.
När vi nu vänder oss till Koranen för att där utläsa något om denne märklige man, så inser vi att det inte går att få en djupare kännedom om hans liv därifrån, utan bara några få detaljer. För att få en fullständig bild av honom krävs ett djupare studium av Hadîth (traditionen), som ju innehåller allt vad Muhammed sade och gjorde.
1. Muslimen ska lyda Gud och Muhammed
“The day that their faces will be turned upside down in the fire, they will say: ‘Woe to us! would that we had obeyed Allah and obeyed the messenger!” Al Ahzâb 33:66
“..He that obeys Allah and his messenger, has already attained the highest achievement.” Al Ahzâb 33:71
“Den dag, då deras ansikten vältra sig i elden, skola de säga: ‘O att vi hade lytt Gud och lytt aposteln!” 33:66
“..Ty den, som lyder Gud och hans apostel, vinner därmed stor lycksalighet.” 33:71
Kommentar: Islam kräver inte enbart underkastelse under Allah utan även under Muhammed. Denna uppmaning att lyda Allah och hans apostel återkommer åtskilliga gånger i Koranen (se även sura Al Nûr 24:51-54/24:50-53)
Många västerlänningar är förvånade över att “Hadîth” (traditionen) har gudomlig auktoritet i islam. I Hadîth står allt vad Muhammed sade och gjorde vid olika tillfällen (detta brukar kallas Muhammeds “sunna”). Men i ljuset av att Koranen gång på gång uppmanar muslimen till lydnad för Muhammed, är auktoriteten i Hadîth fullt begriplig.
2. Muhammed profeternas insegel
“Muhammad is not the father of any of your men, but (he is) the messenger of Allah. and the seal of the prophets..” Al Ahzâb 33:40
“Muhammed är ej fader till någon av edra män, utan Guds apostel och profeternas insegel…” 33:40
Kommentar: Uttrycket “profeternas insegel” innebär att Muhammed är den siste profeten, att hela profetämbetet upphörde med honom. Koranen är därför enligt islam Guds slutgiltiga uppenbarelse.
3. Muhammed utförde inga tecken
“They swear their strongest oath’s by Allah, that if a (special) sign came to them, by it they would believe. Say: ‘Certainly (all) signs are in the power of Allah. But what will make you (Muslims) realise that (even) if (special) signs came, they will not believe?” Al Ancâm 6:109
“De hava svurit sina dyraste eder vid Gud, att om ett tecken kommer till dem så skola de sannerligen tro därpå. Säg: ‘Tecken höra endast Gud till, men huru kunnen I veta, att de skola tro, när det kommer?” 6:109
Kommentar: Det faktum att Muhammed inte utförde några under tas ofta upp till samtal i Koranen. Muhammed döljer aldrig detta faktum men pekar gång på gång på Koranen som Guds tecken.
4. Koranen är Muhammeds tecken
“Yet they say: ‘Why are not signs sent down to him from his Lord?’ Say: ‘The signs are indeed with Allah; and I am indeed a clear Warner.’ And is it not enough for them that we have sent down to thee the Book which is rehearsed to them?” Al cAnkabût 29:50-51
“De säga: ‘Varför hava ej tecken nedsänts till honom från hans Herre?’ Säg: ‘Tecknen finnas blott hos Gud, och jag är blott en offentlig varnare.’ Är det då ej nog för dem, att vi nedsänt skriften till dig, så att den kan uppläsas för dem?” 29:49-50
Kommentar: Koranen är entydig på den här punkten. Muhammed utförde inga tecken, men Koranen skulle vara Guds tecken.
5. Muhammed såg Gabriel två gånger
“While he was in the highest part of the horizon, then he approached and came closer, and was at a distance of but two bow-lengths or (even) nearer.” Al Najm 53:6-9
“For indeed he saw him at a second descent.” Al Najm 53:13
“...Han stod stilla i himmelens höjd; Sedan närmade han sig och svävade ned och kom på två båglängders avstånd eller ännu närmare.” 53:7-9
“Han har ju sett honom en annan gång.” 53:13
Kommentar: Dessa koranverser handlar om ängeln Gabriel. Enligt The Holy Qur`ân, Ali, not 5092, såg Muhammed ängeln Gabriel vid två tillfällen, dels vid kallelsen till tjänst och dels vid detta tillfälle när Gabriel visade sig på avstånd. Ali anser att detta andra tillfälle var i samband med nattresan från Mecka till templet i Jerusalem (se nästa punkt).
6. Muhammeds nattliga resa till Jerusalem
“Glory to (Allah) who did take his servant for a journey by night from the sacred mosque to the farthest mosque, whose precincts we did bless - in order that we might show him some of our signs: for he is the one who heareth and seeth (all things).” Al Isrâ`17:1
“Honom allena all ära, honom, som lät sin tjänare företaga en nattlig färd från det fridlysta templet till det allra avlägsnaste templet, vars hela omkrets vi välsignat, för att visa honom några av våra tecken! Han är förvisso den Hörande, den Seende.” 17:1
Kommentar: Koranen påstår att Muhammed flög iväg från Kaban i Mecka till templet i Jerusalem. Enligt Ibn Ishâq har cAishah, en av Muhammeds fruar, berättat att Muhammeds kropp var kvar under den nattliga resan. Det finns heller inga detaljer i Koranen om vad Muhammed såg eller hur det såg ut vid templet Jerusalem. Var Muhammed över huvud taget medveten om att det inte fanns något tempel kvar utan bara några ruindelar, typ klagomuren?
I Hadîth finns det olika versioner av vad Muhammed såg och var med om under sin resa som, tillsammans med ängeln Gabriel, företogs på ryggen av ett djur som hette Burâq. Enligt en Hadîth, som går tillbaka på Ibn Ishâq och återfinns i boken “Sirat Ibn Hishâm”, träffade Muhammed på Abraham, Mose, Jesus och andra profeter i templet i Jerusalem, där han ledde dem i tillbedjan av Allah. Inte heller I denna Hadîth får man intrycket av att det faktiskt inte fanns något tempel kvar i Jerusalem på 600-talet.
Enligt en annan Hadîth, som går tillbaka på Qutâda och återfinns i boken “Miskât al Masâbîh”, fortsatte Muhammed, ängeln Gabriel och Burâq med en färd genom sju olika himlar, varvid han träffade olika profeter i de olika himlarna. Johannes döparen och Jesus höll t ex till redan i den andra himlen, medan t ex Abraham befann sig överst i den sjunde himlen. Därefter fortsatte Muhammed och Gabriel till själva paradiset, som beskrivs som en vacker trädgård. (The Sources Of Islam, St Clair-Tisdall, T & T Clark, 1901, s 76-82; Islam lära och livsmönster, Hjärpe, AWE/GEBERS, 1979, s 44 ).
7. Muhammed anklagades som falsk profet
” ‘Nay,’ they say, ‘(these are) medleys of dreams! - Nay, he forged it! - Nay, he is (but) a poet! Let him then bring us a sign like the ones that was sent to (Prophets) of old!” Al Anbiyâ` 21:5
“Men de säga: ‘Det är blott virriga drömmar. Ja, han har uppdiktat det. Ja, han är en skald. Må han då komma till oss med ett tecken på samma sätt som de förre apostlarne!’ ” 21:5
Kommentar: Här finns en provkarta på olika typer av anklagelser som Muhammed mötte, och det finns åtskilliga fler av samma slag i Koranen.
8. Muhammed anklagades som alla profeter
“Similarly, no messenger came to the peoples before them, but they said (of him) in like manner, ‘A sorcerer, or one possessed!’ ” Al Dhâriyât 51:52
“Så har icke heller någon apostel kommit till dem, som levde före dem, utan att de sagt: ‘Trollkarl eller förryckt.’ ” 51:52
Kommentar: Muhammed hänvisar till det faktum att det var brukligt för profeter att möta motstånd från sin generation. Han kände sig med andra ord i gott sällskap när olika anklagelser mötte honom. Problemet var bara att denna återhållsamma hållning ändrades när han själv nådde större makt. Då fick hans motståndare passa sig om de ville undgå att straffas.
9. Muhammed fick gifta sig obegränsat
“O Prophet! We have made lawful to thee thy wives to whom thou hast paid their dowers, and those whom thy right hand possesses out of the prisoners of war whom Allah has assigned to thee, and daughters of thy parental uncles and aunts, and daughters of thy maternal uncles and aunts, who migrated (from Makkah) with thee; and any believing women who dedicates her soul to the prophet if the prophet wishes to wed her - this only for thee and not for the believers (at large)...” Al Ahzâb 33:50
“Profet vi tillåta dig förvisso att hava dina hustrur, dem du givit deras lön, de slavinnor över vilka du råder, bland det byte Gud skänkt dig, din farbroders döttrar, dina fastrars döttrar, din morbroders döttrar, dina mostrars döttrar, som utvandrat med dig, och varje rättrogen kvinna, om hon giver sig åt profeten, för så vitt nämligen profeten vill taga henne till äkta, som en särskild rättighet för dig med uteslutande av de andra rättrogna.” 33:49
Kommentar: Vanliga muslimer fick rätten att gifta sig med fyra fruar samtidigt. Men Muhammed hade ett obegränsat antal äktenskap till sitt förfogande, eftersom han var Guds apostel.
När det gällde kvinnor som tagits som krigsbyte behövde man inte följa äktenskapsreglerna, utan de hade blivit givna av Allah som byte. Versen fortsätter nämligen “Vi veta nog vad vi har föreskrivit dem rörande deras hustrur och de slavinnor, över vilka de råda…” 33:50/33:50. Svenskan har rätt och slätt “slavinnor”, men uttrycket “mâ malakat aymânuhum” (det som deras högra hand äger) syftar oftast på krigsbyte i Koranen, som det även är specificerat tidigare i versen. Det var dock så att dessa kvinnor blev slavinnor i verkligheten. Det var med andra ord ett hemskt öde för motståndarsidans kvinnor, om de besegrades av den islamska armén. Detta faktum är bekräftat av den kände hadithsamlaren Al Baidawi (Balance of Truth, Pfander, The Religious Tract Society, 1910, s 328).
10. Muhammed fick äktenskapsförbud
“It is not lawful for thee (to marry more) women after this, nor to change them for other wives, even though their beauty attract thee, except any thy right hand should possess (as handmaidens)..” Al Ahzâb 33:52
“Hädanefter är det ej tillåtet för dig att äkta andra kvinnor och icke heller taga andra hustrur i stället, även om deras skönhet skulle behaga dig, utan blott de slavinnor över vilka du råder..” 33:52
Kommentar: Detta äktenskapsförbud kom år 7 AH (629 e Kr), när Muhammed redan var 59 år gammal och hade nio hustrur i livet. (Totalt var han gift med elva stycken plus två konkubiner). Det verkar onekligen som om Muhammed fått nog, dock förbehölls han rätten att ta för sig bland slavinnorna, något han faktiskt utnyttjade när han tog sig sin tjänarinna, koptiskan Mary, till konkubin (The Holy Qur`ân, Ali, not 3754).
11 Muhammed slapp följa turordningen
“Thou mayest defer (the turn of) any of them that thou pleasest, and thou mayest receive any thou pleasest, and there is no blame on thee if thou invite one whose (turn) thou hast set aside. This were nigher to the cooling of the eyes..” Al Ahzâb 33:51
“Du må låta vem du vill bland dem vänta, du må ock taga vem du vill till dig, och vem du än åstundar av dem du bortstött, drabbar dig ingen skuld; detta är det bekvämaste sättet att skaffa deras ögon lisa..” 33:51
Kommentar: Tydligen uppstod det ett gny bland alla Muhammeds hustrur om han struntade i turordningen. Han skulle nämligen sova hos dem i tur och ordning. Men Allah hade en enkel lösning på problemet. Han uppenbarade för Muhammed att han helt enkelt var befriad från turordningen.
12. Muhammed fick bryta besvärliga löften
“O Prophet! Why holdest thou to be forbidden that which Allah has made lawful to thee? Thou seekest to please thy consorts. But Allah is oft forgiving. Most merciful. Allah has already ordained for you (O men), the dissolution of your oaths..” Al Tahrîm 66:1-2
“Profet, vadan förbjuder du vad Gud tillåter dig och söker vinna dina hustrurs välbehag? Ja, Gud är överseende och barmhärtig. Gud har föreskrivit eder sättet för lösandet av edra eder..” 66:1-2
Kommentar: Tydligen lovade Muhammed sina olika fruar saker som det blev besvärligt att hålla i längden. Även detta problem löstes med en uppenbarelse som innebar att löftena helt enkelt kunde brytas.
13. Muhammed gifte sig med sin adoptivsons exhustru
“Behold! thou didst say to one who had received the grace of Allah and thy favour: ‘Retain thou (in wedlock) thy wife, and fear Allah.’ But thou didst hide in thy heart that which Allah was about to make manifest. Thou didst fear the people, but it is more fitting that thou shouldst fear Allah. Then when Zayd had dissolved (his marriage) with her, with the necessary (formality), we joined her in marriage to thee..” Al Ahzâb 33:37
“Än när du sade till honom, som både Gud och du bevisat nåd: ‘Behåll din hustru hos dig och frukta Gud!’ Och du dolde i din själ vad Gud uppenbarade och räddes för människorna, ändock Gud är mera värd att rädas för, men när Zaid icke längre önskade behålla henne, förmälde vi henne med dig..” 33:37
Kommentar: Enligt två kända korantolkare och hadithsamlare, Al Baidawi (vol 2, s 129) och Al Jalâlân (kommentar av 33:37), fattade Muhammed tycke för Zainab efter det att han vigt henne med sin adoptivson Zaid. Denna omständighet kom till deras kännedom. När det blev problem mellan dem sade Muhammed till Zaid “behåll din hustru hos dig och frukta Gud!” Men Zaid lät ändå skilja sig från Zainab och Muhammed blev då kallad av Allah att gifta sig med sin adoptivsons exhustru. (Balance of Truth, Pfander, The Religious Tract Society, 1910, s 331).
Detta var inte det enda kontroversiella äktenskapet som Muhammed ingick. Han gifte sig med cAishah när hon var 7 år gammal och han började sova hos henne när hon var 9-10 år gammal, enligt Ibn Hishâm, vol 3, s 94; Ibn Athîr, vol 2, s 117,118; Mishkât Al Masâbîh, s 262, 272. (Balance of Truth, Pfander, The Religious Tract Society, 1910, s 329).
14. Hot om skilsmässa på grund av skvaller
“When the Prophet disclosed a matter of confidence to one of his consorts and she then divulged it (to another), and Allah made it known to him..” Al Tahrîm 66:3
“It may be, if he divorced you (all), that Allah will give him in exchange consorts better than you..” Al Tahrîm 66:5
“När profeten meddelade en av sina hustrur en tilldragelse i förtroende och hon talade om den och Gud upplyste honom därom..” 66:3
“Det kan hända att hans Herre, om han skiljer sig från eder, i stället giver honom hustrur, som äro bättre än I..” 66:5
Kommentar: Tydligen tyckte någon av Muhammeds fruar om att berätta senaste nytt för folk. Det var säkert många som var intresserade att lyssna till det senaste skvallret om vad profeten sade. Men Gud talade genom profeten till hans hustrur och hotade dem med skilsmässa. Dessutom hotade Gud att ge Muhammed ännu bättre fruar i stället för dem om de inte passade sig.
15. Löfte om välsignelse om man sänkte rösten
“O ye who believe! Raise not your voices above the voice of the Prophet, nor speak aloud to him in talk, as ye may speak aloud to one another, lest your deeds become vain and ye perceive not. Those who lowered their voice in the presence of Allah’s messenger - their hearts has Allah tested for piety. For them is forgiveness and a great reward.” Al Hujurât 49:2-3
“I, som tron, höjen ej edra röster över profetens och talen ej så högljutt till honom som då I talen med varandra, att edra gärningar ej må varda förspillda, utan att I märken det! De, som sänka sina röster inför Guds apostel, dessa äro förvisso de, vilkas hjärtan Gud prövat i fråga om gudaktighet; de skola få förlåtelse och stor lön.” 49:2-3
Kommentar: Det verkar som om det var ansträngande för Muhammed om någon var alltför högljudd. Allah märkte problemet och sände ned dessa verser, som i korthet går ut på att man måste hitta ett tonläge som var lägre än profetens, om man inte ville gå miste om förlåtelsen och lönen.
16. Man fick inte stanna för länge hos Muhammed
“O ye who believe! Enter not the Prophet’s houses until leave is given you for a meal, (and then) not (so early as) to wait for its preparation. But when ye are invited, enter. And when ye have taken your meal, disperse, without seeking familiar talk. Such (behaviour) annoys the Prophet. He is ashamed to dismiss you, but Allah is not ashamed (to tell you) the truth.” Al Ahzâb 33:53
“I, som tron, träden icke in i profetens hus, med mindre det tillåtes eder, för att spisa utan att invänta hans tid! Men när I inbjudens, så träden då in, och när I spisat, så bryten upp utan att vara alltför förtroliga i edra samtal! Sådant besvärar förvisso profeten, och han blyges för eder, men Gud blyges icke för sanningen..” 33:53
Kommentar: Muhammed tyckte tydligen att det blev besvärligt med folk som bara ville prata och dra ut på tiden när de var på besök. Själv var han för blyg för att säga åt dem. Men Allah kom till undsättning genom en uppenbarelse med klara instruktioner om vad som gällde i Muhammeds hus.
17. Judar som tvingades fly ut ur Medina
“It is He who got out the unbelievers among the People of the Book from their homes at the first gathering..” Al Hashr 59:2
“And had it not been that Allah had decreed banishment for them, he would certainly have punished them in this world: And in the hereafter they shall have the punishment of the fire. That is because they resisted Allah and his Messenger. And if anyone resists Allah, verily Allah is severe in punishment.” Al Hashr 59:3-4
“Han är den, som första gången utdrivit dem, som äro otrogna, bland dem, som fått skriften, från deras hem..” 59:2
“Och om Gud ej föreskrivit dem landsflykt, så skulle han hava straffat dem i detta livet, och i det tillkommande väntar dem eldens pina. Och detta därför att de trotsade Gud och hans apostel, ty om någon trotsar Gud, är Gud förvisso sträng i att straffa.” 59:3-4
Kommentar: Denna landsflykt drabbade en rik judisk släkt i Medina som hette Banû Nadîr år 4 AH (626 e Kr). De kunde vara glada att de kom undan med livet i behåll, något som inte lyckades för männen i den sista judesläkten i Medina, “Banû Quraiza”. De avrättades år 5 AH, medan kvinnor och barn blev slavar. Enligt islamska källor rörde det sig om 600-700 män som avrättades genom halshuggning (Sîrat Al Rasûl, part 2, s 148, 75; Kitâb Al Maghâzî, Wâqidî, s 125-126; Balance of Truth, Pfander, The Religious Tract Society, 1910, s 332-333; Islam lära och livsmönster, Hjärpe, AWE/GEBERS, 1979, s 53).
18. Muhammed bestämde över bytet från judarna
“..So take what the messenger assigns to you, and deny yourselves that which he withholds from you. And fear Allah; for Allah is strict in punishment.” Al Hashr 59:7
“..Vad aposteln giver eder mån I taga emot, och vad han förhåller eder mån I avhålla eder från, och frukten Gud! Gud är förvisso sträng i att straffa.” 59:7
Kommentar: Den rika judesläkten Banû Nadîr ägde ett område av hus och fruktträdgårdar utanför Medina som hette Fadak. Muhammed lade själv med sin familj beslag på dessa egendomar i utbyte mot att Banû Nadîr fick fri lejd ur landet. Fadak gavs sedan till Muhammeds dotter Fatma som en gåva och ett arv. Den förste khalifen Abu Bakr åberopade en Hadîth (som han var ensam om att höra) vilken innebar att barn till profeter inte skulle få något arv, och därmed förklarades Fatma arvlös, varvid Abu Baker själv övertog egendomen Fadak. Denna egendom blev sedan orsak till släktfejder i flera generationer framåt (Nahjul Balagha, Reza, Tahrike Tarsile Qur`ân Inc, 1978, s 517-529).
Muhammed ansåg alltså att han skulle få största delen av bytet från denna välbesatta judesläkt, Banû Nadîr. Det passade därför ganska bra att Allah instruerade muslimerna om vad som gällde, nämligen att de fick så lov att hålla till godo med vad de fick. Då var det ju ingen idé att klaga, eftersom “Gud är förvisso sträng i att straffa”.
SLUTSATS: Man kan inte undgå att lägga märke till hur nära Muhammed kom att i vissa situationer missbruka sin ställning. Han verkade få åtskilliga av sina uppenbarelser när han hade något personligt problem, något behov eller kunde skaffa sig vissa privilegier.
När man läser om dessa situationslösningar på Muhammeds personliga problem är det svårt att förstå hur just dessa koranverser skulle kunna vara eviga, så att de fanns hos Gud innan han skapade världen.
Den ibland nästan ofattbara grymheten, och de många märkliga kvinnorelationerna ger en besynnerlig bild av denne märklige man, som kallade sig Guds apostel.
- - -
FOTNOT: Korancitaten är hämtade från The Holy Qur`ân (Abdullah Yusuf Ali) och Koranen (K. V. Zetterstéen). När Koranen citeras står Ali först, sedan Zetterstéen. Eftersom översättningarna följer två olika versindelningar kan verserna ibland vara olika numrerade, t ex 2:23/2:21.
Denna artikel utgör Del 5 i en serie på sju med titeln En kristen läser Koranen.
Se övriga delar: · Del 1· Del 2· Del 3· Del 4· Del 5· Del 6· Del 7.
© L M Abdallah 1995
