En kristen läser Koranen — del 1
• av
L M Abdallah
INLEDNING
Ordet Koranen kommer från arabiska “Al Qur`ân” som betyder “läsningen” eller “recitationen” och det var endast i den formen som Koranen fanns tillgänglig när den växte fram under en period av ca 22 år. Den sammanställdes således till en bok först efter Muhammeds död.
Koranen är därför inte bara en bok som man ska läsa för sitt innehåll, utan för många muslimer är Koranen i sin rätta funktion just när den reciteras på arabiska på det karakteristiska mässande sättet, som Muhammed gjorde. Då först existerar den i sin ursprungliga form.
En helt egen konstart har vuxit fram kring den offentliga framställningen av Koranen, som följer vissa regler för rytm och melodi med inlagda pauser.
I t ex dagens Egypten kan man uppnå stor berömmelse om man kan föreläsa Koranen på rätt sätt. Man hör de bästa koranläsarna offentligt i TV, radio, och i kassettbandspelare på arbetsplatser, marknadsplatser osv, så gott som dagligen.
Koranen växte fram bit för bit när Muhammed meddelade den senaste “uppenbarelsen” som han, enligt egen uppgift, fått sig dikterad av ängeln Gabriel. De nya verserna försökte någon som var närvarande komma ihåg eller skriva ned på t ex skinn, palmkvistar, benbitar eller vita stenar. Muhammed gav sedan själv instruktioner om var de nya verserna passade in i texten, som avdelades i kapitel eller s k suror. Den memorerades även av vissa personer som kallades “hâfiz” (bevarare). Dessa “bevarare” av korantexten blev sedan en huvudkälla när Koranen sammanställdes i bokform, förutom de fragmenterade nedskrivna bitarna av texten.
Koranen dikterades, enligt Muhammed, på arabiska av ängeln Gabriel. Om Koranen översätts till andra språk upphör den att vara Koranen i egentlig mening, utan översättningen kan, enligt islam, som bäst återge betydelsen av Koranen. Av praktiska skäl är vi dock hänvisade till översättningar till språk vi kan förstå.
Den första sammanställningen av Koranen gjordes inom 2 år efter Muhammeds död, under den 1:e kalifen Abu Bakr av en “hâfiz” som hette Zaid ibn Thâbit. Den kallades “bladen” eller “sidorna” och förvarades av en av Muhammeds änkor, Hafsah.
Eftersom islam omfattade hela den arabiska halvön kom Koranen att föreläsas på 7 olika dialekter. Det uppstod med tiden skillnader och små variationer i texten.
Den 3:e kalifen, Uthmân, beslöt att sammanställa en ny officiell version av Koranen. Han gav uppdraget till den som gjort 1:a versionen, Zaid ibn Thâbit, tillsammans med tre andra “bevarare” cAbdallah ibn Zubair, Sacîd ibn Al Âs och cAbdallah ibn Hârith ibn Hishâm.
Varför man inte helt enkelt kopierade den ursprungliga Koranen kan man undra över. Den enda logiska förklaringen är att “Hafsahs blad” trots allt inte var en fullständig version av Koranen.
När man väl fastställt den officiella korantexten brändes alla andra avvikande versioner av Koranen. Endast den ursprungliga “Hafsahs blad” undgick lågorna, men även den brändes senare av en viss Marwân som var guvernör i Medina. Detta drastiska förfarande eliminerade mycket av diskussionen kring korantexten, dock långt ifrån fullständigt.
Bakgrund till inledningen:
Islam lära och livsmönster, Hjärpe, AWE/GEBERS, 1979, s 21-56
Balance Of Truth, Pfander, The Religious Tract Society, 1910, s 259-261
KORANEN GUDS EVIGA ORD
Koranen gör anspråk på att vara Guds eviga fullkomliga ord. Traditionell islam lär att Koranen fanns i evigheten innan Gud skapade världen. Vid en viss tidpunkt i historien kom den ned genom ängeln Gabriel och dikterades för Muhammed ord för ord, bokstav för bokstav (Islam lära och livsmönster, Hjärpe, AWE/GEBERS, 1979, s 15, 36-38).
1. Originalet finns i himlen
“And verily it is in the Mother of the Book in our presence, high (in dignity), full of wisdom.” Al Zukhruf 43:4
“Och den är sannerligen hög och vis såsom befintlig i urskriften hos oss.” 43:3
Kommentar: Enligt Koranen har Gud en originalbok i himlen. Tanken är att Koranen är en exakt kopia av det himmelska originalet. Koranen gör alltså anspråk på att vara en kopia av Guds eviga ord.
2. Gud kan ändra eller bekräfta tidigare böcker
“....For each period is a Book (revealed). Allah doth blot out or confirm what he pleaseth: With him is the Mother of the Book.” Al Racd 13:38-39
“...Varje tid har sin skrift. Gud utplånar och bekräftar vad han vill, och hos honom finns skriftens urbild.” 13:38-39
Kommentar: Koranen påstår att Gud inte måste bekräfta de skrifter han tidigare uppenbarat, eftersom han är Gud och på så sätt står över sitt eget ord. Ursprungsboken finns ändå hos honom.
3. Ingen oren får röra Koranen
“That this is indeed a Qur`ân most honourable, in a book well guarded, which none shall touch but those who are clean.” Al Wâqicah 56:77-79
“Detta är i sannerligen en härlig Koran, som finnes i en välförvarad skrift. Den blott de rene få vidröra.” 56:76-78
Kommentar: Eftersom Koranen är Guds ord får bara den som är ren röra den. Med ren menas både en inre och yttre renhet. Därför ska en muslim praktisera rituell tvagning innan han tar i Koranen. Man använder gärna en speciell ställning som Koranen vilar på, för att man inte i onödan ska hålla i den.
SLUTSATS: Muslimer anser att islam är den ursprungliga religionen. Muhammed ansåg heller inte att han kom med nya uppenbarelser som i något stycke stred mot tidigare böcker (Islam lära och livsmönster, Hjärpe, AWE/GEBERS, 1979, s 18). Koranen framställs som en kopia av Guds originalbok: Moderboken, från vilken alla Guds böcker härstammar. Koranen är därför, enligt islam, Guds eviga ord.
ARGUMENT FÖR ATT KORANEN KOMMER FRÅN GUD
En ganska stor del av Muhammeds verksamhet gick åt att övertyga människor att han var Guds apostel och att Koranen var Guds ord. När man läser Koranen lägger man märke till olika argument ämnade att övertyga åhörarna om att Guds eviga ord nu fanns på arabiska.
1. Koranen överensstämmer med tidigare skrifter
“They say: ‘Why does he not bring us a sign from his Lord? Has not a clear sign come to them of all that was in the former books of revelation?” Tâha 20:133
“De säga: ‘Varför kommer han ej till oss med ett tecken från sin Herre? Har då icke ett klart vittnesbörd om det, som står på de äldsta bladen, kommit dem till del?” 20:133
Kommentar: Gång på gång tar Koranen fram detta argument för sin trovärdighet, att Koranen bekräftar tidigare skrifter från Gud, dvs Bibeln.
Koranen återberättar delar av Bibeln, framför allt 1 Mosebok och 2 Mosebok, i övrigt finns endast några namn och brottstycken från resten av Bibeln.
Är detta verkligen ett tecken från Gud? Bibeln var ju färdigskriven över 500 år före Koranen. Det är därför i sig inget som helst under om Muhammed producerat en bok som till vissa delar liknar Bibeln. Koranen skulle däremot varit ett rent under om man kunde bevisa att Muhammed aldrig haft tillgång till de bibliska berättelserna, men ändå lyckats producera en bok som Koranen.
Islamska källor uppger, att Muhammed redan vid 9-12 års ålder följde med på sin första resa med en handelskaravan till Syrien, där han kom i kontakt med kristna. Vi vet även att han vid en senare resa till Syrien visade stort intresse för den judendom och kristendom han mötte där. Han tillbringade då en tid med en nestoriansk kristen munk som hette Bahirah (The Holy Qur`ân, Ali, sid. 7, not 8).
Både kristna och judar levde i området. Det fanns tre judiska stammar i Medina. Flera arabiska beduinstammar var kristna med egna biskopar. Hela befolkningen i staden Nadjrân var på något sätt kristen. Det fanns även några kristna legoknektar och slavar från Abessinien i Mecka (Islam lära och livsmönster, Hjärpe, AWE/GEBERS, 1979, s 31-32).
Waraqa Abn Nûfal, var en kristen från Muhammeds egen släkt och dessutom kusin med Muhammeds hustru Khadijah. Waraqa och Khadijah var de första som övertygades om att Muhammed blivit kallad till Allahs Apostel (The Holy Qur`ân, Ali, sid. 10, not 32). Muhammed hade alltså stora möjligheter att lära sig om Bibelns personer och berättelser från både judar och kristna.
Vi vet även att Muhammed var en religiös sökare mellan 30 - 40 års ålder, som t ex ägnade sig åt långa perioder av fasta och meditation. När han sedan fått sin första “uppenbarelse” vid 40 års ålder fortsatte hans dialog med både judar och kristna, något som ofta bekräftas i Koranen. Dessutom konverterade några kristna till islam redan från början, och senare även judar.
I ljuset av att man så gott som dagligen samtalade om just detta, är det inte alls märkligt att Muhammed kunde relatera till personer och händelser från Bibeln. De uppgifter från Bibeln som återfinns i Koranen är dessutom av just sådant slag som lätt kan föras vidare från mun till mun i berättarform. Det bör även sägas att det finns åtskilliga detaljer i Koranen som kraftigt avviker från Bibelns berättelser, men som i stället återfinns i judiska och kristna apokryfiska skrifter och legender (se vidare sid. 16). Man får intrycket av att de judar och kristna som informerat Muhammed om sin tro, inte själva har kunnat skilja på vad som tillhörde Bibeln och vad som var apokryfiskt material eller rena legender. Vi vet ju att detta problem tom existerar bland olika kristna grupper i världen idag, trots läskunnigheten och boktryckarkonsten.
2. Judar konverterade till islam
“Say: ‘See ye? If (this teaching) be from Allah, and ye reject it. And a witness from among the Children of Israel testifies to its similarity (with earlier scripture), and has believed while ye are arrogant. (How unjust ye are!). Truly Allah guides not a people unjust.” Al Ahqaf 46:10
“Säg: ‘Vad tänken I, om den kommer från Gud och I förneken den, men ett vittne bland Israels barn vittnar om dess likhet och tror, men I ären högmodiga? Gud vägleder förvisso ej de orättfärdiga människorna.” 46:9
Kommentar: En del judar konverterade till islam. Den överväldigande majoriteten av judarna förkastade dock Muhammed som profet.
I Medina uppstod skarpa motsättningar mellan den judiska minoriteten och muslimerna. I dessa motsättningar fick många judar sätta livet till, men de flesta tvingades i landsflykt (se vidare sid. 40).
3. Koranen kom på arabiska
“Verily this is a revelation from the Lord of the worlds…..In the perspicuous Arabic tongue. Without doubt it is (announced) in the revealed books of former peoples. Is it not a sign to them that the learned of the Children of Israel knew it (as true)? Had we revealed it to any of the non-Arabs, and he had recited it to them, they would not have believed in it.” Al Shucarâ` 26:192-199
“Och detta är en sändning från all världens Herre… På tydligt arabiskt tungomål. Den står sannerligen i de gamles skrifter. Hava de ej fått ett tecken därutinnan, att de lärde bland Israels barn kände till den? Och om vi nedsänt den till någon av utlänningarne och han föreläst den för dem, skulle de ej hava trott därpå.” 26:192-199
Kommentar: Just detta att Koranen kom på arabiska betraktades som ett starkt argument för att den var Guds ord. Varken Gamla eller Nya Testamentet var översatt till arabiska ännu. Judar och kristna läste sina heliga skrifter på främmande språk. Men nu fanns ett framväxande material på arabiska, i en framställning som liknade Bibeln och som Muhammed påstod bekräftades av Bibeln. Det faktum att Bibeln inte var tillgänglig på arabiska gjorde det ganska svårt för judar och kristna att bevisa att Koranen trots allt på åtskilliga punkter avvek från Bibeln, och om man lyckades övertyga sina åhörare att så var fallet, förklarade Muhammed att man antingen dolde sanningen eller förfalskat tolkningen av de tidigare skrifterna.
4. Ingen kan producera en likadan framställning
“Or do they say: ‘He fabricated the (message)?’ Nay, they have no faith! Let them then produce a recital like unto it - If (it be) they speak the truth!” Al Tûr 52:33-34
“Eller säga de: ‘Han har uppdiktat den’! Ja, de tro icke. Så må de då åstadkomma en liknande framställning, om de äro sannfärdiga!” 52:33-34
Kommentar: Muhammed blev tydligen anklagad för att ha hittat på Koranen, och han utmanade då sina motståndare att producera en liknande framställning själva, vilket de uppenbarligen inte kunde (se även Al Baqarah 2:23/2:21).
Frågan är ju, vad det var de inte kunde efterlikna. Det borde inte gällt själva språket, eftersom det fanns erkända mycket kapabla poeter som bodde i Mecka vid den tiden, t ex Imra`ul Qays (The Sources Of Islam, St Clair Tisdall, T & T Clark, 1901, s 9). Däremot var det säkert ingen av dem som kunde framställa en bok som till sitt innehåll liknade Bibeln, eftersom förmodligen ingen annan arabisk poet i Mecka ägde samma djupa kännedom om de judiska och kristna berättelserna.
Muslimer brukar ofta påpeka att Koranen är skriven på den högsta och vackraste arabiskan, och att själva språket i Koranen är ett bevis på att den måste vara Guds ord. Onekligen anser de flesta experter på språket att Koranen är av högsta klass. Samtidigt finns det åtskilliga som påstår att det finns gammal arabisk poesi, som ofta kan vara äldre än Koranen, som rent språkligt och stilistiskt håller ännu högre klass, t ex “Al Mucallaqât” eller “Maqâmât” av Harîrî (Balance of Truth, Pfander, The Religious Tract Society, 1910, s 264).
5. Koranen är Muhammeds tecken
“Yet they say: ‘Why are not signs sent down to him from his Lord?’ Say: ‘The signs are indeed with Allah, and I am indeed a clear Warner. And is it not enough for them that we have sent down to thee the book which is rehearsed to them?” Al cAnkabût 29:50-51
“De säga: ‘Varför hava ej tecken nedsänts till honom från hans Herre?’ Säg: Tecknen finnas blott hos Gud, och jag är blott en offentlig varnare.’ Är det då ej nog för dem, att vi nedsänt skriften till dig, så att den kan uppläsas för dem?” 29:49-50
Kommentar: På åtskilliga ställen i Koranen begär åhörarna tecken för att kunna tro på Muhammed som Guds apostel. Gång på gång påpekas att just Koranen är Muhammeds tecken.
SLUTSATS: Inget av ovan anförda argument verkar speciellt övertygande idag. Men när man sätter sig in den situation som rådde på 600-talet på den arabiska halvön blir argumenten betydligt mer övertygande.
- - -
FOTNOT: Korancitaten är hämtade från The Holy Qur`ân (Abdullah Yusuf Ali) och Koranen (K. V. Zetterstéen). När Koranen citeras står Ali först, sedan Zetterstéen. Eftersom översättningarna följer två olika versindelningar kan verserna ibland vara olika numrerade, t ex 2:23/2:21.
Denna artikel utgör Del 1 i en serie på sju med titeln En kristen läser Koranen.
Se övriga delar: · Del 1· Del 2· Del 3· Del 4· Del 5· Del 6· Del 7.
© L M Abdallah 1995
